http://www.youtube.com/watch?v=JYoV3MeE7Lw

Sveriges skateboardtidning Giftorm i sammarbete med Adidas Presenterar: Sebastian ”Bomben” Ström från Norra Bro, som ligger en bit utanför Örebro. Detta är premiärnumret. Välkomna till Giftorm videomag!

Mitt första riktiga möte med Mats Johansson ägde rum i Fryshuset för bara några år sedan då han klev rakt fram till mig och med klar stämma förkunnade inför hela streetytan att det var respektlöst av mig att flytta flatcurben utan att fråga först. Det var givetvis en djup dolkstöt i mitt gamla ego att bli så bryskt tillrättavisad av en historielös switchrobot blott hälften så gammal som jag. Men även om hugget sved ordentligt så väckte det också min beundran för en person av ovanlig själslig styrka och ärret blev en evig hinna av just den respekt jag saknat.

Jag hoppas att följande intervju med Mats kan ge även dig åtminstone ett uppiggande nålstick och kanske även en rejäl tankeställare om vad det här med att ”göra sin egen grej” egentligen innebär.

Ollie

Okej Mats, ge mig statistiken.

Mats Daniel Johansson, 21 år gammal. Född och bosatt i Nacka i Stockholm. Jag flyttade faktiskt från Solsidan precis efter att jag kommit ut ur mammas mage, så det får jag höra ibland. Jag har skatat utan uppehåll i 16 år, började alltså 1995 när jag var fem år gammal. Det var på en fiskbräda (bräda av 80-talsmodell med utsvängd tailform reds. anm.). Min första riktiga bräda var en Alien Workshop som jag köpte 1997.

Hur kom det sig att du började så tidigt?

Jag hade en granne som jag lattjade med och vi fick varsin bräda. Vi började rulla tillsammans och det tog fart, det var hur roligt som helst.

Var ni medvetna om att det fanns en skateboardvärld då?

Inte överhuvudtaget. Det var bara en bräda och att rulla nedför gatan. Sedan när våra föräldrar insåg att vi verkligen gillade det så byggde de ett hopp och en flatcurb åt oss. En gånger en och en halv meter stor flatcurb, den står kvar där hemma än idag. Det var runt år 2000 så man var fortfarande för liten för att kunna hoppa upp på den men det var ju coolt ändå. Sedan svetsade vi ihop en egen flatrail och sedan byggde vi en bank också. Det var på min vändplan hemma så bilarna fick ta en annan väg om de försökte vända där.

Och där var det, dag ut och dag in?

Ja. Och i Frysen, back in the day, när det var asfalt.

Det känns omöjligt att inte återknyta till Solsidan. Hur är det stället jämfört med den bild som man får från TV-serien?

Jag har några kompisar därifrån som jag inte är så tajt med längre, och det är faktiskt väldigt mycket som på TV. Inte riktigt, det är ju överdrivet på TV men visst är folk lite fina i kanten där ute, definitivt.

Men du anser inte att du kommer därifrån?

Nej, jag kommer från Ektorp i Nacka, även om folk försöker reta mig för att vara från Solsidan. Jag hade nog varit ganska annorlunda om jag verkligen varit från Solsidan.

När började du bli medveten om att det fanns en skateboardvärld där ute?

Det var nog runt 2002, då började jag förstå hur stort och expanderat det var. Att det fanns överallt. Jag började titta på skatefilmer, alla proffsen, Tony Hawk-spelen och allt det där. Det var då det verkligen började ta fart. Jag började hänga i Fryshuset och lära känna andra skatare, ”Fridge kids”.

Hade du någon favoritskatare då?

Den första skatefilm jag såg var The End och den var jag hur hypad som helst då. Jag tror att Andrew Reynolds var den jag tyckte var coolast, han flög utför allt, hur stora saker som helst.

Du föddes rakt in i trapphoppargenerationen?

Ja, jag tror det.

Hur mår knäna?

De är förstörda; fötter, knän och rygg. Jag gick till doktorn och fick höra att om jag fortsatte som jag gjorde skulle jag aldrig mer kunna skata. Då var jag femton och blev tvungen att vila i sju månader. Jag hade inflammation, för lite brosk i båda knäna och övre muskeln i knäet var för liten.

Men Reynolds verkar ju hålla ännu.

Ja, det kan man lugnt säga. Och han ser inte ut att gymma heller…

Så ditt trapphoppandet är inte lika vilt längre?

Naej… det händer, och jag vill! Men mina fötter går sönder så fort jag kör en trappa. Jag vill ju upp i amerikansk storlek på trapporna.

Är det viktigt för dig?

Ja… det känns bra… jag älskar att bara flyga! Det spelar ingen roll om det är en treflip eller en stor ollie, det är härligt att bara hänga.

Då kanske du har funderat på att skata vertramp?

Ja, jag har gjort det. Jag och Daniel Lager gav oss på verten för fyra år sedan, vi försökte verkligen men…

Det verkar ta ett tag innan man lär sig att flyga i verten.

Jag körde lite earlygrabs under copingen men inte mer än så.

Frontside noseblunt

Vad är det du tittar efter när du iakttar skateboardåkning?

Jag har haft lite olika syn på det där och kanske varit lite påverkad av vad gruppen tyckt. Förut trodde jag att jag gillade någon som var superteknisk med lite robotstil så där, men ju äldre jag blivit så gillar jag mer typ Wes Kremer, Dennis Busenitzstilen; mycket fart, fortfarande tekniska trick, brädkontroll. Att även om truckarna är hur lösa som helst så ser man hur kapabel skataren är… och att kunna skata allting och inte bara fram och tillbaka som en robot på en curb. Nisse Ingemarsson är verkligen en sådan skatare som jag gillar. Ska man till ICA med honom så hinner han skata 50 saker på vägen.

Det känns som en ganska vanlig utveckling. Jag var själv väldigt trickfixerad som ung men har blivit mer och mer medveten om att en skateboard först och främst är till för att åkas på.

Precis. Fart!

Andra favoriter för den unge Mats då?

Paul Rodriguez, han var ju fortfarande liten då men jäkligt duktig. Jag hade inte så många favoritskatare. Det var mycket variation, extrem variation egentligen. Jag gillade nog mer att se hur folk till exempel flippade in eller flippade ut. Jag har nog inte haft favoritskatare förrän idag.

Det känns som något ganska ovanligt, att inte ha sina förebilder klart för sig?

För mig var det viktigare med hur olika trick gjordes.

Apropå trick, har du någon favoritmanöver?

Treflip (360 kickflip, reds. anm.) har alltid legat mig varmt om hjärtat, även om jag har tröttnat lite på det nu och jag tror att folk har tröttnat på att se mig göra det också. Men det är ett väldigt skönt trick. Men just nu så är det nog switch flip, utför vad som helst. Det finns inget som att slicka en switch flip. Det är underbart.

Vem har en bra switchflip?

Joakim Poijo, ingen tvekan om det. Den går så fort att du inte hinner se att den flippar.

Som relativt popplös människa är jag intresserad av var poppen egentligen sitter. Vad har du att säga på det ämnet?

Jag vet inte om det bara är en myt men jag fick höra att Ola (Löwbeer) hade hoppat hopprep en hel del. Så jag tänkte att nu jävlar ska jag se om det gör någon skillnad och i tre månader hoppade jag hopprep 15 minuter om dagen, ambitiöst, och körde även höga hopp. Det här var för två år sedan och jag kan lugnt säga att det blev lättare att hoppa upp på vilken curb som helst efter det. Jag kände verkligen skillnad. Jag vet att jag har världens smalaste kycklingben man jag tycker faktiskt att jag har rätt hygglig pop ändå.

Ja, det håller jag med om. Det odlas ju annars en myt om att skateboard inte är en atletisk aktivitet och att det är mer mystiska faktorer som avgör ifall du blir en bra skateboardåkare eller inte. Vad säger du om det?

Ja, Ola har ju inte bara ställt sig på en skateboard och så har allt bara funnits där. Allt inom skateboard kräver hårt arbete. Kan man få ett trick att se lätt ut så är det för att man har gjort det tricket otroligt många gånger. Och som Daniel Grönwall, han kan man be om att göra ett trick han aldrig har gjort förut och så sätter han det direkt, och även om han har någon slags talang så bygger det på att han har nött så mycket på massor av andra trick så att det nya tricket kommer naturligt. Det är verkligen så jag ser det.

Vad tycker du om kategoriserandet av skateboardåkare i olika stilar?

Jag hatar det. Till exempel, bara för att jag ”är hiphop” så förväntas man åka i låg fart och göra robottrick. Men jag vill ha hög fart, även om det kan se rangligt ut, jag orkar inte bry mig om folks principer och regler.

Vad jag förstår så dricker du inte alkohol överhuvudtaget?

Nej, jag har aldrig provat. Jag smuttade på mammas öl när jag var fem år men sedan dess, aldrig. Jag röker inte heller. Jag snusade tepåsar i fjärde klass, ha ha!

Noseslide bigspin

Tycker folk att det är konstigt?

Folk säger ofta typ ”Har du inte testat? Shit du missar värsta grejen”. Men eftersom jag inte testat vet jag inte vad jag missar och jag är ändå 21 nu och har klarat mig bra utan det. Jag har också gått igenom den värsta fasen, tonåren, och det är tack vare skateboard, och lite dataspel. Men jag var ute och skatade Sveacurbsen på natten när mina jämnåriga festade. Ofta får jag höra typ ”Shit, vad du måste varit stark” men jag har aldrig tänkt på det som något konstigt, det har varit min vardag liksom. Samma sak med cigaretter. Jag följde med folk när de rökte första gångerna men jag sade nej och det var inget konstigt för mig.

Även om det inte var en medveten uppoffring för dig att säga nej så krävs det ju ändå att man har något som drar starkare när dessa saker börjar dyka upp?

Javisst, min pappa är nykterist och min kusin också, och även om många tror att det kommer därifrån har det nog inte påverkat mig så mycket. Däremot så vet alla som känner mig att jag är en riktig sockergris. Jag äter så jävla mycket skräpmat men går inte upp ett kilo.

Vänta tills du är 25 så ska du få se på kilo. Det är annars roligt att höra någon som säger att skateboard hållit dem borta från alkohol och droger, det brukar ju annars vara det motsatta.

Ja, det är en vanlig bild av skatare att de super och knarkar. Det är ofta som folk tror att jag röker gräs till exempel, bara för att jag är hiphoppare. Till och med folk som jag känner blir förvånade när de hör att jag aldrig rökt.

Med allt drog- och alkoholromantiserande som man peppras med i den här branschen är det uppfriskande att höra ditt perspektiv.

Jag tycker det är okej med alkohol och annat, det är bara om någon har gjort det så mycket att de inte kan kommunicera, eller att de blir aggressiva, då blir jag trött på det. Jag menar, jag går fortfarande ut med folk ofta, jag tycker det är skitroligt. Folk tycker att det är konstigt hur jag vågar dansa nykter men grejen är ju att alla runt omkring är packade så de bryr sig inte, det är bara att göra liksom.

Nollieflip

Vad sysslar du med till vardags?

Just nu kör jag ut mat i Stockholm och i Uppsala. Men jag har sökt till en kurs på universitetet vilket är helt sjukt eftersom jag sagt att jag inte kommer att plugga vidare. Kriminologi blev det. Jag kanske vill bli polis som pappa min. Jag tror jag gillar det yrket, det verkar fränt. Jag tänker att med min bakgrund så kan jag ha en annan förståelse för vad folk vill och försöker säga, ett annat bemötande. Jag har själv blivit bemött fördjävligt av polisen, och jag berättar det alltid för min pappa, och han förstår att jag blir upprörd. Det är först och främst min hiphopstil som gör att jag blir stoppad ganska ofta av polisen. Ofta frågar de ifall jag haft något att göra med polisen tidigare. Då säger jag nej och då kommer det alltid ”har du rökt gräs någon gång?”. Bara för att jag går där med min stora stil, kanske en keps och luva medan det kan gå vilken brottsling som helst bredvid mig och se helt vanlig ut. Det är en grej där jag känner att jag skulle kunna göra skillnad. Annars gillar jag design och målar mycket tavlor. Jag har ju gjort en Bellowstavla som ni skulle få!

Ja, den vill jag hemskt gärna se!

Det är ett polygrafifoto av olika bokstäver i Bellows och så har jag skrivit vad jag tycker att varje bokstav står för, och så lite flummiga färger.

Vilka medium arbetar du med?

Mycket papper och penna. Jag har prövat lite med oljefärg men det talar inte riktigt till mig. Annars är det mycket vita dukar, jag gillar cartoons, jag är inte så mycket för abstrakt konst men jag gillar att låta hjärnan gå lös.

Hur ser framtiden ut för Mats då?

Hm… jag vill ju verkligen skata på och verkligen satsa på det här. Jag vill börja tävla ute i Europa, jag är helt inne på det men jag vet bara inte hur jag ska ta mig dit. Jag vill komma utanför Sverige och lära känna andra människor och så.

Men du som är rätt så street och så, att börja tävla mer är ju inte det som anses vara den coolaste vägen?

Men jag vill ju verkligen kunna leva på skateboard, och för att ta sig dit måste man vara jävligt duktig och jag håller nog inte den kvalitén ännu, men jag vill visa upp mig. Jag har alltid tävlat och visst, jag är en parkråtta men ändå så skatar jag riktig street varenda dag. Folk får säga vad de vill, jag vill ta mig någonstans och den väg jag ser är genom tävlingar. Jag vet att det är svårt att ta sig ur Sveriges lilla scen och bli något stort, det har vi inte så många exempel på jämfört med andra länder. Och har man stöd genom familjen och genom er så… och jag vill filma, jag vill filma en grym part för det har jag aldrig gjort.

Vilka andra är det som stödjer dig?

Inga.

Okej, skomärken och energidrycker där ute, det är bara att börja buda! Men är du inte rädd att förtrollningen och kärleken till skateboard ska dö om du lyckas börja leva på det?

Det har inte dött på 16 år ännu…

Men du har inte varit i den situationen ännu?

Nej, det har jag inte. Men jag tror inte det kommer att bli så. Det kan jag ju inte veta men jag tror faktiskt inte det.

Att skata på order kan vara rätt svårt.

Ja, men då är det bara att inse att man har ett väldigt speciellt jobb som man har kämpat för att få. Det är inget vanligt jobb, det är bara att bita i tyget och ta det.

Inte alla som har skateboard som arbete verkar se det så. Ofta verkar de tycka att det ska fortsätta vara som en hobby fast de ska få betalt för det.

Eftersom det har varit min dröm sedan jag var liten så måste jag fortsätta att tänka på det om den går i uppfyllelse. Inte så många människor får sina drömmar uppfyllda men om det händer så ska man uppskatta det. Det är något jag verkligen har lärt mig på senare år, med relationer och allt, att jag måste uppskatta det jag har. Det är inte bara babbel, det gäller verkligen att ta tillvara stunden, det som händer just nu. Som att jag sitter och blir intervjuad av dig här, det är grymt.

Det tycker jag också. Du ska iväg till det förlovade betonglandet snart?

Ja, jag hoppas det. Jag, Daniel Grönwall, Daniel Lorén och Mika Edin. Sedan kommer Joki Boi (Erik Abrahamsson reds. anm.) dit också. Jag har varit där en gång tidigare, när jag var 15. Los Angeles, larvigt stor stad, jag har släktingar i Long Beach som jag får bo hos hur länge jag vill.

Där kan man snacka Solsidan.

Ha ha, ja, men det är inte säkert ännu, pengarna tryter men jag är sjukt sugen. Sedan vill jag skata Berrics. ”Dra till LA för att skata Berrics hö hö” Men det är faktisk en grej jag vill bocka av, bara att ha varit där.

Och vad tror du att ni har för chanser att bli insläppta där?

Ganska stora faktiskt, om vi är där med Daniel Lorén.

Han kan snacka?

Ja, han kan snacka och han har redan kontakter där. Det skulle vara kul att åka dit med folk man känner för att lära känna nya människor.

Tacktal tack.

Jag vill tacka min familj som har byggt flatcurbs och skjutsat mig överallt. Jag vill tacka Bellows, inte bara för brädorna utan också för att jag känner mig som en i familjen trots att jag varit med så kort tid. Sedan vill jag tacka min flickvän Andrea som alltid stödjer mig. Jag vill tacka alla homies, ingen nämnd ingen glömd. Jag vill tacka dig Martin för att du gjort den här intervjun och jag vill tacka Daniel Lorén för fotografierna.

Frontside lipslide

Enskild ställning och högsta lystringsgrad! Imorgon, lör 26 nov, arrangeras Quik Trik – Bästa tricktävling i Stockholm Skatepark, Fryshuset. Tävling för både juniorer (upp till 14) och seniorer. Gratis inträde för publik. Lediga!

Fredagen den 18:e November slår vi på den största trumman – detta i samband med att flitigt Giftormanlitade fotografen JONAS MOSSBERG (alias CAPTAIN CONFUSION) ställer ut sina verk på WESC i Örebronx. Utställningen ifråga består av en porträttserie fotografier av folk vi blivit välkomnade av och socialiserat oss med under vår senaste vistelse i Midwest (i folkmun även kallat The Rostbelt).

Ni som vill ”Likea”, ”Attenda” samt få mer kött på benen kring eventet loggar givetvis in på ert favorit community redan i afton. Helt klart en smart idé för er med ett befintligt konto då det bland annat kommer uppdateringar kring årets efterfest med discjockeys som garanterat inte tappar nålen.

SYNS DÅ, TJABO!

Efterfest är alltså på tapeten. Där dyker självaste TIMBUK2 upp för uppträdande, vändande av vax och partaj. Kom och bevittna helgens stjärnor slå klackarna i taket med resten av eliten på en gemensam efterskiva du med. XXIV is in the nuthouse!

Sommaren 2012 slickar Giftorm Skatesafari in på ytan för andra gången. Nytt för nästa år är att inte bara Stockholm utforskas, Malmös savanner och oaser får en alldeles egen expedition.
Datumen som gäller är alltså; Stockholm 15 – 17 juni och Malmö 29 juni – 1 juli.
Mer info kommer snart!

Psst! Om ni befinner nära Stockholm får ni inte missa Skatesafaris skateoff (som ”kickoff” ni vet) imorgon på frysen!

Support your scene presenterar ett infrastruktuellt dilemma; Bullret i Solna

Solnabowl 11-11-11 – Fre 11 november. Maskerad gäller alla åkare, deltagare och den resterande pöbeln. Grill vid vackert väder.
Av och med Svartkult Skateboards Sthlm, Giftorm, Dickies, TT, Burn, Bones, Independent och Lowcard.

TID: 18.00 insläpp. (Arrangemanget Pågår till 20.00)
PRIS: 50KR, betalas på plats. Alla campdeltagare från 2011 kommer in gratis! Alla som har med sig senaste numret av Giftorm kommer in gratis!
ANMÄLAN: Maila namn till info@firesign.se senast 10 november.

Obs! Begränsat antal platser Obs!

För snart fyra månader sedan, torsdag 7 juli för att vara mer precis, utannonserade Danijel Stankovic och Martin Pennlowe att de sökte deltagare till en svensk motsvarighet till Slaps realityshow One in a million, på svenska döpt till En på miljonen. På de flesta punkter skulle denna inhemska upplaga motsvara sitt amerikanska dito och för den som under våren satt klistrad vid slapmagazine.com behövdes således inte en närmare förklaring.

Under augusti månad var de fem deltagarna utvalda och den 8 augusti anlände de till Malmö för en vecka fylld med skateboardåkning och dokumentation av denna. På plats hittade vi Daniel Wårdh från Göteborg, Johan Loxell från Östersund, Christopher Bajo från Malmö, David Hermansson från Göteborg samt Simon Isaksson från Luleå och hade ni huvudet på skaft runt detta datum kunde ni följa eskapaderna på den temporära EPM-bloggen.

En arbetsvecka senare var det hela över och i våra händer hade vi timvis med material som skulle skäras ner till tio avsnitt av tittvänlig längd. Hemma hos DOP:n för det hela, Martin Hallberg, har det sedan dess varit storkok och timmar, dagar och veckor har gått åt att redigera kalaset. Men nu är det hela redo att serveras.

Idag kan du kolla premiäravsnittet av En på miljonen på Defekt. Avsnitt två dyker upp i en webbläsare nära er redan på torsdag och så kommer det fortsätta. Tisdagar och torsdagar under fem veckors tid.

Defekt – En på miljonen, avsnitt ett.

En på miljonen – Trailer from Martin Ottosson på Vimeo.

En på miljonen – Deltagarna from Martin Ottosson på Vimeo.

Ut enim ad minim veniam, quis nostrud exercitation ullamco laboris nisi ut aliquip ex ea commodo consequat. Duis aute irure dolor in reprehenderit in voluptate velit esse cillum dolore eu fugiat nulla pariatur. Excepteur sint occaecat cupidatat non proident, sunt in culpa qui officia deserunt mollit anim id est laborum. Stockholm Inkbash XV