Så slutligen blev det en intervju med Jean-Marc, det tog oss bara lite drygt sex år att fixa det. Men nu är frågorna ställda och renskrivna, tricken är dokumenterade och redigerade och alltsammans har äntligen flätats ihop till en avancerad pappersväv av sofistikerad teknik och råbarkad känsla.

En gnistrande fredagseftermiddag skatade jag en helsvensk grovhuggen stencurb nere i Centrum, en stencurb så sträv att jag under grindsen kände mig mer som en graverare än en skateboardåkare. Hur som helst, ett något så idag ovanligt som ett rejält skinheadgäng passerade mig skrålande med öppnade folköl i nävarna. En av skinkorna snavade på curben och hans breda masonitarsel* sattes i gungning. Då slog det mig, Jeanis intervju skulle ha skinheadtema, och tanken med det var inte politiskt, nej absolut inte, tanken var att lyfta fram hans person genom att dra på kontrasterna till det extrema.

Jag kunde inte sluta fascineras över hur starkt det skulle se ut med en blankrakad Jeanis i upprullade arselsjeans, hängslen, vit tight T-shirt och grön bombarjacka slänga sig utför trappor eller skata curbs.

Så med andan i halsen ringde jag upp Robin för att kontrollera mina chanser att genomföra denna fantastiska idé. ”Fotograferandet går svinbra, vi har redan fått fyra bilder” knarrade Robins mörka stämma lugnt tillbaka i luren, det fick mig både besviken och belåten. ”Okej, men nu gör vi så här; möt mig vid Myrorna på Hornsgatan så köper vi en stadig skinheadmundering till Jeanis och tar om bilderna efter han rakat skallen och klätt på sig uniformen” …Tystnaden blev mitt enda svar, sedan efter att litet tag kom ett ”va faaan sa du nu Nicke?” Likt en inlagd sparris kände jag min dröm helt friktionsfritt glida mig ur händerna. Under tiden så hörde jag Robin fråga Jeannis vad han tyckte om skinkidén, men han var inte fullt så stokad på den som jag, så vi släppte det.

Jag fortsatte hugga ut grinds ur den helsvenska curben, skinheadgängets brölande tystnade sakteliga bort och allt återgick till det normala… – Nicke Svensson

* Masonitarsel = när det ser ut som någon stoppat ner en masonitskiva i brallorna, eller som att ryggen inte slutar fören nere vid knäna.

”Gettin’ had, gettin’ took, I tell you folks it’s harder than it looks” / Backside 180 nosegrind. Foto: Robin Nilssen

Jean Marc Soulet, vad kommer det sig att du heter så, jag menar var härstammar ditt namn ifrån?

Mitt namn?

Ja, var härstammar hela du ifrån?

Hela jag?

Ja berätta, jag vill veta allt.

Okej, morsan min, eller mamma är ju helsvensk och farsan är från Frankrike. Så jag är någon liten mix där mellan dem.

Jasså, och hur träffades din morsa och farsa med tanke på att de inte direkt bodde bredvid varandra?

Det var när mamma var tjugo år, hon åkte ner till Frankrike och bodde hos en sådan aupairfamilj du vet, och så var ju då farsan med då, i den familjen hon bodde hos. Farsan var femton år och morsan tjugo, det är lite sjukt att veta. Han var femton år och hookade upp med en blond svensk tjugoåring, det är fett pimp asså.

Oj, hur länge bodde de i Frankrike då?

Jag är inte helt säker men jag tror att de bodde där i åtta år kanske, eller något sånt, det var i Paris.

Vart hon gravid med dig där nere eller?

Nej nej nej, först kom ju brorsan. Strorebrorsan då, och sedan kom ju jag. Jag var ju inte ett misstag kan jag inte säga men det var inte riktigt lika planerat.

Du kommer ju ifrån Karlshamn, och hur kom det sig att du då började skata där som liten? Jag menar det borde inte ha funnits så där skitmycket skateställen eller skateboardåkare i Karlshamn på den tiden.

Nej visst, men ändå, jag tror att det var väl som vanligt? Brorsan som är sju år äldre än mig skatade och hans polare skatade också, sen tycker man ju alltid att ens storebrorsa är kool liksom. Ja jag började ju låna hans bräda och och det blev till vad det är… Jag fastnade hårt och jag fastnade direkt.

Hur länge hade du skatat när vi träffades första gången? Du var väl tolv år då tror jag och ute på Globe-tour, det blir väl en typ tio år sedan eller..?

Mmh, shit vad länge sedan asså…

Ja det var väl 1998 – 1999 där någon gång, och hur länge hade du skatat då?

Två år tror jag. Jag började när jag var tio år, tio – elva år.

Så Globe var din första sponsor, eller körde du för något annat tidigare?

Min absolut första sponsor var Streetlab, de kommer ifrån början från Karlshamn.

Ja just det ja… Koolt.

Sedan blev det Globe, de blev min andra sponsor kan man säga, det blev jag och Filip Söderlind som kom på teamet först tror jag. Sedan kom du, Marky Mark upp på teamet också.

Backside tail. Foto: Sean Scantelbury

Japp! Om vi snackar Sverige, har du bott i Karlshamn hela tiden då? Med tanke på att du rest runt ganska flitigt hela din uppväxt? Och sedan har du ju haft jättemycket sponsorbyten med åren också, berätta lite.

Inte jättemycket sponsorbyten har jag haft tycker jag inte. Men jag har bott i Karlshamn hela tiden.

Jasså, men du körde först för Globe, sedan för éS, om vi börjar där då. Hur gick det bytet till?

Ja hur fan var det? Jag kommer fan inte ihåg hur fan det blev så. Vi gjorde ju någon tour med Ola och så där …men jag minns fan inte hur det var. Jag började i alla fall köra för éS genom OneOff, och sedan blev det direkt ut på ”Europateamet”. Jag tror det var något sånt.

De flesta som börjar skata i mindre städer som det sedan går bra för, du är ju ett praktexempel, eller jag som kommer från Norrtälje, eller Love som kommer från Karlstad… För de flesta som det gått bra för flyttar ju ändå till Stockholm, Göteborg eller Malmö. Men du har ju varit kvar i Karlshamn hela tiden, varför då?

Ääh, jag har ju inte direkt ”bott” i Karlshamn, det har mer fungerat som min fasta punkt när jag varit ute och rest. Hemma hos mamma där, jag har ju flängt runt sedan jag var fjorton år utan att stanna för länge någonstans. Jag bodde ju med dig i Stockholm en liten kort period till och med. Hur lång tid var det?

Ett och ett halft år tror jag, eller något sånt.

Ja det stämmer nog, det var länge sedan. Och efter det flyttade jag till Barcelona i ett halvår. Men var fan har jag bott mer? Måste tänka …Karlshamn har i alla fall varit min fasta punkt genom tiderna.

Du har väl varit ute en hel del med éS på alla tours som de har gjort kors och tvärs genom Europa också, det måste nästan vart ditt vanligaste reseärende, att turnera med skosponsorn?

Ja helt klart. Men även med Element som jag också körde för. Det var alltså minst två hela veckor borta varje månad, och då menar jag verkligen varje månad. Så det var tour på tour på tour…

Vad var det som hände där med allt egentligen? Du kör ju kvar för OneOff och éS, men med resten?

Vill du ha ”the true story?

Ja självklart.

(Jeannis avvaktar) …Okej då ska ni få det; allting började med att jag körde för element och allting var skitnajs, vi gjorde resor hela tiden, vi släppte Rise Up-filmen och direkt efter det började vi filma till nästa film, vi gjorde en hel del prylar liksom. Men sedan var jag och Günez upp i Luleå, nu var det här ett par år sedan men i alla fall så pajade jag min fot, rejält. Jag kommer inte ens ihåg vad läkarna sa men det hade varit bättre att jag brutit av hela foten för nu var den riktigt sabbad. Och i hela den vevan så var jag så sjukt trött på skate och hela grejen liksom, asså det var samma jävla repeat på vardagen hela tiden. Repeat repeat repeat, klart att det var kul också men jag ruttnade. Du har väl också varit med om det, att det känts så?

Ja absolut.

Sedan var jag då skadad och i allmänhet helt deppig, så jag var tvungen att säga till Element hur läget var; att jag var riktigt skadad och att det skulle ta en tid innan jag kunde skata ordentligt igen. Så då tog det ett litet tag och sedan ringde Elementsnubben upp mig och sa tyvärr, du kan inte vara kvar på teamet.

För att du var skadad?

Ja bara för att jag var skadad, och det var ju väldigt tråkigt tyckte jag ändå även fast att jag var trött på hela skiten, jag menar skador hör ju till skateboard. Det är så mycket politik inblandat i sponsorvärlden och det är tråkigt men så är det. Men så gick det till när slutade med Element. Och i samma veva blev jag då också självklart av med inkomsten från Element, och detta i samband med en trasig fot gjorde mig ännu mer deppig och jag orkade inte träna upp mig så att jag blev hel i kroppen. Så ja, jag slutade skata helt enkelt. Ett och ett halvt år gick och jag bara spelade tv-spel och festade, jag festade alldeles för mycket asså, ja det var helt klart väldigt deppiga tider.

Det är ju lätt att man hamnar i de där träsken när man slits ifrån det man älskar att göra mest i världen. Men i ditt fall var det ju även lite ironiskt att du först ville sluta skata men inte pallade, för att senare inte kunna skata mer fast egentligen vilja.

Ja precis, verkligen, allt jag jobbat upp bara dog.

Inte allt.

Nej inte allt, det är sant ha ha.

Ni har ingen aning hur mycket fart man behöver för att komma upp här / Frontside 5-0. Foto: Robin Nilssen

Nu är du ju tillbaka och verkligen mer taggad än någonsin tidigare.

Ja nu är jag tillbaka och det känns lika bra som när jag först började skata, man ramlar och missar men bara garvar och tar upp brädan för att fortsätta. Det är sjukt kul igen, precis som det ska vara.

Vad var det som fick dig att vakna ur dataspelsdimman då?

Jag hade ett break, om man säger så. Och under det tänkte jag väldigt mycket på livet, vad vill jag göra, vad vill jag jobba med och allt sånt du vet. Men jag kom hela tiden tillbaka till skateboard, jag kan aldrig se mig själv jobba på ett kontor eller som rörmokare utan det är skateboard som är det absolut största, det enda som verkligen betyder något.

Om du fick välja ett jobb då, alltså inte kontorist eller rörmokare, utan vilket jobb i världen som helst.

Utanför skateboard då?

Nej det spelar ingen roll.

Okej, om jag inte skatade själv så skulle jag nog helst vilja vara team-manager eller på annat sett involverad i skate. Kanska starta mitt eget märke och komma upp med idéer på graphics och hela den biten. Vilket i och för sig är svårt att livnära sig på i Sverige, men fick jag välja fritt så… Annars så vill jag fota, jag vill filma, jag vill göra hur mycket saker som helst som har med skateboard att göra. Nästan allt inom skateboard skulle jag kunna tänka mig att göra. Men aldrig säljare, eller något sådant – det skulle jag aldrig fungera som. Men valmöjligheterna finns ju inom skate.

Hur ser din framtid ut nu då?

Skata hela tiden, fota filma resa, bli taggad och ännu mer taggad. Ha kul med alla liksom, nu blir det mycket Sverige under sommaren. Mycket skate.

Titta noga, exakt så här ska det se ut / Frontside bluntslide. Foto: Robin Nilssen

Du var ju väldigt peppad på att skata tävlingar förr i tiden, men nu även fast du är så stokad igen så ser man dig nästan aldrig ställa upp i tävlingar, har du tappat det intresset?

Det är så sjukt med tävlingar, och jag kommer exakt ihåg hur det var innan, det var bara några år sedan. Tidigare blev jag skitpepp på allt folk runt om och allt ladd inne på ytan på alla tävlingar. Men nu finns det ingenting som gör mig mindre sugen att skata, jag har varit på en del tävlingar utan att ställa upp och …Nej! – Det är sjukt synd egentligen när man tänker på det, för jag brukade älska att tävla och försöka komma bra. Men jag har tappat det helt, jag skulle inte kunna skata ett dugg bra om jag var tvungen att ställa upp idag, eller det kanske jag skulle men jag skulle aldrig få för mig att prova. Det beror ju även såklart på vilken tävling det är och så, ta en riktig klassiker som Millencolin Open, en skitkul tävling och alla är där. Men när jag kommer in på ytan där så faller allting för mig, det går bara inte.

Du var ju faktiskt sjukt duktig på att placera dig och kunde göra extremt svåra prylar i dina åk utan några problem. Du vann ju även en hel del större tävlingar.

Ja, jag tappade suget helt kan man säga. Vilket kanske kommer ändras, man vet aldrig men jag hoppas på det. Att få igång en sån riktigt bra session på ytan.

Jeanis Halfcab heelflips räcker över räcken i rätt riktning. Foto: Sean Scantelbury

Var det Nicke Svensson som frågade dig om du ville ha den här intervjun eller?

Nej han frågade ju inte direkt, utan det var när jag satt och läste senaste Giftorm på OneOff. Då såg jag att det var en bild på mig där det stod att jag skulle ha en intervju i nästa nummer och att det skulle bli något helt grymt. (just det, så jobbar man. / reds anm.) Så det var så jag fick reda på det, jag fattade ingenting, ingen hade snackat med mig. Men sedan så snackade jag med Nicke och Robin så det blev aldrig några problem, även om vi haft sjukt kort tid på oss att fått ihop materialet till den här intervjun.

En och en halv vecka eller?

Ja typ något sånt…

Det hände något när ni var vid Slussen häromdagen.

Ja, fan vi var vid den klassiska trappan Slussensjuan i Stockholm och jag skulle göra Backlip, det gick bra och jag var sjukt nära hela tiden. Bjerten var med och peppade mig också, men jag fick problem med avgången varje gång. Man behövde inte riktigt poppa av den, men man var tvungen att verkligen få av den från slutet så den inte hängde sig i kinken. Så till slut så kom jag i megaspeed och la upp en riktig backlip och sedan fick jag hang up i kinken så hårt att brädan hängde kvar, jag flög upp i luften typ två meter och dunkade rakt ner på svanskotan. Nu var det fyra dagar sedan och först idag kan jag sitta upp ordentligt och gå omkring. Det var en av de äckligaste slamsen jag gjort måste jag säga. Och dålig timing måste jag säga med tanke på att jag ville få ihop mer material till den här intervjun. Men skateboard är skateboard – no pain no gain.

Men det här med dokusåpan som ni var med i då, det här som gick på Lilla Sportspegeln. Jag kan tänka mig att det är många som är nyfikna på att få veta hur det hände från början, vem som fick idén, hur det syddes ihop och vad du tyckte om det hela, egentligen.

Vem som fick idén det vet jag inte, eller hur fan det blev av vet jag faktiskt inte riktigt heller? Men det var väl något i stil med att Lilla Sportspegeln ville ha något lite trendigt, lite nyare som hade med skateboard att göra, och skateboard är väl trendigt gissar jag. Så då kontaktade Lilla Sportspegeln OneOff, och jag antar att de kom överens med dem att göra den här prylen med några från OneOff-teamet. Att de skulle följa dem med kamera och dokumentera hur de lever och vad de gör liksom, filma lite skate typ. Jag tycker ändå att det blev rätt schysst till slut för de visar hur en, vad ska jag säga, sponsrad skateboardåkare lever, lite så… Va fan säger man, lite ”A Day in The Life”.

Varför kan inte alla basketplaner se ut så här? / Kickflip. Foto: Sean Scantelbury

Men hur kändes det att hela tiden ha ett kamerateam med som filmade och dokumenterade er med allt ni sa och gjorde, alltså hur kändes det att vara med i en dokusåpa?

Ja, he he. Det var ju väldigt jobbigt ibland, att ständigt ha den där kameran i ansiktet, exakt hela tiden. Men sen så var de som filmade alltsammans gamla skatare som ändå förstod en del om vad skateboard var, så jag tyckte det var nice. Hade filmarna varit två random dudes hade jag aldrig gått med på det där, det hade aldrig fungerat. Det fungerar ju aldrig när folk som inte åker skateboard håller på och ska filma eller göra andra liknande saker med skate. Men även för det så var det hela ändå helt klart påfrestande.

Hur länge filmade ni?

Ett halvt år.

Wow! Va? Det var bra länge det, jag trodde snarare ett par månader max.

Jo fast vi filmade ju inte exakt hela tiden utan det var ju först på OneOff-touren och sedan åkte vi till USA. Det var ju …ja.

Hur ser OneOffs år 2009 ut med dig då? Har ni mycket inplanerade saker som vanligt eller?

Nja, eller det blir nog ingen riktig tour så som sist tror jag inte. Och sedan är det ju éS Game of Skate i ett antal städer runt om i Sverige. Jag är osäker på hur många exakt men vi ska åka runt på samtliga i alla fall. Det blir nog jag, Anton, Axel och lite folk, och Micke Johansson som filmar. Jag ska vara domare och jag tror att det rör sig om tio dagar ungefär, men det är nog det enda jag vet just nu…

Blir det någon ny film då, har ni ingen ny rulle på gång?

Med OneOff?

Ja, eller vad som helst.

Nej, inte direkt någonting vad jag vet, vilket är ganska tråkigt. Det är ju alltid kul att ha en film att filma till. Men, nej det är ingenting filmmässigt på gång.

Här släpas det inga tår eller hälar / Halfcab K-grind revert. Foto: Robin Nilssen

Hur går det på tjejfronten då? (Yeah Pulman / reds anm.)

…Ja du, Sven.

Kom igen nu, du har ju varit med på tv!

Ja, eller man får ju…

Får du mer brudar nu än innan du var med i dokusåpan?

Det är väl ungefär samma skulle jag vilja säga, men… Nej jag har ingen flickvän även om det brukar lösa sig… Jag vill helst inte säga mer angående den här frågan. (Skratt)

Nej okej, vilka brukar du skata med?

Det är ju lite olika men de jag växt upp och skatat mest med är Filip Leander och Göken. Han kallas för Göken – Filip Forslund. Filip Leander har bor i Malaga i fyra år liksom och Göken bor i Göteborg nu, så det blir tyvärr att man inte ses så ofta. Men ja…

Finns det något att skata på i Karlshamn nu då?

Nej, ingenting direkt, inget inomhusställe.

Men du har väl även skatat en hel del med de som är från Kalmar?

Ja när jag var yngre skatade jag mycket med Koffe och Tobbe och så. Då drog jag dit eller de kom till Karlshamn, det var ett bra häng på den tiden. Men det har ju tyvärr dött ut, folk flyttar och blir äldre och så.

En del flyttar ju även till Malaga.

Ja visst, en hel del gör ju det, Koffe flyttade till Trollhättan. Man saknar de gamla tiderna lite faktiskt.

Ska du göra något annat förutom att skata i sommar?

Nja, eller ja det ska jag väl tror jag. Hoppas på mycket bra häng med mycket gött folk och dricka en massa goda öl. Gärna fick det bli en supersommar så man kan bada och spela beach-volleyboll och lära sig åka wakeboard, lite klassiska sommaraktiviteter.

Vad fan ska jag fråga nu?

Ja du, ingen aning. Eller vänta, den tiden du och jag bodde ihop kan du ställa en fråga om.

Ja, vi delade ju lägenhet och du bodde här i Stockholm, hur tyckte du att det var att bo i Stockholm som fjortonåring?

Hur det var? Det var sjukt kul, men jag antar att jag växte lite väl fort för jag har ju alltid hängt med äldre folk. Bra häng hemma hos oss, och vår granne var ju Micke Bergert och där inne hände det en massa sjuka grejer hela tiden. En väldigt mycket sjuka grejer.

Du säger att du växt upp väldigt fort och det håller jag med om, jag menar jag själv gjorde ju inte direkt samma saker som du gjorde när jag var fjorton. Du hängde bara med folk som var minst fyra år äldre än dig själv, förutom Lill-Erik då, som bara var två år äldre.

(Skratt) Ja alla var äldre än mig så jag körde med falskleg på krogen och spelade Jack Vegas.

Ångrar du den tiden?

Nej absolut inte, det var verkligen bekymmersfritt.

Med välmurad catch / Switch heelflip. Foto: Sean Scantelbury

Vad är det bästa som hänt dig?

Oouff. Vad fan ska ja svara på det, lätt fråga Mark.

Det sämsta som hänt dig då, kan du svara på det?

…Det måste ändå vara när jag hade min skadade ickeskatande period med megadepression och allt festande och tv-spelande. Ja det måste vara det sämsta som hänt mig.

Och det bästa?

Det bästa just nu är i alla fall att jag är så taggad på skateboard. Jag är verkligen där jag hoppades att få vara igen. Och det är sjukt nice, sjukt nice att vara en riktigt skatetönt.

Skatetönt är det grymmaste man kan vara, och jag hoppas att du får ett fantastiskt år 2009 nu ska vi sluta det här tycker jag, så vilka vill du tacka?

Nej, tacka några pallar jag inte asså.

Nähä, har du några avslutande ord då?

Avslutande ord?

Ja några visdomsord till ungdomen i Svedala.

Man mår inte som man har det utan som man tar det, det är vad jag försöker leva efter lite grann och det fungerar faktiskt ganska bra. Det blir inte sämre än vad man gör det.

Jag hatar att skriva ingresser. Varför det är så vet jag inte, men det är något surt med att efter man har fått ned en intervju i text behöva inleda skiten med en massa floskler om vilken typ av person det är som intervjun ska handla om. Det kanske är bättre att skriva ingressen innan man skriver intervjun, då kanske man har mer inspiration? Vad vet jag. I vilket fall: Leo Ström är en grym skatare som är något av en ”late bloomer” och det tycker jag är coolt. De flesta peakar redan i tonåren, Leo drog igång på allvar när han var tjugonånting och varje gång jag skatar med honom så är det som att han har hittat en ännu högre växel. Leo är en all-terrängsmaskin som river upp ett nytt rövhål på de flesta spots.

Så… är ni nöjda nu när ni har fått er ingressjävel?

Innan vi satte igång fickminnet snackade vi lite om hysterin kring de fack som alla vill placera varandra i. Nu sitter väl varenda snorunge som har köpt den här tidningen och tänker ”vafan han är ju en böjskatare”… Är du en ”böjskatare”?

Jaaa, eeeh, njaae – det vete fan.

Vad är en ”böjskatare”? (skratt)

Skillnaden mellan en böjskatare och en streetskatare är väl att en böjskatare kan droppa in och göra en frontside grind och en 50-50 i följd, och en streetskatare kan det inte (skratt). Nej, allvarligt talat så vet jag fan inte! Jag tycker att det är rätt så löjligt med fack egentligen. Jag kan inte fatta varför folk är så fixerade vid att definiera vad andra pysslar med. Det är väl något som följer efter en när man sysslar med något så svårdefinierat som skateboarding. Är det en sport? Är det konst? Vad gör vi egentligen?

Vi har kul!

Det är väl det viktigaste på något sätt.

Har du alltid kul när du skatar?

Ja! Skulle jag nog svara på den frågan. Mycket tack vare att jag inte ödslar min tid på att skata grejer som jag tycker är tråkigt. Det finns exempelvis de som nöter manuals i dagar men det är ingenting för mig… Jag ödslar ingen tid.

Idag är jag mycket mer bekväm och njutningsfull med min skating. Jag skatar där jag vill skata med de jag vill skata med. Så var det inte alltid när jag var yngre, då kände jag press att dra och skata skit jag inte ens tyckte var kul för att man förväntades skata den typen av spots, som en trappa till exempel eller nåt jävla rör.

Om vi ska prata fack så finns det där i böjvärlden också att man ska klara av att göra airs och vissa trick, fast man kanske inte känner för det alls. Det handlar mer om att visa upp sig och sina skills. Jag har också med åldern blivit mer bekväm med sättet jag skatar på. Skateboarding löser ut sig själv om man bara är ärlig mot det medan man håller på med det.

Man får acceptera att man inte kan vinna en minirampstävling utan att göra airs och du kan inte vinna en streettävling utan att göra flippar eller handrailtrick, men frågan man får ställa sig är: bryr jag mig om det?

Hela grejen med att skata ramp är ju farten, och det kan vara bekvämt att kunna slänga upp en air om man har för mycket fart mot copingen – så ser jag på det. Det handlar för mig om bekvämlighet. Det är klar att det är grymt att kunna olla en trappa om man är ute och cruisar och det kommer en i vägen. Samtidigt, vilken skatare som kör från punkt a till punkt b i stan tar inte upp sin bräda och går ned för en femtonstegstrappa? Det är en annan sak om det är en trestegstrappa…

Pivot to fakie / David Östlund

Vilka delar din syn på skateboarding? Vilka åker du med?

Den första jag ringer när jag ska dra och skata är ju min brorsa, Isak. Sen skatar jag jävligt mycket med Fredrik (Gustavsson) och Kalle (Hägglund) från Arvika nu för tiden. De är två riktigt sköna snubbar. Drömuppställningen för en session är väl Fredde Gustavsson, Michelle Wigardt, Isak Ström och jag själv. Några kalla på det så löser sig det mesta. Vi är alla fullständigt intresserade av att åka skateboard, men det viktigaste är att vi alla vet att innan man drar ut och skatar måste man dricka kaffe tillsammans. Fika-skata liksom…

Alla brödrapar jag känner som umgås ofta ryker ihop lite titt som tätt. Ofta blir det tredje världskriget. Jag har aldrig sett dig och Isak ens bli småirriterade på varandra.

Nej, men vi härsknar väl till på varandra någon gång ibland. Det är väl snarare så att varken jag eller Isak brukar bli så arga över lag.

Ni är alltså hippies?

Nej, men man vill ju vara glad liksom (skratt).

När hoppade du av en bräda senast?

Oj, det var länge sedan…

När fick du ett tokbryt på någon som åkte i vägen för dig senast?

Jag kan inte minnas när jag fick ett tokbryt senast.

Du är en riktig helyllekille alltså…

Äh, det skulle jag inte säga. Jag ödslar ingen tid bara. Det är som att bli frustrerad över trick i onödan. Jag gör mycket hellre 200 frontside grinds i fyra timmar än försöker ett jättesvårt trick i fyra timmar. Vaddå trick liksom? Jag gör manövrar och jag känner Tony Alfreden!

Frontside ollie / David Östlund

Vad gör Tony nu för tiden?

Han jobbar på Schenkers lager i Gävle och funderar på att åka till Costa Rica.

Alla bär vi på en Tony Alfreden-story att berätta, vilken är din?

Jag, David Gädda, Tony Alfreden och Isak drog ned till tävlingen Cool Pool i Malmö, typ 2006. Det var i mitten av november och gnarly väder som fan. Vi åkte i Gäddas Volvo 240…

Var inte jag med också?

Jo! Just det… vi plockade också upp Granli på vägen och han fick sitta i bagageutrymmet hela vägen ned till Malmö (skratt). Vi kom i alla fall ned till Malmö och bodde hemma hos Snoken.

Jag levde lyxliv hos Ottosson…

Jamen tänk dig… En massa Gävlebor i kombination med Johan Granli och på toppen av det isberget var det Isak och jag. Vi tog oss aldrig till Cool Pool, men det blev en massa annat gnarl. Vi kom till Stapelbäddsparken och Tony tar fram en flaska Solbacka körsbärsvin som han sveper i sig. Senare på den kvällen lyckade han bli en av väldigt få personer som har blivit portade på LeLe’s. Han skulle sätta sig ned och välte typ fyra bord och blev utslängd av tanten som har stället (Sjuan / Reds anm.) Senare den kvällen var vi hemma hos Snoken och Tony däckade på soffan. Johan Granli bestämde sig då för att raka en inverterad tuppkam på Tony som just hade slagit vad med Linus Rösell om vem som kunde spara ut längst hår. På morgonen stod jag och snackade i telefon på balkongen då en fly förbannad Tony kommer dundrandes med en inverterad tuppkam. Han var inte helt nöjd.

Oj, Gädda, Rösell, Snoken, Tony – vilket gäng! Har du varit i Gävle?

Ja, sen dom byggde den där streetplazan har jag varit där tre gånger faktiskt.

Den ser kul ut, vad tycker du om spines?

Jag är ingen stor spineälskare, för mig är det ett ganska så värdelöst obstacle. Det är svårt att carva spines, det är kanske därför jag har något emot dem.

Jag är rädd för spines…

Ja, det är hela den här ”att bli klyvd på mitten”-aspekten som är obehaglig (skratt). Dessutom brukar spinetrick vara rätt så fula…

Kolla in Wade Speyer över en spine så ändrar du den åsikten…

Okej, Wade kanske är grym då. Frontside handplant är rätt så snyggt över spine också. Handplants över lag tycker jag att vi ska prata om. Handplants är jävligt coolt tycker jag. Alla trick där någon hand är i coping eller dropphylla är de allra coolaste tycker jag personligen. Neil Blender! Det senaste tricket jag lärde mig är faktiskt ett Neil Blender-trick. Jag vet inte riktigt vad det heter. Det är i alla fall en layback frontside manual i ramp.

Kolla upp Neil Blender på You Tube alla ni snorungar som inte känner till honom så ska ni få se på grejer…

Lien Air, Eggplant, Jolly Mamba – jag menar, kom igen! Killen har kommit på alla de tricken och en massa annat grymt. Det är coolt med långa skatare också, de får en väldigt speciell stil. Neil Blender, Ben Schroeder… ja det finns ju en massa grymma streetskatare som är långa också.

Din brorsa…

Ja, min brorsa!

Han är lång och grym.

Det är ju egentligen helt otroligt att man kan hålla balansen när man är trettio centimeter längre än alla andra (skratt). Wan Wastell, som tyvärr gick bort nyligen var en av de grymmaste, han var lång som fan. Han var en sån där skatare som kan få en nosemanual to manual eller bara en ollie att se så bra ut.

Frontside slider / Kalle Hägglund

Handlar inte skateboarding i grund och botten om hur det ser ut?

Jo, antagligen så gör det ju det…

Och då kan det ju vara rackligt och sketchy, men ändå se grymt ut…

Det finns ju folk som har sån crazy stil att man håller handen framför ögonen men man måste ha en liten glipa för man vill ju se hur det går. Som Tom Käller till exempel.

Jag hörde ett rykte om att han skulle sluta skata.

Det har jag också hört, men jag har ingen aning…

Kan man sluta skata? Jag tycker att på sistone har varenda jävel som slutade på 70- 80- och 90-talet börjat skata igen. Folk man aldrig trodde skulle dyka upp igen står där med en bräda och ett skamset flin…

Jag hörde att man räknas som ”lifer” när man har skatat i tio år. Jag är inte där riktigt än, jag är på nio.

Det är som heroin. Man kanske lägger av, men när som helst i resten av livet kan man få ett återfall.

Nu när världseliten är uppe i trettiofemårsåldern, som Danny Way, Carroll och Koston. De som har format dagens åkning är fortfarande där uppe i sånt toppskick – Guy Mariano också! Man får väl tacka sjukgymnastiken att de fortfarande håller. Sen är det väl det att det numera är okej att vara trettiofem och proffsskatare, det kanske det inte var för tjugo år sedan.

Vad tycker du om skatescenen här i Stockholm?

Den är grym som fan tycker jag. Det är mycket folk som skatar street på ett riktigt coolt sätt. Som flera av de som kör för VA Skateboards – de är ju värsta East Coast-rippersen! Värsta energiknippena som skatar kraftfullt och grymt. Jag diggar den stilen. Att skata street på det där råa fläsk-poppade sättet. Sen finns det ju mycket sköna snubbar här i Stockholm som bara åker omkring och skatar liksom… Folk är väldigt avslappnade här också, jag märker aldrig av någon jobbig pretention eller så. Sen finns det ju de som vill göra något av sin skateboardtalang och det är ju grymt också. Det tycker jag att man ska göra om det är det man vill.

Har du några råd att ge till de unga?

Ta det lugnt och åk skateboard för din egen skull. I slutändan löser skateboard ut sig själv.

Du har en egen brädmodell på Nord Skateboards, hur känns det?

Ja, det är väl fint! (skratt)

Fan, det vore rätt så kul att bara sluta intervjun här helt abrupt…

Då gör vi det.

Frontside tailslide / David Östlund

Det finns två typer av vänskap, den som måste underhållas varje dag och den som består över tid och rum. Vill man vara kompis med Gustav Svanborg Eden får man se till att uppskatta den sistnämnda. Han har nämligen en tendens att försvinna just när man börjat vänja sig vid hans bekantskap. I unga år flydde Gustav Lund till förmån för Göteborg och någonstans i de sena tonåren försvann han till London. Sedan dess har han farit fram och tillbaka mellan London, Lund, Pearth, Tokyo och Lund igen. London verkar vara det närmaste Gustav haft en fast punkt och en röd tråd i sitt liv. Där har han utbildat sig till filosof och regissör, och framförallt – skatat. Några kanske kommer ihåg hans del från Blueprints smått legendariska video ”Waiting For The World”. Gustav är en man med, minst sagt, många strängar på sin lyra. Han har gjort radio, regisserat pjäser, gjort dokumentärfilm, undervisat japaner i engelska, men kanske mer intressant i sammanhanget så kan han göra nollie lika högt som Paulo Diaz.

I skrivande stund befinner sig Gustav i Pearth, Australien där han gjort sig oumbärlig i skatescenen genom att engagera sig i bevarandet av en järnkant som skatarna ville spara och kommunen riva. Vi har kunnat se hans långa lekamen i internationell skateboardmedia en massa gånger men han har lyst med sin frånvaro i Sverige. Därför föll det sig naturligt att göra något av de bilder som blev över efter ett par fotosessioner i London och Pearth. Detta inte bara för att Gustav är grymt skateboardgenic utan också därför att han är den mest intelligenta människa som gått i ett par Lakai. När jag gjorde lite research inför följande intervju hittade jag ett forum där Gustav diskuterades. Någon summerade Gustav på följande sätt: What a wonderful, funny, charming and very intelligent man. Skateboarding, can we please be a little more like Gustav. Thank you. Ytterligare beskrivningar känns överflödiga. Möt filosofen, renässansmannen och världsmedborgaren Gustav Eden.

“Gustav is so very rad. What a wonderful, funny, charming and very intelligent man. Skateboarding, can we please be a little more like Gustav. Thank you”

Oj. Vad är det meningen jag ska säga om det här? Jag trodde skateboardåkning handlade om öl, hammers och skit-i-vilket…

Ärligt talat Gustav, jag vet inte var jag skall börja men jag tror att vi får börja från början. Berätta för oss vem du är, hur lång du är, var du kommer ifrån, var du är och vart du är på väg.

Gustav Svanborg Edén, född 1979, 195cm, född i Göteborg, flyttade till Lund I tio-årsåldern, sedan till London efter första året i gymnasiet, sedan blev det Japan, Oslo och Australien. Bakgrunden är vål småborgerligt läkarakademisk med fundamental skateboardinfluens. Vad ska man säga? Kom i kontakt med skate 1987-88 Framtiden just nu sträcker sig sex veckor framåt, tills mitt turistvisum tar slut och jag måste ut ur Australien.

De senaste tio åren har du pendlat mellan London, Perth och Lund. Varför ger du dig alltid av?

London började som ett pausår till gymnasiet, men jag blev kvar i sex-sju år. Japan var ett avbrott från London när studierna hade fallit ihop för att jag skatade för mycket. Oslo var för att tjäna pengar till filmstudier. Australien var för att skaffa mig en yrkesutbildning. När jag väl tagit mig till London träffade jag en hel del människor som var där på resande fot, så det verkade lockande och naturligt att ge sig ut. När jag lämnade Sverige blev det också lite som att man tappade kontakten. Varje gång jag kommer ”hem” nu, så känns det trevligt i någon vecka, men sedan lite främmande. Det borde vara naturligt, men det är det inte. Den plats jag bott längst på är Göteborg, men inte sen jag var tio. Det blir lite splittrat och det gör det lättare att ge sig av till nästa, nya plats. Familjen är dock i Sverige, och jag har vuxit upp där, så jag är ju helt och hållet ”Svensk” i den meningen. Ens relation till sin familj ändrar sig ju inte särskillt för att man är ute och dräller…

Varje gång jag träffar dig så har du påbörjat något nytt projekt. Ena gången var det ett good-will-projekt med begagnade skateprylar och innan dess en dokumentärfilm om street art. Red ut begrepp. Vad håller du på med nu?

Just nu sitter jag i Fremantle strax utanför Perth, världens mest isolerade stad, och jobbar på en DVD om Wolstores - det lokala skatestället här. Utöver detta jobbar jag på MAP Films (jag och min polare Jack Pam’s kreativa parasoll) med ett större filmprojekt .Vi har i två års tid jobbat på en film om folk som sysselsätter sig kreativt med att på något sätt engagera sig med stadsmiljön. Skatare omtolkar stadens fysiska utrymme, konstnärer som jobbar i och med stadsmiljön använder staden som en kommunikationsplats eller bara för att manifstera idéer, arkitekter som arbetar specifikt med lek i stadsmiljön etc. Skateboarddelen kommer cirkla runt London, men kanske även Malmö. Konst kommer att vara främst från Berlin, foto från New York och LA, det intellektuella lite varstans ifrån… Eventuellt åker jag hem härifrån via LA till London och sen till Sverige till Midsommar. Välgörenhetsprojektet handlar om ett sätt att maximera värdet i överflödiga saker  och skapa pengar till välgörenhet genom återvinning. Väldigt enkelt, och det kommer nog bli av vare sig det har med mig att göra eller ej. Problemet med allt det här är att jag inte får betalt. Så det får bli gjort mellan café-arbete, skatande, resande och sovande. Om någon som läser detta vill stödja det här helt fantastika superprojektet kan dom ju höra av sig.  Hej på er! www.mapfilms.net

Flygande tänkarn’ / ollie kickflip / Luke Thompson

Jag glömmer vad kanten heter, men jag vet att du blev anställd av Pearths kommun för att bevara den. Hur gick det till?

Fremantle är en hamnstad strax utanför Perth i Västra Australien vars främsta industri tidigare var ull-handel. Stora lager byggdes för att förvara ullen tills den skulle skeppas ut. Få av dessa finns kvar idag, men ett av dem ligger mitt inne i Fremantle, oanvänt och förfallande. Byggnaden har dock en lång metallkant längs med en av sina väggar. Skatarna har tagit över platsen och det har blivit Västra Australiens mest ikoniska street spot. Perth’s Southbank eller EMB. Fremantle har till skillnad från de flesta andra kommuner i området ingen ordentlig skatepark eller andra street spots, men Woolstores som byggnaden heter har gjort att Fremantle är centrum på skatekartan. En oerhörd resurs som inte tagits på riktigt allvar. Jag åkte till Perth för att plugga, men det gick snart över. Jag avbröt studierna och hade tänkt göra ingenting, men så fort jag gav upp på livet fick jag massa motivation till att få saker gjorda. Jag närmade mig kommunen om att anordna ett skate-evenemang för att lyfta fram skatarna och Woolstores i det allmänna medvetandet. Jag skrev en ansökan om att anordna ett evenemang som del av “Fremantle Festival” och fick det att gå igenom på något sätt. Hade egentligen ingen aning om vad som krävdes, men det gick ju bra och man lärde sig mycket på vägen. Genom den processen lärde man känna de som jobbade på kommunen och de anställde mig för att anordna andra evenemang och sedemera ett andra evenemang. Efter alla års utbildning och virrande visade det sig, ironiskt nog, att det första något så när ”professionella” som hände var skaterelaterat. Woolstores är fortfarand rivningshotat och som jag ser det är frågan inte om det kommer försvinna, utan vad som händer med skatescenen när det väl händer. Det enda som kan fylla en liknande funktion i mina ögon, är en central plats med skatevänlig arkitektur där skatarna själva kan utforma sin tillvaro, snarare än ännu en standardskatepark som överallt annars.

Fully Flared var den mest efterlängtade videon på mycket länge. Tittar man riktigt noga kan man se dig i MJs part. Hur lång tid tog det att filma ditt material? Tänk att du hade delad part med M.J. som gick och blev skater of the year och allt!

Lakai-teamet kom till Perth och stannade i två veckor för att filma till Fully Flared. Två år i rad, dessutom. De hängde på Woolstores varje dag och värmde upp, chillade med localsen, spelade cricket innan de gav sig ut för att lägga upp. Sinnessjukt på många vis. Carrol, Guy, Koston, MJ, Olson, Cairo, Howard och Biebel var där året som jag såg dem. Eftersom Perth-scenen är intim och långt ifrån all industri, var det inga ungar som ställde dumma frågor och häcklade dem om grejer. Istället var det som att bara skata som vanligt. Enligt vad jag förstått betydde det mycket för dem. Via Morgan Campbell höll vi dem senare uppdaterade med att stället var rivningshotat och otroligt nog fick Woolstores ofantligt med screen-time i FF. Montaget som byter låt i Carroll’s del från metal till gangsta är Woolstores, JP säger “Woolstores?” till kameran etc. Det kan man visa på nästa kommunmöte… Ah. Jag lade mina hammers på en eftermiddag efter jobbet. Som Penny över kedjan, liksom.

Att hindra hindrets funktion / Switch 180 / Aidan White

Du hade något av en peak när din del i Blueprintfilmen Waiting for the World kom ut. Sen skadade du dig i Japan. Vad hände och hur håller kroppen ihop nu?

Peak? Ain’t dead yet! Nåja, inte blir man skate-proffs i det här livet inte. Det blir lite av en lång historia här… Jag flyttade till London efter första året i gymnasiet och blev kvar där i ganska många år. Det är väl min hemmascen kanske. Jag var inte särskilt gruppbunden, utan umgicks med alla och lärde på så vis känna rätt mycket folk. Mycket av detta var via SLAM City Skates där jag nog klockade mer timmar än på universitetet. Jag lärde känna fotografer och filmare när de började som sedan blev duktiga. Eftersom jag gillar att filma och fota etc. blev det att man var ute och jagade footage och samlade på sig en del, bland annat med Blueprint-relaterat folk.  Att jag hade en minidel i WFTW har visat sig öppna mer dörrar än universitetet gjort. Hela mitt sociala nätverk i Australien grundades med att folk som växt upp med den videon kände igen mig, men så är det väl med skate – man har lite familj överallt. Min officiella tillvaro i London byggde på mina studier, men när skatandet gick bra och pluggandet saknade några realistiska mål blev det inte mycket av det. Jag gick inte ens till mina tentor andra året på universitetet och när det föll ihop hade jag ingen officiell anledning att stanna kvar, så jag kom hem till sommaren utan någon riktig inriktning. Jag ville bort från det hela och då blev det Japan. Jag tänkte att jag fortfarande var intresserad av filosofi och att utforska vårt medvetande. Logiskt verkade  det bästa sättet att fortsätta på den banan att åka till en plats där (man kunde skata och…) bli tvingad att ifrågasätta sina kulturellt invanda antaganden. Låter fint, men mest en fin idé utan verklighetsförankring i mitt sätt att leva. Översatt till handling blev det att jag hängde på en Amerikansk militärbas där min kompis jobbade. Jag skatade, drack öl och letade inte jobb tillräckligt… Sådär lagom spirituellt, om än mycket lärorikt, fast på andra sätt än de man tänkt sig. Till slut tog jag tag i det hela och en kväll när jag gav mig ut på egen hand träffade jag ett gäng Japanska skatare som var ute och filmade. Det var kul och vi skatade som fan, men när vi skatade en trappa fastnade jag i marken och knät flyttade på sig. Skadad och pank var den Japanska drömmen över. Jag kom hem med delvis pajat knä utan att veta om det. En magnetröntgen visade att jag slitit korsbandet halvt itu, men det fick jag aldrig reda på för sjukhuset hörde inte av sig till mig och inte jag till dem. När jag ovetande om detta skulle testskata på  Bryggeriet  trampade jag snett och inget höll emot. Korsbandet rök samt en hel del menisk bitar m.m. Sen blev det atroskopi, rehabilitering, kö till korsbandsoperation och sedan rehabilitering igen. Som alla andra blev jag tillsagd att jag aldrig borde skata igen och försökte komma på vad jag skulle ta mig till nu. Det blev att jag hängde i Lund och blev utsatt för det svenska kollektivtrycket – ”bli som oss” – etc. Åkte efter en del ordentligt tveksam psykiatrisk rådgivning till London för att avsluta min examen i filosofi, vilket i slutändan nog var bra. Knät började bli bättre och jag kom gradvis på hjul igen. Skatade med skydd i två år. Man kommer ihåg första gången på bräda efter två år av. Det kändes som att benen var kryckor, kunde inte göra en ollie. När jag några veckor senare full av entusiasm berättade att jag gjort en pop-shove-it, var det ingen som fattade varför jag var så peppad. Knät är idag fortfarande ostadigt och kroppen blir stelare och skörare för varje år, men personligen skatar jag bättre nu än nånsin. Det är bara det att ungarna är så jävla grymma… Lämna mina go-to trick ifred, skitungar…

Ett sunt pyramidspel / 360-flip to fakie / Luke Thompson

Senaste gångerna vi talats vid har du gått igång på politik så att det är svårt att få stopp på dig. Chomsky verkar ha en särskild plats i ditt (gissningsvis) liberala hjärta. Under en diskussion för ett tag sen myntade din bror begreppet ljusblått som ett politiskt läger. Var på färgskalan hittar vi dig nuförtiden?

Om man ska vara självkritisk så är Chomsky lockande för den som vill ha åsikter, men inte pallar läsa på. Han verkar grymt påläst, så man litar på att det stämmer. Eller? Nåja. Hmm. Mycket av vad som följer är säkert återanvänt Chomsky, men vad spelar det för roll om det verkar stämma? ”Den som öppnar käften utan att veta vad de snackar om är en fåne” -  skitsnack! Ingen vet riktigt vad de snackar om. Det är därför vi snackar ju… Jag ber om ursäkt om detta verkar vara en pretentiös föreläsning. Så här tänkte jag nu i alla fall… Egentligen borde väl alla vara ”färglösa” egentligen och utgå ifrån varje individuell situation och problem med lika individuella och specifika lösningar, men tyvärr tror jag de flesta sätter känslor på vissa institutioner, samhällsgrupper, kliché-argument etc. Man lär sig filtrera utifrån sin uppfattning av rättvisa, rättigheter, frihet osv. Ens samhällsursprung har nog mycket med det att göra. Personligen består min familj i princip enbart av läkare och akademiker, så intellektualitet och samvete ligger väl inne i tänkandet rätt hårt, samtidigt som man nog varit lyckligt lottad med det ekonomiska, generösa föräldrar etc. Vad ska man säga? Småborgerlig kanske. Alltså kan ni vänta er att mina politiska åsikter är färgade av medmänskliga ideal, stora övergripande principer och viss distans till den bittra ”verkligheten”. Här har vi alltså en filtrerad verklighetsbild… Om man ska dra det stort upplever jag mänsklighetens enda riktigt fundamentala fråga vara om hur vi som biologisk varelse ska gå till historien - som cancer eller vårdare. Som jag ser livet på jorden skiljer sig människorna distinkt från djuren i det att de har en överlägsen intellektuell förmåga som framför allt tar sig form i vårt språk. Vi har en förmåga att utveckla komplicerade ideer, se sammanhang och koppla dem till vårt känsloliv. Vi har förmåga till planering, empati och har delvis utvecklat social samlevnad. Med dessa egenskaper har vi historiskt sett uträttat olika stordåd. Vi har utvecklat musik, konst, teknologi och gradvis mer och mer jämlika samhällen. Industrialismen tog kamp med naturen och teknologisk utveckling har gjort oerhörda framgångar för att utveckla vår levnadsstandard. Detta har dock skett med oerhörda konsekvenser på vår miljö. Desutom har vi utvecklat vapen som har förmåga att ödelägga allt liv på jorden flera gånger om. Utom möjligtvis kackerlackor. Om vi tappar kontrollen globalt nu kan det gå riktigt illa. Detta är historiskt sett ett nytt skede: Vår industri hotar att drastiskt ändra våra överlevnadsförutsättningar och vi har förstörelseverktyg på en aldrig tidigare skådad skala. Maktfördelningen i världen är samtidigt obalanserad och de som har inflytande och egendom är kulturellt främmande och distanserade från de som inte har så mycket. De som tjänar på orättvisorna i våra system lyckas, som vanligt, lätt rationalisera bort sitt övergripande ansvar och är givetvis motvilliga att kompromissa. På många vis är dessa människor du och jag. I hand med detta har företagens funktion i samhället överrepresenterats till en sådan grad att nationalstater är så beroende av deras verksamhet att de inte kan motstå utpressning. Medierna har även formats till kraftigt vinstdrivna institutioner som delar intressen med den privata sektorn, universiteten inriktas på att skapa vinstdriven forskning, utbildning inriktas på vad som behövs i samhället utifrån ett ekonomiskt perspektiv etc. Detta är givetvis inte den enda tendensen i samhället, och inte uteslutande eller utan motpart, men en oroväckande tendens likaväl. Kulturellt är det svårt att säga om vi regrederat eller inte, och forskning om ”lycka” är ett nytt fenomen, förr överlevde man mest och reglerna för framgång var betydligt klarare, men det verkar som vi – rika västerlänningar inte mår så bra. Personligen tror jag detta har att göra med att vårt medvetande är för upptaget med saker som inte fyller någon existensiell mening. Prylar, utseende, image etc. är väldigt otacksamt att bry sig om, eftersom de sällan reflekterar något hållbart. Hade vi engagerat oss i saker vars konsekvenser vi kan uppleva, hade nog livet varit enklare att förstå sig på.
Den som bara arbetar för belöningen de får från sitt arbete, men inte för arbetet i sig självt, kan få respekt för arbetet de utför, men aldrig respekt för vem de är. Så lär någon vis ha sagt. Om vårt medvetande inriktas mer på konsumtion än frågor som angår oss missar vi chansen att ta ansvar för vårt leverne, vilket nog är de mest själsligt främjande man kan göra. Nåja. Är man tråkig nu? För att återknyta tror jag att vi, som världsmedborgare, på något vis har ett ansvar att vårda vår omgivnng för framtida generationer, våra barn, oss själva, andra människor etc. Det ligger i vårt egenintresse, på en evolutionsnivå, att inte kvadda jorden så att säga. (Innan jag går vidare kan man påpeka att människor i alla tider har menat att världens ände är runt hörnet och allt kommer att gå åt fanders om vi inte skärper oss. Visst, det stämmer. Men vi har inte haft atombomber tidigare heller. Jag kan ha fel. Vem vill ta reda på om jag har fel? Nåja.)  Vår stora utmaning, då, i detta skede av potentiell armageddon (huga!) är att som en världsbefolkning engagera oss och ta ansvar för vår situation.
Frågan lyder:  Kommer vi, som varelser, vara den cancer som spridit sig över världen och med hjälp av våra unika egenskaper korrumperat och ödelagt vår planet, eller kommer vi lyckas använda dessa egenskaper för att vårda och värna vår värld, kontrollera vår tillväxt och utveckla våra samhällen? Historiskt sett har flera samhällen existerat som levde i symbios med naturen, haft avancerad kultur och prioriterat hållbar tillväxt. (Tyvärr blev de utrotade av Europeiska kolonialister som lärt sig kriga mer effektivt…) Vad ska man säga? Om man ser hur drastiskt vardagsdebatten förändrats de senaste tio åren kan man inte låta bli att få ett måttligt förtroende för att förändring faktiskt sker. Idag kan man prata öppet om miljöförstöring, olje-driven politik, problem i ekonomiskt tänkande etc. Det som tidigare var kontroversiellt är numera vardagsmat. Detta mycket tack vare att världsutvecklingen gått drastiskt åt ”fel” håll. Om den allmänna opinionen kan lyssna på bra idéer måste politiker lyssna på något sätt tillslut. Det är bra, ju. Hoppas det går vidare så. Sverige verkar faktiskt vara förhållandevis bra på att lyssna på sin befolkning, så vi kan nog inte klaga för mycket. Färg? Om man ser till hur det brukar bli med medelklass ”borgare” brukar de flirta med djupröd vänster i ungdomen för att sedan krypa hem till det ljusblåa (vänster om mörkblått) när man kommer på att försörja familj går bättre med de fördelar man vuxit upp med. Jag är nog inte så unik med mina stora åsikter…

Den ende som inte har skägg i ZZ Top heter Beard i efternamn / Noseslide / Henry Kingsford

Dina resonemang kring skate, livet och politik brukar innehålla funderingar om alltifrån nya colabs mellan märken till lösningar på konflikten mellan Israel och Palestina. Du är den mest pålästa skataren jag känner. Låt oss veta, hur du tror skateboarding kan överleva finanskrisen?

 Modern skateboardåkning föddes med itusågade rullskridskor och byrolådor av människor som ville skata. Kommer vi att ”överleva”? Jag ser inte det som ett problem. De som vill kan nog. Om skateindustrin kommer överleva är en annan fråga. Skateboardvärlden har vuxit sig ordentligt blaffig med börsregistrerade företag, miljonkontrakt etc. Det finns en dragkraftig trend inom skateindustrin som resonerar utifrån argumentet att ju mer pengar som finns tillgängligt inom skateboardåkning, desto fler kan livnära sig på det. Desto mer stöd finns till utövare, desto fler parker byggs etc. Det pris man betalar för den utvecklingen är att skateboard ”formaliseras” och tävlingar med mer och mer konkreta regler införs. Större! Svårare! Högre! Farligare! etc. verkar vara en logisk utveckling på den tendensen. Andra ser detta som ett hot eftersom skateboardåkning fötts via en kultur och attityd som revolterat mot just den formaliserade skateboardåkningen. Z-Boys revolterade mot slalom och freestyletävlingar på 80-talet etc. Skateboard i det här lägret uppfattas som en aktivitet på sina egna meriter, på gränsen till en konstform där kreativitet och estitik är likvärdiga med – eller överträffar – skicklighet. Man yrkar på att inblandningen av storindustrin korrumperar skatekulturen och vattnar ut vårt kollektiva medvetande. Skatekulturen tappar sin kärna och trovärdighet som rebellisk om vi tar emot pengar ”utifrån”. Grejen med skateboardvärlden idag är att den är för stor för att vara ensidig. Skateboard är inte längre en rebellsport eller något man måste kämpa för. Det ”gänget” som vi gick med i, fick slåss för och tog skit för att vi var med i, är inte längre utanför normen, utan helt enkelt ”inne”. Skatare får snygga tjejer i skolan! När hände det?! Jag tror skateboard verkar var inne i ett nytt skede för oss gamla rävar (få man säga dt utan att åka vert?) som växte upp med att skate hade en kultur och ett mode i taget. Det var Visionbyxor och hip-packs och sen gigantbrallor i pastell med matchande t-shirts och Puma Clyde eller Adidas Gazelle och sen svarta skor, stora blåjeans och vit t-shirt etc. Numera är skate så stort att det finns ett gäng subkulturer som kan existera parallellt med varandra utan egentlig konflikt. Visst känns det surt när Scheckler rappar, vi har uttalat religiösa märken och annat som känns främmande och fånigt. Det är svårt att känna sig hemma i det. Å andra sidan är man inte ett ufo på puben längre, det finns skateparker överallt och man behöver inte beställa brädor på postorder. Romantisk som den tiden var kan det vara skönt för en åldrande med lite lättja. För min del får Scheckler göra vad han vill. Spring å tävla! Du blir nog lycklig om du vinner…? Om finanskrisen slår hårt mot skateboardvärlden kan detta föra med sig olika alternativ. Antingen drar sig stor/surf-företagen ut och de som varit beroende av dem konkar. Ok. Massa arbetslösa proffs, konkurrens och potentiellt tråkig atmosfär för de som måste överträffa “Newbie-Good Trick” för att behålla sin bräda på hyllorna. Alternativet är att de oberoende företagen konkar för att de är för små. I sådana fall kommer skate antagligen formaliseras snabbt och hamna i OS etc. å andra sidan kommer detta medföra en motreaktion stor nog för att någon ska kunna skapa nya företag. Alltså, ni som läser det här, tänk på var ni lägger slantarna. Skate i park med tävling och klappande publik eller på gatorna med stil? Så enkelt är det! Inte. Vi ”gamla” är del av den första generationen moderna stretskatare. Vi är de första som åldras med det här! Det är vi som bestämmer hur det ska utvecklas. Vi behöver inte göra någonting som redan är gjort! Vi kan göra vad fan vi vill… Skateboardindustrin har för mig alltid verkat motsägelsefull. Alla företagen strävar efter sälja sina produkter genom att marknadsföra sig på olika sätt och hoppas vinna trovärdighet hos de svårsålda skatarna. Det klassiska argumentet är att de företagen som kommer syssla med skateboard även när storföretagen försvinner och de som ger mest tillbaks till skateboardåkning genom att sponsra bra åkare, producera bra filmer, åka på många turnéer etc. är mest ”värdiga” representanter för en ”core” skateboardkultur.  Därför förtjänar de de fattiga skateuslingarnas gunst. Man bygger märkeslojalitet genom att övertyga oss att de är som vi. Detta lyckas ganska bra. Skatare är trogna konsumenter. Samtidigt betalar vi dyra pengar för grejer som inte håller… Är skatemärkerna våra kompisar? Det är en sorts ”kompisindustri” där den som äger företaget måste övertala sin näste man att han gör honom en kompistjänst som i sin tur gör proffsen, amatörerna och flowsnubbarna en kompistjänst, som sedan ger sig ut och ska vara kompisar med kidsen som sedan ska betala för alla ens kompisar. Det är lite som att barrundan går nedåt i hackordningen men blir större för varje steg. 13-åringarna och deras föräldrar får köpa hela laget runt. Tänk på att du betalar för mer än brädan nästa gång. Du ger pengar till snubben med namnet på brädan, men framför allt till ägaren av skateföretaget. Om företaget är stort kan detta vara en aktiemäklare eller en snubbe som också tjänar pengar på surf, motorcross och hela kapitlet ”extremsporter.” Eller ännu värre som kristna fundamentalister kopplade till obekväma lobbygrupper i USA. Kanske. Det är upp till dig hur du vill skateboard ska se ut. Skateindustrin kommer, i all sin ”core”-övertygelse, aldrig överge sitt levebröd. De säljer vad kidsen köper, men försöker säga till dem vad som gäller. Som ett sidospår kan man undra hur ”kollektiva” vi egentligen är. Om vi verkligen var så kollektivt fjättrade borde vi pyssla med delägande i företag där man köper en andel i företaget, delar upp produktionskostnad och därmed får produktionspris. Tyvärr blir man då sitt eget proffs, eller får betala någon annan  för att inspirera en, man får göra sina egna filmer, kan inte välja en annan form på brädan lika lätt etc. etc. etc. Nåja. Vad ska ungarna vilja bli om det inte fanns skateproffs att aspirera till att bli? Skateproffs med en tvåårslucka att göra sig ett namn, utan skadeförsäkring eller pensionskontrakt, skippad utbildning, ingen etablerad vardag och alkoholberoende. Vad skulle folk växa upp till?

Du är, som sagt, minst sagt en beläst man. Å ena sidan är du så Lundensisk som en akademiker kan vara men å andra sidan ger du den couchsurfande världsmedborgaren ett ansikte. Om du skulle dela upp dig själv enligt tallriksmodellen, vilka delar av din personlighet skulle vi hitta var på tallriken och vilken rätt skulle du vara?

Man skulle nog vilja att idéer och genomförande var som grönsaker och kolhydrater – balanserade stora delar. Helhjärtat kul kunde vara den bastanta köttbiten. Egentligen är min tallrik nog ett alltför stort smörgåsbord med för många rätter för att man ska veta vad man ska rikta sig in på. Man plockar, men känner att man missar något för varje grej man väljer. Förhoppningsvis blir man mätt eller hittar en favoriträtt. Lite ratios istället:
Åsikter/kunskap – 30% + 70% = 100% logik. Sanning finns inte – jag vet det för jag har läst filosofi.
Föreläsningar/lyssna: 80/20 – jag vet ju som sagt mest i alla fall.
Grubblande/handlande: 80/20
Skate/allt annat som skate ‘ska vara’: 100/0
Föreläsa/leva upp till sina ideal: 70/30
Mänsklig/Övermänsklig: 100/0
Jag gillar inte den här delen så mycket…  Jag tror det här är ditt jobb, inte mitt.

Apropå akademiker, vad har du för utbildning efter dina vändor i skolbänkarna världen över?

BA Filosofi, King’s College - London, Drama, Media- och kommunikationsvetenskap i Lund, Lite International Business i Australien. Med andra ord inget självklart. Jag har alltid pluggat för att ha något på gång i livet som verkar legitimt. Jag har skapat ideer om vad studierna ska innebära och leda till istället för att tänka på vad livet som student innebär med läsande, hängande på bibliotek etc. Om man inte har en ordentlig personlig anledning till att läsa, eller att man tycker det är helt ok att pyssla med, ska man nog vänta med universitetet. Har man abstrakta idéer om att man ska ”bli” något efter man tryckt sig igenom processen är det ganska svårt att motivera sig. Man behöver något konkret att fästa sig på.

Barbarisk heelflip över konan, Konan Barbaren hajar ni..? / Henry Kingsford

Du är något av en local i både Malmö, London och Pearth. Hur skiljer sig scenerna åt? Vilken föredrar du?

Perth är vit förorts hiphop med hippieinslag. Alla kör bil till samma spots, dricker öl när de skatar och tar det lugnt med ambitionerna. Det är lätt att leva härborta. Jobba fyra dar i veckan, betala hyra för centralt boende, äta ute och festa fem gånger i veckan. Helt ok för lättjan alltså. Å andra sidan utmanas man inte så mycket här. Folk snackar inte i onödan om intressanta saker och man blir inte bombarderad kulturellt. Samtidigt finns det en bra musikscen, konst osv, men det krävs väldigt lite av en, så det är lätt att göra ingenting. London, å andra sidan, är tungt som fan. Man måste jobba som fan och bo kasst för att ha råd att äta skitmat. Spara kan du glömma, det tar en timme att ta sig någonstans och du har aldrig råd att göra något intressant. Samtidigt får man leva rätt aktivt och har man  pulsen uppe blir det lätt att det börjar hända grejer. Skatemässigt suger vädret en del, men det finns oerhört mycket att finna. Scenen är grundad med Engelsk cynicism och sarkasm och inga tomtar överlever. Man skatar mer street än park och man kan ge sig ut och jaga. Dessutom kan man rikta en kamera vart som helst och få stämning. Jag gillar London, men hade man haft bra jobb hade det hjälpt. Malmö har jag nog aldrig riktigt varit del av, eftersom jag  varit mer i Lund, men man får ta av hatten och bocka i respekt till allt som har åstadkommits i förorten. I Malmö blir man deppig för att alla kan skata miniramp och laddar som fan. Sveriges Portland i frireligiös hängivenhet. I Malmö åker man skateboard. Inget brädjonglerande här inte. Fast de kan ju det också, kommer man ihåg från gamla Jüra och Plazatider.  Nu snackar jag väl om de jag känner. De yngre vet jag inte. Annan skola kanske? Jag har inte varit hemma så väldigt mycket, så jag vill inte säga för mycket om Malmö. Steppeside är ju så jävla grymt.  I Lund brukar det vara trevligt på 4H och Gastelyckan. Lite lugn stämning. Sverige har dock trillat in i röd zon för one-upvarning… Lite utbildning här: Om någon prövar något och du medvetet försöker samma trick så hamnar du i ”local burner”-kategorin och ingen vill prata med dig. Tänk själv om du kan. Oj här läxar man upp helt plötsligt…

Du gör högre nollie än någon jag känner. Vad är hemligheten egentligen? Är det att du har de tre T:na - timing, teknik och tur, eller är det kanske så att din anatomi är optimal för just det tricket?

Brorsan var vänsterhänt och goofy – jag är högerhänt men ville åka som han, så det blev goofy. Därför funkade Nollie rätt naturligt när brädorna fick nos och man kom på dem några år senare. Lite som Ali som bytte till Goofy för att Mike Carroll va goofy. Framåt-pop känns som att sparka, ju. Det dåliga knät poppar nu, men det går ok.
 Vad är ditt förhållande till miniramper och varför?
Jag förstår mig inte på dem – det blev aldrig böjar för mig. När man började skata som frälst var det street-revolution och det verkade liksom coolast. Vi kollade alltid på streetdelarna i Hokus Pokus även om det fanns en miniramp i Lund. Ironiskt nog hade jag faktiskt en miniramp i mitt garage ett tag. Ungefär en meter hög. Till slut fick morsan för mycket p-böter, så det sket sig. Jag satsade mer på  pressureflips och slappie-noseslide to crook-varianter än maydays och blunts. Kan fortfarande inte pivot-fakie. Allt fakie är uteslutet efter 20+ år. Patetiskt. Försöker lite på sistone….

Det börjar bli dags att runda av det här. När kommer du hem igen?

Midsommar är det fest! Om något är hemma så är det morföräldrarnas sommarstuga i Bohuslän. Man kan inte annat än vara tacksam för att ha tillgång till en sådan plats.

 Passa på att få sista ordet här. Det är din intervju.

Ok jag tar den frågan som ett tillfälle att gå lös med sentimentalitet och klyschor: Jag har i hela livet undrat vad jag borde bli och tänkt på vad som verkar vara bra. Jag har hittat på olika ”storys” som verkat bra utifrån och som man kan rättfärdiga sin existens med. Det har känts som man behöver ”kvalificera” för livet. Under tiden har jag som sidoaktiviteter hållit på med massa annat jag inte trott var värt nåt egentligen. Jag borde fattat tidigt att det var de grejerna jag ville syssla med, men har gått en helt bakvänd väg för det. Det jag vill säga är att livet handlar om att göra det som känns som att det är värt något och som får igång en, inte vad som ger status eller ekonomisk säkerhet. Man kvalificerar för livet när man föds, inget mera. Har man gjort mer nytta än skada när det är över är det ett plus. Våga satsa på vad du brinner för! Du får tillbaks vad du satsar, vad det än är. Förvänta dig bara inte att veta varifrån belöningen ska komma. “If you put in, you get out. But you have to put in.“ som en god vän sagt. Tack till Giftorm och John för intervjun. Photographers for time and 
dedication. Läsare som orkat läsa, vänner överallt, SLAM City Skates, Momentum och framför allt: Mamma, Pappa, lillbrorsan Måns, Mormor, resten av familjen och den förlängda familjen. Affa, morfar – han är på sjukhus, så det är viktigt. Tack för allt och hoppas att vi ses snart! – The end?

En stor del av jordens befolkning har eller har någon gång haft ett smeknamn eller öknamn de blivit tilldelade av någon speciell anledning. I en del fall väldigt långsökta, men i just detta klart relevant. De som känner Slomo eller någon gång har spenderat tid tillsammans med mannen i fråga, anar redan innehållet i nästa mening. Det finns förmodligen ingen som hanterar dagen på ett mer sansat och bekymmerfritt sätt än just Slomo. Under de 6-7 år jag känt Simon har jag inte sett minsta spår av stress eller obekvämlighet i situationer där andra förmodligen snabbt skulle börja darra på manschetten eller ta sig för huvudet. Slomo går hellre runt med ett smajlsmyckat fejs och sprider sin otroligt trötta och lama humor. Vad detta beteende kan bero på vet förmodligen ingen, men det faktum att killen är född i det mycket ovanliga stjärntecknet Grisen – vilket han stolt poängterat för två efterhängsna kvinnor vid 04.30 på Burger King – kan säkert ha betydelse. Ladies and gentlemen, fasten your seatbelts, you’re in for one hell of a ride…

Teknik är ingenting utan finess / Backside bigspin frontside noseslide

Hallå ja! Du kan få starta detta förhör med lite basfakta om dig själv.

Det är jag som är Slomo de räcker va?

Ja, det önskar du va? Berätta för läsarna vem du egentligen är.

Haha det trodde jag ja. Okej, jag är från Kristianstad och inte från Malmö som många verkar tro. Är 20 år men när du läser detta är jag nog 21. Är väll hyffsat lugn som person, därav namnet Slomo. Men kan få mina ryck ibland. Det vet ju ni som känner mig.

Okay dags att dra fram de gamla skeletten ur garderoben, varifrån kommer smeknamnet Slomo?

Okej, den har man ju inte hört innan. Okej jag berättar det nu så är de gjort för all framtid.

Jo, mycket möjligt. Men för dem som inte vet?

De hela började när vi satt inne en helt vanlig regnig dag och spelade Tony Hawk. Alla känner nog till att man kan trycka in ett fusk så man skatar i slowmotion, och Dannes lillebrorsa kläcker ur sig att de ser ut som när jag skatar. Alla började asgarva. Det spred sig ganska snabbt bland polarna. Senare den veckan var det en tävling i vår skatehall där Macke var speaker och han var så pass bakfull att han fortfarande var full kommer jag ihåg. Det hela slutade med att Macke sa Slomo varje gång det var min tur att köra och det var där det blev officiellt klart att jag är Slomo.

Stämmer mycket bra. Hur och när kom du i kontakt med rullandet?

Det var typ när jag gick i fyran. Vid den tiden hade familjen en tidningsaffär och jag började kolla i skatetidningar och så vidare, tyckte det såg coolt ut så jag ville ha en bräda. Jag kommer ihåg när jag fick min första bräda efter jag hade pluggat färdigt matteboken på sommarlovet innan fyran, eftersom jag låg hyfsat långt efter alla andra. Sen har jag haft två uppehåll på grund av att polare slutat och att jag inte haft samma sug. Men nu känns det som om jag aldrig kommer sluta.

Av alla andra aktiviteter som finns nära till hands, varför just skate?

Jag hade ju sett det i tidningar och jag bara kände att det var min grej. Du vet, jag tror alla gör det på något sett annars börjar man inte. Jag kunde känna igen mig på nåt sätt. Sen har jag ju spelat fotboll och sånt när jag var mindre men det gillade jag inte alls, inte samma känsla helt enkelt.

Kommer du ihåg din första bräda?

Jaja klart, det var en creature bräda med en fågelskrämma och eld på. Jag hade bara brädan i typ ett år innan jag läste ut matteboken i femman. Då fick jag truckar, hjul och kullager till den.

Grippan då?

Ja grippan ja.. Detta låter överdrivet men det är helt sant. Den fick jag kanske en månad efter jag hade kört på den kompletta brädan.

Haha, den e go. Var det en sån go Roofies grippa med nakna kvinnor och eld på?

Haha, det kommer man ihåg alltså. Men det var inte en sån, utan en helt vanlig clean svart grip.

Du började skata i Kristianstad. Hur är skatescenen där idag?

Är inte här så ofta och skatar längre. Men jag vet att det är riktigt många små kids som börjat. Sen är det någon som har startat en skatebutik har jag hört ett löst rykte om, men inget jag har sett med egna ögon. På vintern är det precis som om det står stilla, sen på sommaren börjar alla goda gamlingar att åka igen och då blir det väldigt få men roliga sessions. Så den lever ju absolut.

 
Switch heelflip ser sällan så här bra ut

Men du planerar flytt inom en snar framtid. Inte sant?

Precis, ska dra mig neråt Malmö. De flesta skatepolarna bor där och det är fruktansvärt mycket bättre skateförhållanden i Malmö än i Kristianstad. Här finns som sagt inte mycket att kunna utvecklas på förutom flat hehe.

Låter som ett genidrag. Då kanske du kan få bukt med missförstånden kring vilken stad du är bosatt i också. Vilka människor åker du på skateboarden med nu förtiden?

Jag skatar alltid med Danne Loren och Kelly Evertsson. Oftast blir det att vi är på missions. I Malmö blir de Axel Wellton och Jäs-Unit, sen med dig och 24K boysen i Gbg.

Du har ju alltid vart lite av en sportkille eller hur? Inga andra aktiviteter än skate?

Sportkille vet jag inte men där under uppehållet började jag med taekwondo.

Riktigt cleant ju! Det måste underlättat när du började skata igen eller? Den perfekta spänsten och rotation?

Ja det var i samband med att karate-flippen kom. Eller teakwondo-flippen kanske det heter då istället… Nu försökte jag vara lite rolig där, det kanske du märkte?

Ajjemen, där ser man. Vad har du gjort i sommar?

I sommar? Måste tänka. Det känns längesen nu men jag skatade en hel del och hälsade på er i Göteborg ett par gånger. Sen blev det ju en hel del röj och fest också. Faktiskt så mycket att jag började tappa synen. Kommer du ihåg det? Eller var det förra sommaren förresten? Sen stukade jag min fot riktigt ordentligt som fortfarande inte läkt helt och hållet efter ett halvår. Filmat en del. Nu på slutet besökte Danne Loren och  jag Love Eneroth och gänget i Stockholm. Vädret däremot ville inte riktigt som vi ville. Men många roliga saker och felsägningar har jag i minne därifrån. Det är väl det som har hänt. Det var ju mycket nu när jag tänker efter.

Vad dillar du om nu? Tappa synen? Jag kommer dock ihåg när du stod på tjejtoan och raggade med repliker i stil med ”säg till om du behöver hjälp”, men det gör väl knappast du.

Du vet hela den veckan som kändes som en enda fest. Jag och J-L festade mest måste jag tillägga, ni andra pallade ju inte med trycket. I alla fall skatade du, jag och Peter (Lundqvist) på någon curb.. så såg jag bara rakt fram. Vad heter det? Att man tappar periferiseende? Det där med tjejtoan kommer jag däremot inte ihåg hahaha!

Ja en del kammar ju aldrig till sig. Nu börjar vi hoppa lite från ämne till ämne, men hur som helst, du lämnade ju Boardstore. Kan du förklara vad som hände?

Jo, det är nog många som undrar. Har hört många olika rykten. Många tror att jag hoppade av för någon slags press, vissa tror att jag fick kicken osv. Men så är det inte. Jag hoppade av självmant för jag kände att jag inte kunde köra för något jag egentligen inte gillar fullt ut, plus en del andra incidenter som till exempel på Mallorca där ord står mot ord. Det fick mig att lämna det bakom mig. Det hade absolut inget med teamet att göra, dom är jag fortfarande bra polare med. Jag ser inget negativt med avhoppet, mer som en erfarenhet.

Ja herregud, där ser man. Så du plockar fram gamla skates från tvättstugan och rullar på nu då förstår jag.

När jag körde för dem kändes det som om det var det jag gjorde. Men nu har jag fresha brädor, alltid!

Vilken setup kör du på då?

Det är alltid Girl/Chocolate 8:orna, breda och höga thunder truckar och 50-51mm hjul.

Fresh to death. Du och Daniel Loren styrde ju upp en tripp till London för ett tag sedan. Berätta lite om detta dåd.

Ja jag vet inte riktigt hur vi fick idén men vi ville samla på oss lite footy så vi åkte dit. Vi bodde hos vår polare Million och hans fyra inneboende i Peckham. Vilket visade sig vara det farligaste området i London. Jag kan berätta att jag blev sjuk i fem dagar vilket var riktigt bull, och låg hemma helt själv och räknade alla polisbilar jag hörde. Utan att överdriva var det ca två, tre stycken var tjugonde minut. Vi hörde också ett par skottlossningar på de två veckorna.

Bumping around the town like when you’re driving a Range Rover / Varial heelflip

Galet. Men, det passar ju dig bra, street thugen. Blev det mycket skate eller? Vädret överlag i Storbrittanien brukar ju inte vara helt safe.

Vi hade riktig tur med vädret. Det regnade en dag, annars var det sol hela tiden. Lite svårt att skata inne i stan dock, då dom har typ tio kameror i vartenda hörn. Hade man tur kunde man skata ostört i tio minuter. Skatemässigt var London riktigt coolt annars och jag fick en del riktigt feta bilder. Staden har lite annorlunda spots att bjuda på.

Gött drag på kvällarna eller?

Jaja, riktigt chill ställen. Vi var på Nike premiären och efterfesten en kväll. Vill passa på att tacka Jugga för hela det kalaset! Han hookade oss med allt den kvällen!

Hur var Gino’s del?

När jag såg den va det typ wow wow efter varje trick, men just nu har jag ingen aning om vad han gjorde. Jag borde kommit ihåg det eftersom det var han, och han hade kortaste delen i hela filmen.

Är det då man kommer ihåg? Känns ju lite som tvärtom alltså. Men, ja, där ser man. Låter som en hyvens resa att berätta för barnbarnen. Vi får väl låta bilderna tala för sig också antar jag. Men du har rest en del på brädan för övrigt eller hur?

Ja jo, Barca som de flesta besökt. Riktiga bra minnen därifrån! Sen Paris som hade sjuka spots att bjuda på. Och Prag som har ett av de bästa spotsen jag skatat på och då menar jag Stalin plaza. Den resan var fett nice! Kommer du ihåg det brutala slagsmålet som var nåt av det första vi såg av Prag när vi kom ner. Hehe, riktigt sketchy med såna crackheads.

Haha, jaja. Det kom ju bara en snubbe springades genom parken vi gick igenom och planterade en välriktad smocka rätt över fejset och utdelade spark efter spark i huvudet på den klanten som försökte råna kiosken. Inget slagsmål, utan snarare ren förgörelse, skulle jag vilja påstå. Du var inte kaxig efter det du.

Hahaha, inte kaxig? Man ska inte lägga sig i nåt som man inte har att göra med. Jag vet en som pissa halvt ner sig…

Hmm, till nästa fråga. Det går massor av rykten kring Hayad. Vad är det?

Hayad är ett street/fashion klädesmärke som jag kör för, de är just nu i utvecklingsstadiet. De håller på att ta fram olika kollektioner där jag får hjälpa till en del och säga vad jag tycker. Förutom det jobbar vi mycket på material till kommande adds. Det är riktigt fett att få vara med från början när allt händer.

Ja, det kommer bli bra grejer när grejerna kommer ut i butik helt klart. Vi övergår hastigt till nästa ämne som är ett måste i förhör som detta.  Vilka är dina största inspirationskällor när det kommer till skaten?

Det finns otroligt många, Danny Garcia och Ryan Gallant och Stevie Williams bland annat. Sen ger många polare och även haters mycket stor inspiration.

Caine Gayle då? Din största förebild som kid. Får han inte plats på listan längre?

Jo, det är ju klart, men han är inte med i gamet längre, då blir det att man glömmer bort honom. Men när man ser honom i gamla mags hojtar man ju till! Såg han senast på Halloween när jag läste en gammal Transworld i Pastorns bås på Le Boxx.

Cleant. Såg nåt program på MTV med honom häromdan, där han skulle lära en liten brud att skata.

Shit MTV är det nya asså! Har han också en show där eller? Han är jävligt clean annars, körde ju ändå för Axion!

Inga svenska åkare du kan namedroppa?

Jo jo… Jugga, Love Eneroth, Suarez och Mario Eriksson är sjukt feta! Speciellt Jugga och Love, när de kommer igång med sitt flow vill man bara sätta sig ner och kolla.

Ja, sant! Jag tror väldigt många misstog dig som modellen för Lacoste som visades på buss- och spårvagnshållplatserna här i Göteborg i somras. Var det du eller? Jag har fortfarande svårt att avgöra alltså.

Ja det var jag. Slutsnackat om det eller?

Ok då. Om du fick en biljett till en ”bustfree session” på valfritt spot. Vilket hade du valt då?

Vad heter det spottet med de två bänkarna efter varandra?

Lundbystrand?

Haha KUL! Du vet det spottet i LA. Som är två bänkar efter varandra intill stora glasrutor. Sedan självklart Pier 7. Då skulle jag vilja ha med mig alla locals jag växt upp och skatat med i Kristianstad. Asseh, Danne, Skagge, Mike, Macke m.m. Sen ett gäng öl och en grym efterfest till det hade varit jävligt fett! Fan det blev lite nostalgiskt nu när jag tänker på det, blood!

Skatare som inte förstår att uppskatta flatskating kan ägna sig åt nånting annat / Nollie inside heelflip

Vi kan härmed konstatera att curbs och manualpads är din favoritterräng?

Ja precis, det märks nog på min skating också. Så roligt att vi styrde till och med upp en betongcurb på en helig Kristianstadplats. Blev ju riktigt cleant med tanke på att vi stod och blandade betongen med pinnar som vi hittat.

Gäller att göra det bästa av situationen, även till vardags. Så hur ser dagarna ut som inte innefattar skate?

Chillar med mina polare här i stan typ, drar ut och käkar nåt och kollar läget med alla. Spelar lite biljard på kvällarna. Tar hand om lite biz. Tänker på nya saker vi ska fota eller filma. Sen blir det ofta att jag fastnar i våran lokal. Där Danne fotar i sin studio, Asseh målar och vi andra bara kollar på. Hänger ut helt enkelt.

Verkar som du är där tjugofyra timmar om dynget. Kan inte komma på senast vi snackade i telefon och du inte va där typ.

Jo, idag! Knäckt!

När det kommer till musiken är följande givna?

Lil’ Wayne, alla hans nya mixtapes är sjuka. Men Jay-Z är alltid etta. Han är också en av de största inspirationskällorna. Jag måste även nämna Henok som är Sveriges bästa rappare, han blir jag pepp av att lyssna på. Hans debutplatta släpps förövrigt i mars som jag ser fram emot…

Du är väldigt filmintresserad också vet jag. Kan du inte berätta om din absoluta favorit?

Jojo, ”Plötsligt i Vinslöv” tänker du på va? Den är riktigt varm. Vi var ju där och kollade bakom kulisserna i Somras. Riktigt ball. Sen, Fully Flared är min favorit när den kommer ut.

Vad har du för planer för kommande tiden?

Jag har en del nytt på G bland annat en part i din kommande film, vill få till något extra där så den får man inte missa. Fota mer, filma lite inomhus till youtube kanske. En skateresa till kommer nog gå av stapeln också. Kolla in min myspace sida för updates.

Vad gör Slomo om tio år?

Då sitter jag i nåt varmt land med alla mina polare. Skatar, dricker öl och chillar lite. Om jag lättast ska sammanfatta det: nåt i stil med Entourage fast skaterelaterat. Fan längtar dit redan när jag tänker på det!

Börjar bli dags att avrunda och klämma ihop en go tacklista nu.

Vill börja med Danne som ställer upp för mig alltid. Dig Jesper för du gjorde denna intervju och för att du är en suverän kille, Kelly för alla missions och lama ordlekar. Samt min mentor Mike för all vägledning i livet. Vill hälsa till Asseh, Skagge och KRSTDgänget! Axel och Jäs-Unit.
Sist men absolut inte minst vill jag tacka min familj för allt ni ställt upp för mig i både motgångar och framgångar. Säger inte det så värst ofta men nu vet hela Sverige om det.

Mika, Ola och Daniel. Det har bara varit en fråga om mycket lite tid innan Johan Florell, den vajande solrosen från kringelstan, med de stora fötterna och den lilla uselheten, skall sluta cirkeln av Giftormintervjuer med den gyllene skategymnasiegenerationen. Det är lite rörande, lite GRE-NO-LI, lite Rat Pack, lite Bröderna Marx över det hela. Med glansig blick ser jag fram emot att på min levnads senare hälft, kunna bläddra igenom dessa gamla blad och berätta för de små hur det var att se denna generation växa upp, fram och ut.
Det här är en introduktion till Johan Florell som själv håller på att introducera sig för världen. Jag är ganska säker på att de två alldeles strax är de såtaste av vänner.

Hur skulle du beskriva din mentala status för tillfället?

Du menar hur jag mår? Jag mår bra.

Brukar du må bra hela tiden?

Ja, fast man har väl sina ”ups and downs”.

När kan det vara som jobbigast?

Kanske om det är dåligt väder och det är söndag och man måste jobba nästa dag så att det inte går att skata. Eller om man inte orkar åka hem till Södertälje.

Hur har det varit att plåta till den här intervjun?

Det har varit kul. Lite jobbigt när man ska göra grejer som man inte brukar göra. Eller när man har en Martin Karlsson med som står och säger att man ska göra en massa saker som man inte kan.

Jasså!?

Det var mycket lättare när jag och Klun var ute själva. Nä, men det gick faktiskt bra. [Det blev mycket bättre bilder när Martin var med. Martins anmärkning]

Vad är du mest nöjd med av det ni plåtade?

Jag vet inte, det var ju inget trick som var… som var… jag menar, de flesta av tricken kan jag ju så det var mer sånt jag ”gjorde”. Det var inget som var för högt och ingen rail att vara rädd för. Men sekvenserna gillade jag.

Med andra ord blev det ganska ”ärliga” bilder?

Ja, exakt, och det är så jag vill att det ska vara. Inga ”fuskbilder”. Inget var roligare än det andra, allt var roligt.

Berätta lite om din uppväxt.

Jag är född på BB i Södertälje…

Precis som jag!

Ja, och så har jag en mamma och en pappa och två storasystrar.

Jättestora?

Ja, åtta och tolv år äldre.

Tror du att du hade varit grabbigare om du hade vuxit upp med två storebrorsor?

Ja, det hade jag säkert.

Men hur var det att växa upp med två så pass mycket äldre systrar?

Jag fick se alla deras tonårsproblem och när de bråkade om grejer. Och jag var bara en liten skit som de retades med fast det var inte så illa eftersom de var så mycket äldre än mig. Och så lärde jag mig att inte bli en ”tonårskille”. Jag såg deras bråk och efter det, när jag kom i tonåren kände jag att jag inte behövde göra någon revolution mot mina föräldrar. Jag började åka skateboard istället.

Switch backside 180, utan bump i Vreten.

Lustigt, för på den tiden när jag började åka skateboard så räknades det som en revolution. Hade dina föräldrar någon åsikt om att du började åka skateboard?

Nej, jag höll ju på med så mycket saker på den tiden så det var mer en grej som jag lade till som jag tyckte var cool. Jag spelade hockey, cyklade mountainbike och var jävligt intresserad av cyklar. Ungefär som jag är med skateboard nu. Sedan tappade jag intresset för det i sexan och så slutade jag med hockeyn. Då började jag skata samtidigt som jag spelade inlineshockey. Sedan började jag skata mer och mer. Sedan blev hockeyn så seriös så jag lade av med den och jag fortsatte skata med de jag spelade innebandy med. Det här var typ 98-99.

Är det någon av dem som fortfarande skatar?

Nja, det är väl en som brukar åka ibland.

Hur är det att växa upp i en ganska stor stad som ligger väldigt nära en jättestor stad?

För mig blev det som att jag fick halva inne. Jag lever halva mitt liv i Södertälje och halva uppe i Stockholm. Men det är ganska många som väljer att stanna kvar där medan vissa väljer att sticka hit. I början var det ju bra att ha allt i Södertälje men nu har jag flyttat upp mer och mer hit.

När började du ta dig till storstan då?

Det var väl 99-00 typ som man började dra upp till ”Frys”. Sedan när mina gamla polare slutade skata så lärde jag känna Irre, Ola, Spängan och dom. De skulle börja på skategymnasiet och då ville ju jag också det för jag ville fortsätta skata.

Berätta lite om skategymnasiet.

Det var skitbra. Hade jag inte kommit in där hade jag ju åkt upp till Stockholm varje dag efter skolan för att skata. Nu kunde jag skata i skolan och göra läxorna på tåget hem. Alla lärarna var skitschyssta och så var det god mat.

Johan spelade inte i Beatles och följdaktligen ligger inte Abbey Road på Medborgarplatsen i Stockholm. Tänk om Ringo starr skulle försöka sig på den här switch frontside flippen …Help.

Tror du att skategymnasiet har påverkat hur det har gått för dig, Mika, Spängs och Ola?

Man skatade ju hela tiden och det måste ju ha någon inverkan.

Har du mycket energi?

Ja.

Hur yttrar sig det?

Som att jag pratar hela tiden. Jag kan inte vara kvar på samma ställe hela tiden. När jag skatar kan jag verkligen inte stå still.

Ja, ibland är det som att du inte kan hejda dig själv riktigt.

Ja, och det är så kul för nu vet jag om det så jag kan skratta åt mig själv när det händer.

Sedan tänker du rätt mycket när du skatar också?

Ja, men det är mest när jag ska göra något som inte känns bra och som jag blir stressad av. Men jag hatar skrikisar på skateboard. Man måste ju få ut sina känslor på något sätt men jag brukar oftast skrika och göra så konstiga saker att jag börjar skratta åt mig själv istället.

Du har inte slagit sönder så många brädor?

Nä. Men i ettan i gymnasiet kunde jag bli skitarg när jag skulle lära mig typ lipslide över platta railen, men sedan lärde jag mig att, vad fan ska jag med dom tricken till? Jag lärde mig av Ola. Han är bra på att lära ut hur man ska skata. Om jag har svårt för något, kanske att olla utför något, och så gör han det och så ser det ut som världen simplaste sak, då försöker jag bara följa det och tänka att det är bara en vanlig ollie, och så slappnar man bara av och gör det.

Men han kan vara lite hård mot en också, när man gör ”fel”.

Ja, ja, men det där skiter jag bara i. Jag har lärt mig hur han fungerar så nu vet jag hur han ska tas. Men han är ju bäst.

Några andra svenska skatare som du diggar speciellt mycket?

”Mark Johansson” ha, ha… nä, men Ola, Jonas Dalesjö, Kristian och Petter Ingelhammar. Jonas Sohn är grym… Love.

Vad ska du göra nu?

Jag ska åka till Prag och åka skateboard, dricka öl och käka smazeny cýr (friterad ost med majjonäs). Jag ska jag träffa bröderna Ingelhammar och Ola där. Sedan ska jag vara med i Mystic Cup, träffa chefen för Volcom i Europa och skata ännu mer. Prag är bäst. Prag rules.

Nollie flip noseslide, Tekniska högskolan i Stockholm.

Var skulle du bo om du fick välja?

Prag på sommaren kanske, men jag vill åka till Australien och Kina, eller vad heter det, Asien också, för det är coolt att lära känna en massa andra människor och se hur annorlunda det kan vara och hur det kan fungera på andra ställen. Varför ska man plugga eller jobba nu när man kan leva livet? Jobba ska man ju ändå göra tills man ruttnar.

Men du måste ju få pengar till att resa?

Ja, men då jobbar jag på dagis, som vikarie.

Hur är det?

Det är skitkul! Där kommer min energi väl till pass för jag kan använda den på ungarna. Jag spelar fotboll, daltar, pratar, busar, skriker med dom, säger till dom och försöker vara pedagogisk.

Vad skulle du vilja jobba med när du är äldre?

Inget tungt kroppsarbete bara. Men jag tycker om barn, så kanske fritidspedagog eller nåt annat när man får vara ute och röra på sig och äta på kommunens bekostnad.

Åter till din energi. Har du alltid varit så?

Ja, eller jag har inte tänkt på det men det var en lärare i åttan som sa ”Du är alltid glad”.

Ja, men nu blir det allvar. Vad är skateboard?

Något som jag inte skulle kunna klara mig utan. Jag skatar ju jämt. Inte bara på brädan utan i sängen och med fingrarna, ha, ha. Jag vill hitta något mer att göra för om det händer något som gör att man inte kan skata… och så ligger man där med fötterna i vädret. Jag brukar stanna upp, om jag blir sur när jag skatar, och tänka att ”det här måste man ju ta vara på, för helt plötsligt så går knäet ur led och då kommer man nog att uppskatta några kickflips”.

Ja, det är lätt hänt att man hamnar i negativt tänkande när det gäller skateboard.

Ja, det är så mycket tricks nu. Folk hoppar utför skitstora trappor utan att de egentligen vill det och så gör de sig illa och ångrar sig sedan. Som jag sa förut, när någon gör en intervju eller filmar till en videodel så vill man ju att de ska skata som de själva vill. Så gör i alla fall mina favoritskatare. Jag ser helst att någon skatar som de gör i verkligheten även på foto och film.

360 flip, Sundbyberg.

Har du några trick som du hela tiden återkommer till?

Det finns ju vissa trick som man kan räkna med att sätta, och om inte dom går, då kan man bli sur, men inte om du sätter ett nytt trick och sedan inte sätter det på nästa försök. Just nu tycker jag att det är roligast att köra riktigt fort och skippa det där värsta high-techandet. Det är mycket roligare att ta mycket fart och göra en skön kickflip och en backside tailslide. Som Dennis Buzenits, han kommer bara förbi och så ”Oj, där var den där grejen, den ska jag åka på”. Eller så är det för att han har rätt truckar…

Är truckar viktigt för dig?

Ja. Har man ett par Thunders så löser sig allting. Det som är så bra med dem är att om man landar en kickflip lite snett så kan man få en snygg sväng”Weeou” med lite naturliga viftningar med armarna istället för att se ut som en stel påse som bara ”Jag flowar”.

Du gillar att skata mest flat och curbs eller?

Ja, men senaste veckan har jag skatat en massa miniramp, i Humlan och i Bowlen. Så nu har jag blivit lite minirampsberoende helt plötsligt. Alla spots i Stockholm suger i alla fall nu men i en miniramp kan man ju vara och hänga.

Frontside noseslide, Solna.

Har du lärt dig något nytt?

Äh, bara sådana här vanliga trick som alla kan utom jag. Backside tailslide och lipslide, pivot och sånt.

Nämn några duktiga transitionskatare.

P-Mag (Per Magnusson) måste man ju nämna när man har en intervju… Dennis Buzenits… sedan skiter jag i the resten. Äh, men jag gillar inte när… jag gillar Buzenits för att han bara kör allt.

Vad tycker du om den här oldschool-vågen som sköljer över oss just nu?

Vad menar du? Att alla ska ha med en frontside 5-0 i en bowl? Det coolaste är väl om man bara skatar allt, även om inte jag kan det. Sedan det här med att alla ska vara försöka vara så ”annorlunda” och konstiga. Måla tavlor och håla på, helt artsy fartsy. ”Jag ska måla och ta lite foton sedan ska jag ta min konstiga rullbräda som jag har målat själv” Kan inte alla bara dra till Frysen och kötta, aaargh! Nöta crooks-backlips, ha, ha, ha!

Okej, när vi ändå är inne på det, säg tre trick du inte njuter av att se.

Vilken hatintervju det här blir. Okej, jag gillar inte att se helt opersonliga trick nedför rails när man får känslan av att personen inte ens kan det på en vanlig curb utan bara kör ”Nollie backsmith!” och sedan bara ”Aah! Pluspoäng i bonusboken”. Man sätter ihop ett trick som får det att låta som ett coolt trick. Det är ”Nollie” och det är ”backsmith” och sedan lägger man till antalet trappsteg och sedan kan man kryssa för det. Men crooks-backlip är väl inte det snyggaste. Jag har ju börjat gilla fart så jävla mycket. Kanske lägga in något high-tech någon gång. Som Zered Basset, han bara kör. Står switch helt vanligt och bara kör. Han och Buzenits är lite lika, de bara kör, jag blir inspirerad av sånt, lite Ricky Oyola. Han bara åker, zoom!, och så gör han några snygga 360 flips, och det håller. Mitt hjärta får han. Ted Degross gillar jag också. Han kör ju svåra trick som fan och gör dem snyggt, sådan jävla snärt. Sedan är det väl Marc Johnson, Ronnie Creager. Och Aarto Sari!

Johan snor bänken för alla sittare. Nollie heelflip, Södertälje.

Men han är ju nästan huvudskyldig till hela handrailfrossan?

Ja, men han var ju först! Jag har sett han live. Han stod stilla och gjorde en switch 360 flip och jag bara ”Det där går vi och skålar för”. Nä, men även om han kör mycket rails och hammers så gör han det med stil och när han väl kör flat och curbs så är det fyrametersfrontsidecrooks med fart. Man vet att han kan, han behöver inte bevisa något längre. Han invigde El Toro-railen med frontside boardslide och det var helt sjukt, men man skiter väl i om någon unge kommer och gör en switch backlip på den nu. Olla fem steg ut och vrid brädan så har du tricket.

Varför står det J-O på dina och Mikas brädor.

Äh, det är inget som går att förklara. Vissa saker är bara J-O liksom.

Vad är du rädd för?

Galningar.

Är du någonsin rädd för att förlora förståndet själv?

Ja, men då vet man väl i alla fall inte att man är helt störd och går och pratar för sig själv. Man kanske har det bra ändå.

Har du känt att du har varit nära någon gång?

Det skulle väl vara på någon bakfylla kanske. Men jag funderar ju på konstiga saker ibland som att: Om jag gör det här grejen så blir det tokigt. Om jag är inne på en bank så kan jag ju bara skrika ”Det här är ett rån!” och så åker jag i fängelse i en massa år.

Det är ju inget som hindrar att man gör det.

Nej, jag kan ju gå fram till någon här i parken och slå till den och få en massa böter. Som när jag är på höga höjder, som jag är rädd för, så kan jag känna att jag måste hoppa. Eller om jag går över en bro så kan jag känna att jag vill slänga brädan över räcket, att det skulle vara skönt att göra det.

Men hittills har du ju haft kontroll.

Ja, hittills.

(Johans telefon ringer.Johan svarar).
Ja, jag ska åka snart, ja, ha det så bra ni också. Jag ringer när jag kommer fram, inte idag men kanske imorgon. Hälsa mamma. Ja, det ska jag.

Farsan? Vad ville han?

Att jag skulle ta det lugnt med pilsnern i Prag.

Backside 180 nosegrind, Vreten.

Johan vill tacka sina sponsorer: Etnies, Sexpak Stix, Volcom och Thunder. Han vill även tacka sin familj: Olle, Lisa, Anna och Ullis och skateboard, för att det finns.

Hallå då Josef.

Tjenare Boon!

Allt väl hemma i Gbg?

Ja kan man väl säga, förutom det kalla vädret…

Jo vi har haft lite dåligt väder under tiden vi plåtat till intervjun. Men du verkar inte ha haft några problem med det? Eller har du bara stått ut kanske?

Nej, eller ööh jag sket nog i det mesta, med tanke på att vi var tvungna att få bilderna.

He he, jo det är klart men det blev ju bra till slut. Okej Josef ner till basdelen av det här nu då. Hur gammal är du?

Jag har fyllt 17 för någon vecka sen…

Jasså du, hade du en trevlig födelsedag?

Ja den var rolig, det blev att vi firade den lite nu när vi var i Norge och fotade.

Såg att du och Jon cirklade runt på cyklar, hur gick det?

Ha ha ha ha! Jo det gick väl bra, men det tog sin tid eftersom vi cyklade lite fel.

Har du hängt något med Jon förut?

Nej faktist inte, bara när vi skatat typ, på tävlingar och sånt.

Men han är en go’ man!

Jo han är en riktig energiinjektion, jättekool verkligen.

Ja det kan man säga. Berätta, var kommer ditt namn ifrån?

Ööh, det kommer från min pappas sida, alltså från Gambia.

Har du bott i Gambia eller har det alltid varit Sverige?

Nej jag har bott i Gbg hela mitt liv, men jag har vart i Gambia ett antal gånger.

Att gammal kärlek sällan rostar är måhända en klysha mer utmattad än en 41-årig undersköterska. Men gamla undersköterskor har ofta precis som gamla ordstäv stor relevans för oss i verkligheten. Pröva bara nämnda fras på Chris Åström och vi kan se att den faktiskt beskriver hans relation till skateboard till fullo. För där handlar det om helgalvaniserat allumium, hela vägen från hjärtroten till de svartfärgade hårtopparna. Chris har under mer än 20 år gått in med så mycket passionerat engagemang i sin romans med skateboardkulturen att det hela börjat nå proportioner omöjliga att rymma i en sådan här ingress och visst, kärleken har också varit besvarad. Känslorna som givits tillbaka från den svenska skateboardgemenskapen är en direkt återspegling av Chris’ skateboardåkning där styrka, glöd och konsekvens alltid har varit ledorden. Efter det samtal, som finns återgivet isin allra mest direkta form här nedan, kände jag mig följdaktligen också smittad av det lugn som bara kan fås från någon ståendes på en trygg grund och som känner att det finns mycket mer kvar att ge. Blocksockret i taket? Ytan rensad? Okej. Tystnad. Tagning!

Backside kickflip / Metz, Frankrike

Hallå, det är din gamla kapten som ringer.

Va, vilken kapten?

Du har bara en kapten, Chris.

Jamen, tjena på dig, läget?

Jo, det är bra. Åker du tåg?

Nä, jag är ute i någon jävla byggnad.

Aha, vad är det du knegar med?

Jag jobbar extra, Sanero heter företaget. Jag sanerar och suger en massa damm och grejer.

Strålande. Men jag måste ju göra en intervju med dig. När är du ledig?

En intervju? Till vaddå?

Till Giftorm.

Jaha. Men vänta så ska jag höra med min arbetsledare om jag kan få lite tid nu. (Chris pratar med sin chef) -Han vill göra en intervju till en tidning, kan jag göra det lite snabbt? Jaha, fint, tack. Jag fick det.

Bra, då kör vi då. Kan man få en lägesrapport på Åström, den sista actionhjälten?

Den sista actionhjälten, ha ha ha! Ja, lägesrapporten säger att jag precis kommit hem från Irland. Fan, det var riktigt cleant att skata där. Jag var där med Duffs-teamet. Skatade mycket cementbowls och skit, det var kul, men dom har en jävla massa streetspots där också kan jag säga.

Jasså? Jag som trodde att det bara var hedar och kullersten?

Samma här, men vi hade en skitbra guide som fotade för Kingpin och som visade oss runt typ ”här har du en handrail och här du det och det”.
Vi åkte till Dublin och skatade där. Sedan bilade vi längs västkusten, jag kommer inte ihåg vad allt heter, men vi hittade en jävla massa balla parks. Många djupa deep-ends.

Ooh, då blev det några madonnas kan jag tänka mig?

Jaha, ha, ha, det blev en jävla massa madonnas!

Hur ser vardagen ut annars?

Jag vaknar väl vid sju och ger min son Julian mat. Sedan gör man väl det man ska, går och handlar och så. Sedan drar man och skatar, som vanligt. Det blir mycket runt Linköping och Nyköping. Mycket åka bil och skata riktiga streetspots.

360 flip / Norrköping

Så ni har en bra skatescen där nere med en massa unga flåsare och så?

Ja, för fan. Linus Axelsson, Peter Jeppsson och dom.

Jaha, då gäller det att hänga med i svängarna.

Ja, Jeppsson är ju helt extrem den fan.

Hur känns det annars att kliva över trettiostrecket och musta på?

Ja, för ett tag sedan kände jag typ att nu börjar man bli old. Fast nu känns det inte som det längre, jag har kommit över den där pärsen och jag skatar ju bättre nu än vad jag gjorde för två år sedan.

Vad är det som har förändrats då? Det psykologiska eller tar du hand om kroppen bättre?

Det blir väl att man uppsöker en massör då och då, vilket både du och jag kanske borde ha gjort för tio år sedan.

Ja, sådant var ju inte aktuellt på den tiden.

Nä, då var det bara att tejpa när det väl gick sönder. Annars har det varit mycket resande på sista tiden, med Duffs, Split och Thrasher Magazine.

Har du någon brädsponsor för tillfället?

Njaä… jag hoppade precis av Birdhouse för dom skulle inte ha något europateam och det strulade så mycket med brädsändningar och sånt. Jag har fått en del erbjudanden men inget som är klart ännu så jag kör Creature boards just nu, mest för att dom är breda och sådär. Men skriv att det är på gång.

Vilka är det annars som stöder dig?

Duffs, Split, Ricta och så Indy förstås, och Eastpak. Och så Lucky 7 förstås, där jag får tatuera mig hur mycket jag vill.

Du har ju en ganska lång karriär bakom dig…

Ja, det har blivit några år. Men det är ju så jävla kul, det tar ju aldrig slut! Man kan tro att man har tröttnat men så kommer det ett ljus, man sätter några nya trick och så är man back in biz igen. Sedan har jag lärt mig att uppskatta saker mer än förut. Som med att resa. Förut satt man bara där och väntade på att komma fram till skatespoten men nu passar man på att kolla in var man är också. Men det har som sagt blivit en lång karriär. Men det har ju gått så bra också, med promodell på bräda och promodell på kläder och allt möjligt skit.

Om du får nämna tre höjdpunkter i din skateboardkarriär då?

Får se… När jag blev proffs och fick en egen brädmodell för det har man ju drömt om sedan man var liten.
Sedan när jag fick omslaget på franska Thrasher förra månaden. Och så att ha varit en del av G-Spot-teamet, för det krävs fan att man var med själv för att fatta vad det handlade om.

Madonna / Metz, Frankrike

Försök förklara skillnaden då mot nu.

Ja, skateboard var ju så jävla äkta då. Då var det inte tolvåriga ungjävlar med New Era-kepsar och guldkedjor som sa bling bling.

Ja, men hur var det då?

Då drack man bärs och så skatade man skiten ur sig, det var så det var. Vi skatade och hade kul. Det var inte allt det här extra… fan, folk gör ju pengar på vad som helst utom på skateboard just nu. Det är reklamer och sponsorer hitan och ditan och pengar, pengar, pengar. Fan, folk glömmer ju bort att åka skateboard till slut.

Nä, det fanns inte så mycket mer att göra än åka skateboard då.

Nej, och när man drog på roadtrip så bodde inte teamet på Radisson, man bodde i bilen. Lite grann som Anti Hero är fortfarande. Jag tycker det är coolt att se tillbaka på den tiden, det var ball. Då hade vi ju Tomas (Olsson) och Kejwan (Darroudi) med oss också…

Hur tror du annars att folk som börjar skata nu skiljer sig från oss på den tiden?

Ja, motivationen är det inget fel på. Det finns ungar som är jävligt hungriga och bara vill gå ut och ladda skiten. Men jag tror att vi var lite mer breddade än vad ungarna är nu. Dom som kunde skata en handrail då kunde nog droppa in och göra en crailslide i en pool också medan det idag finns dom som kanske kan göra alla trick på en flatcurb men inte kan svänga i en quarterpipe. Eller så kan dom göra vad som helst på en handrail men dom kan inte göra en kickflip. Men så finns det ju ungar nu som skatar som om dom har skatat i 25 år, som David Gonzales till exempel.

Ja, man undrar hur dom där har hunnit lära sig allting.

Ja, man undrar om dom har fått det inprogrammerat i sig. Det är coolt att det finns den där lilla, lilla klungan som skär sig mot alla andra.

Jag har länge haft en teori om att dom bästa streetskatarna med bäst stil alltid har ett genuint transtitionsförflutet…

Ja, som Tom Penny, eller Eric Koston, han är ju helt enorm. Folk tror att han bara är gnällig och gör lite grymma streetprylar men dom vet inte att han gjorde Mctwist när han var 16 år och körde för H-Street. Och så har vi dom som kanske inte har tricken men som har stylen som Tony Trujillo och Julien Stranger. Och Marc Johnson för fan, kolla in Marc Johnson. Sedan har vi Rowley och dom som har vuxit upp med att skata tegelstensquarterpipes…

En hårdare skolning?

Ja, det är inte pappa som skjutsar dom till skateparken varje dag när dom är elva år och så lär dom sig bara parkollies när dom inte ens slår i tailen, det är ju helt värdelöst.

Kickflip / Irun, Spanien

Du blev ju farsa för ett tag sedan, det måste ha förändrat synen på saker och ting?

Ja, fy fan vad cleant. Jag kan ju säga att jag var jävligt shaky i början, typ nu är det allvar, nu kan man inte hålla på och slänga runt och träffa massa babes och så. Nu har man barn och tjej, sitt på det torra. Man kan koncentrera sig på att skata, se lillen växa upp och hur han förändras.

Några likheter med dig?

Ja, när jag går upp på morgonen och sätter på någon hårdrock så står han vid stereobänken och dansar och diggar. Det måste vara det bästa som har hänt i mitt liv.

Vad skulle du göra om han vill spela tennis istället för att skata då?

Det är upp till honom, han får välja själv. Man ska inte försöka pressa på sina barn vad dom ska göra. Som farsor som åker till tennisbanan och sätter ett Princeracket för 15 papp i handen på sin unge fast ungen vill vara hemma och läsa historia för han vill bli arkeolog eller något. Det är helt sjukt.

Men du har inte haft den pressen?

Nej, jag fick välja. Hockey, kampsport och skate men till slut blev det skate.

Och så dansade du mycket också?

Ja, den tiden när vi breakade var bra för koordinationen. Jag brukar träffa folk som breakar och det är som skate, utvecklingen har dragit iväg.

Hur känns det att äntligen få en intervju i Giftorm?

Det är kul. Jag har ju bara varit med i utländska tidningar så folk tror väl att man har försvunnit. Sedan är det kul att som gammal grävling komma in bland alla grymma youngsters i tidningen.

Känner du pressen från dom yngre?

Nä, den yngre generationen, med undantag för Mika och dom, där finns det många som är duktiga och tekniska men när vi kommer till en femtonstegshandrail så är det ju fortfarande jag som skatar på det och ingen annan. Det handlar om ha lite balls också.

Hur är det med lärandet av nya trick då?

Jag lär mig fortfarande nya trick men det går inte lika lätt som när man var yngre. Men så känns det som att man har gjort det mesta någon gång och att man inte orkar göra det igen.

Ibland kan jag tycka att folk går lite fort fram. När dom har satt sin första switch backtail så försöker dom shove it off på nästa försök istället för att jobba med vanliga switch backtails och få dom riktigt bra.

Så tycker jag att det är med vanlig backside tailslide. Många gör dom och så blir dom så där gnuggiga, istället för att försöka göra en lång ”Rickybacktail”, aah, det är ju lite snyggt! Jag vill tacka Love för att jag lärde mig vanliga backside tailslides. Jag kunde bara flip backtail men inte vanlig, och då tvingade Love mig att lära mig vanliga och nu gör man det ju överallt.

Hur är det med godiskonsumtionen då?

Ja, det käkas ju en del socker fortfarande. Men jag har pratat med tjejen om att jag måste ändra på det där för Julians skull. Det låter kanske löjligt men jag blir ju rågrinig om jag inte har en viss sockermängd i mig. Men jag käkar ju hellre socker än drar i mig tjack.

Är det något speciellt du skulle vilja ta upp nu när du har chansen?

Ja, jag tycket att den svenska skatescenen har blivit jävligt grym. Graden på skateboardåkning har höjts som fan och om det fanns tio asbra skatare i Sverige förut så finns det hundra nu. Det tycker jag är häftigt och ett bevis på att sporten, eller kulturen, är på väg att rota sig ännu mer.

Kickflip backside wallride / Narbonne, Frankrike

Tror du att skateboard kommer att dö på det sätt det har gjort förut?

Nej, jag tror att det enda som kan ta död på skateboard är businessen, allt det här pengaköret. Men intresset för att åka skateboard, det dör inte.

Vad har du för mål kvar att uppfylla som skateboardåkare?

Jag vill bara fortsätta att resa och skata så länge som jag kan. Att känna den där glöden som man alltid har haft. Inga avstampade brädor och så.

Finns det något i det förgångna som du ångrar då?

Ja, jag kanske skulle ha tagit erbjudandet från Jamie Thomas när det fanns där. Men… det gjorde jag inte. Jag tror inte att jag var redo för pressen. Och hade jag tackat ja så hade jag antagligen inte haft Julian nu så…

Jag tror jag har så jag klarar mig nu. Något sista du vill ha sagt?

Ja, jag vill tacka mina sponsorer, Duffs, Split, Ricta och Indy. Och så vill jag hälsa till min familj. Och alla skatare där ute, fortsätt skata och ha kul. Och ni ungar där ute som snackar skit om andra ska lägga av med det, för jag hör en del grejer om folk som jag inte gillar. Sånt har inte här att göra.

Frontside 50-50 / Stuttgart, Tyskland

Namn, rang och nummer tack.

Jag heter Kent Daniel Georg Spängs, 840715. Bor i Ekensberg i Stockholm där jag trivs.

Hur ofta har du blivit kallad stockholmsjävel?

Inte så ofta men det är ju bara cleant att bli kallad för det. Det har väl oftast varit ickeskatare som sagt det när man är i Norrland – ”jävla stockholmare”.

Hur länge har du åkt skateboard?

Sedan -97 typ, när jag gick i sexan. En tjockis hade en bräda som jag testade och det var roligt. Det var en Santa Cruz-bräda med Deadbolt-truckar och feta Bullet-hjul. Sedan började jag låna en annan bräda av en annan tjock kompis och den var lite modernare fast med sådana där små hjul som man hade på den tiden. Jag knäckte kingpinen på den och blev skiträdd för jag trodde att det inte gick att laga den. Jag stoppade ihop truckdelarna och höll brädan uppochned när jag gav tillbaka den till min kompis, för att inte allt skulle rasa isär.

Hur mycket visste du om skateboard när du började?

Inte mycket, men sedan köpte en Polare Uno- och 411 #13-filmerna och då förstod man ju att Geoff Rowley var grym.

Kände du till några svenska skatare på den tiden?

Nja… när kom Sleep-filmen ut? För den såg jag i alla fall.

Vilka började du skata med?

Elias (Sjöblom, reds. anm.) och alla andra som bodde omkring mig, men alla utom Elias har slutat nu.

Umgås du med några av de som har slutat?

Nej, Viktor är väl den enda som jag fortfarande träffar på.

Hur tror du att de har det nu?

Jag tror ju att jag har mycket roligare än vad de har. De jobbar väl, har gjort lumpen, chillar hela tiden… Jag tycker mest synd om de som var duktiga och slutade.

Varför slutade de tror du?

De blev väl mobbade i skolan.

Har du blivit utsatt på det sättet för att du åker skateboard?

I högstadiet var det lite så, för då hade alla slutat skata utom jag och några till, men det var aldrig någon allvarlig mobbing. Någon gång fick man väl höra ”jävla skatare” men då kände man sig ju bara lite speciell.

Var du duktig i skolan?

I högstadiet var jag det. Jag hade jättebra betyg, godkänt i allt, VG i träslöjd och MVG i bild.

Gjorde du någon skateboard i slöjden?

Nej, men vi gjorde flyout-ramper. Första gången jag stukade foten var när jag skulle göra kickflip en sådan och landade med foten framför nosen. Kunde inte skata vanligt på flera månader efter det så jag skatade switch istället.

Frontside flip över Mika / Jonas Järmén

Jag har hört att du är ett minirampsmongo i grund och botten.

Nja, inte i början för då hade vi ingen ramp, men sedan fick vi en.

Jag kommer nämligen ihåg att när jag började se er gossar oftare så hade du inte samma slick på flat och sånt som Ola och de andra?

Nej, men det var bara för att jag var så liten. Eller så var det för att jag skatade för mycket park i Frysen och då blir man ju inte så bra på de grejerna. Man måste skata vertflatten.

Men nu kan du ju en del flippar. Vilken är skönast?

Hm… 360 flip.

Vilken av de flippar som du kan göra är svårast?

Hardflip tror jag. Jag får inte in den rätta spänningen i brädan och sedan gör jag det så fult så det är inget kul att försöka.

Vem gör bra hardflips då?

Florell.

Vem av dina kompisar är svårast att möta i S.K.A.T.E.?

Det är olika. En del är så där jävliga och gör bara pressureflips och sånt men Ola (Löwbeer) och Johan (Florell) och Markus ”Dalo” Dahlstedt, han gör alltid en massa hardflips och pressureflips som jag inte kan.

Vilket trick brukar du inleda med?

Det kan vara 360 flip, frontside nollie heel eller switch flip.

Switch 360 flip då?

Nja, det kommer väl någonstans i mitten fast jag brukar aldrig planera sånt.

Kool och nattlig frontside nollie heelflip / Michael Johansson

Vad är då det bästa med att vara just Daniel Spängs?

Att jag skatar för då är jag glad.

Vad blir du ledsen av då?

Alla tråkiga saker man måste göra och när man har för mycket att tänka på, socialen, teoriprovet och sånt.

Men att ta körkort är ju ett seriositetssnäpp över den genomsnittlige skateboardpularen?

Ja, jag vet, men jag blev nästan tvingad av farsan. Först var det farfar som ville att jag skulle ta körkort, fast när han dog så blev farsan så istället. Men det går bra. Jag kan köra och skulle nog klara en uppkörning, men först måste jag göra teoriprovet.

Har du pluggat ordentligt då?

Ja, jag brukar ta med mig boken till min praktikplats och läsa där.

Var är det du praktiserar?

På GB Glass i deras fryslager. Det är 28 minusgrader så jag har kalsonger, två par långkallingar, vanliga strumpor, raggsockor, t-shirt, underställströja, täckbyxor med hängslen, en jacka och tre par vantar, en mössa och en hjälm på mig, för man slår i huvudet hela tiden när man halkar omkring. Fast jag har inte skatat så mycket sedan jag började jobba där för jag sover så dåligt, men jag tror att jag kommer sova bättre nu när jag bokat biljetten till Malaga. Fast jag slutar snart praktiken där. Jag har varit där i två månader för 3600 i månaden. Jag känner mig jätteduktig.

Får du äta glassen?

Ja, hur mycket jag vill.

Det är inte nyttigt med socker, det vet du.

Ja, fast jag har en grej i magen som tar hand om sockret så att jag bara skiter ut det.

Sitter du här och ljuger?

Nej, det är sant! När jag var liten kollade mina föräldrar upp det hos doktorn.

Hur tar kroppen upp energi då?

Jag kan ju ta upp fruktsocker och annat men det är bara om jag får i mig för mycket som jag skiter ut det.

Du behöver alltså inte bry dig om något glykemiskt index, lyxigt värre.

Som fan.

Frontside 50-50 utför-nedför ett välvaxat kant-as i Kista / Jonas Järmén

Har du utövat några sporter?

Jag spelade hockey i några år när jag var liten. Jag var bra, men jag gjorde inga mål för jag var back. Nu är det länge sedan jag stod på ett par skridskor så man är lite sugen.

Tror du att du att ha spelat hockey gav dig några fördelar när du började skata?

Har ingen aning, jag slutade ju spela när det blev seriös styrketräning.

Vilken kroppsdel tror du är viktigast för en skateboardåkare?

Ryggen eller fotlederna, att de funkar.

Var sitter poppen då, i vaderna i låren eller?

Inte där, kolla på vertåkarna och deras ben… fast de använder dom ju aldrig på det sättet.

Anser du att du har bra pop?

Nej.

Vilka trick får du bäst pop på då?

Switchtrick. Switch frontside heelflip och vanlig switch flip kanske. Men det är mycket lättare att få pop om man ska göra tricket uppför eller över något, så att man har något att gå efter.

Vem i Sverige har bra pop då?

Ola har ju bra pop.

Äh, han hasar ju bara omkring.

Jag vet, men han kan använda sin pop när han vill.

Mario Eriksson då?

Ja, Mario! Bra att du sa det.

Vilka svenska skatare i övrigt tycker du är något att ha?

Olof Hörnesten, han ramlar alltid. Men han skatar inte lika ofta längre. Koffe, Jon Arpi, Daniel Todorovic, Martin Pennlöw och bröderna Ingelhammar. Och Cred-tobbe får man inte glömma. Och Andreas Engelkes.

Du ska som sagt åka till Malaga snart. Hur har du råd med det?

Socialen.

Sakta i backarna. Man kan alltså gå på socialbidrag och ha råd att sticka på solsemester?

Ja, för ibland är det gratis öl på vissa grejer, som er smygläsning i fredags. Då får man grunda ganska bra där.

Vänta nu. Du menar att du sparar ihop till dina Spanienresor genom att lyfta socialbidrag och gå på fest?

Ne-he-he-hej! Men gratisfester är inget utlägg i alla fall. För det man lägger pengar på annars är ju öl och inget annat. Och nu när jag jobbar på GB köper jag ingen glass heller. Fast jag skulle vilja jobba på Estrella också så att man fick chips. Och dipp.

När ska du bli vuxen och flytta hemifrån och sånt då?

Det gör jag sedan. När jag kommer hem från Spanien ska jag jobba och Irre (Elias Sjöblom) behöver säkert någon som bor hos honom då. Eller så bor jag med Ola om jag får. Mina föräldrar ska ändå flytta snart, norrut tror jag, och då måste jag ta vägen någonstans.

Anser du dig själv vara en typisk skateboardåkare?

Ja, jag är nog det. Åker skateboard, dricker öl och spelar tv-spel. Fast jag ritar också. Mest gubbar. Nu måste jag spänna mina muskler lite. Man får värsta musklerna av att lyfta glass. Kolla!

Där kommer John Mcmillen! Hallå John, beskriv Danne med fyra ord är du snäll.

Förjävlatalang, snygg, duktig, rolig!

Vilka är de tre första flattrick du kommer göra när du kommer till Marinan i Malaga?

Jag kommer komma dit ungefär vid tolvtiden på dagen, så det blir nog en 360 flip, en nollie flip och en nollie heelflip.

På bänkarna då?

Jag kommer nog inte orka ta mig upp på dem eftersom man har varit uppe hela natten, men det blir nog 50-50, 5-0 och en frontside noseslide.

Switch flip i Hammarby sjöstad / Niklas Skoglund

När ska du börja tjäna pengar på skateboard då?

Det blir väl när jag säljer en gammal bräda.

Det var kanske inte så jag menade…

Nej, men det går ju inte att tjäna pengar på skateboard i Sverige eftersom det inte går att skata här.

Kan du stalefish?

Ja, fast inga riktiga med knäet i brädan.

Vilken är den svåraste graben?

Tuck-knee kanske.

Har du känt dig annorlunda för att du står goofy när alla dina polare är regular?

Nej, jag har inte känt det så.

Nämn tre skatare du gillar – worldwide!

Kenny Anderson för att han har sådan kontroll och hyfsad stil, och Marc Johnson för att han skatar snyggt och Stefan Janoski för att han skatar snyggt också. Sedan finns ju Ronnie Creager, han skatar roligt.

Videodelar?

Jag gillar Geoff Rowleys del i 411 #13 och Tom Penny i Uno, fast den är lite för kort. Marc Johnson är det alltid kul att se en del med.

Nämn ett trick som är uttjatat just nu.

Nollie flip noseslide nedför en ledge. Backside smith och frontside feeble nedför rails är snyggt, men det är ändå uttjatat.

Finns det något trick man ser för lite av just nu?

Jag gillar ju frontside crooks. Som Zered Basset och Jason Dill gör dem.

Du skatar mest flat och sånt men på fotona till den här intervjun gör du bara stora grejer utför saker, varför?

Därför att det är det fotograferna vill. Men jag gjorde nog mer sådana grejerna när jag var liten.

Vilka har varit dina värsta skador?

Pungkross. Fast det är jobbigare att stuka fötterna. Och så har jag haft ont i svanskotan ett tag.

Ditt bästa vertrick?

Vi hade vertvecka när jag gick på skategymnasiet och då gjorde jag en fakie indy över kanten.

Hur ser din idealuppsättning ut?

7,75-bräda med låga, lösa Ventures och smala 51 millimetershjul, tre skruvar i varje truck och rassliga kullager som rullar bra. Och mockaskor.

Vad förväntar du dig av 2005?

Inga skador och att få skata mycket, på natten, på sommaren.

Avsluta det här nu.

Jag vill tacka er för en bra tidning, mina kompisar, Hazze och Ante på Tuxedo, mina andra sponsorer, Tomas och Fredrik på 08 för Osiris, Sweet, Venturebjörn. Och socialen.

Bra, nu drar vi och skatar.

Daglig 360 flip över gräs till falt / Jonas Järmén

På Savannen

I Afrika finns det en sorts katt som heter småhuvudkatt och som har ett huvud stort som en vindruva ungefär. Sen har den också en ganska lång hals, cirka 20-35 cm kanske, för att den ska komma in i myrbon och kunna äta upp drottningmyran, den är en läckergom och äter bara dom i hela myrboet.

Havets Jättar

I Spanien är det så att dom ofta plågar olika djur, det är som en sed för dom, som julafton eller en slags fest. I en by gör dom så att dom lockar in en blåval till stranden för dom har som en stor säck med hål i, och där har dom lagt allt sånt som blåvalar äter och sen drar dom den efter en båt och lockar upp blåvalen på stranden så den inte kan komma loss. Sen kommer alla spanjorer från byn dit (dom kanske är 4000 st allt som allt) och börjar sticka valen med barr först, över hela kroppen, sen byter dom till synålar och sticker med, sen efter det tar dom ungefär som sticknålar, sen stora spikar och sen järnspett och sen tar dom en gammal kanon och skjuter sönder hela blåvalen.

Are you a viking too?

Jag har visst en tjej! På Cypern. Jag träffade henne på Cypern när jag var där med Jonas Åsberg.
På flygplanet när vi åkte dit läste jag en tidning och där var det en bild på en mörk pangbrud som höll i en flaska som såg ut som ett vikingaskepp och under stod det ”Are you a viking too?” (Är även du en viking). När vi kom fram till Cypern och gick på stranden såg jag folk som stod med kameror där och tog bilder på någon och det var hon. Vi bara stod där och jag rökte en cigarett, när pangbruden började flörta med mig när dom knäppte kort, så fotograferna blev jätteförbannade för dom skulle skicka bilderna till New York och hade inte tid med någon flört. Sen kom hon fram till mig och sa: -”Are you a viking too?”, på ett sexigt sätt, -”of course”, sa jag, -”but i have no horns!” (Hon skrattade jättemycket åt det.)
Sen åt vi middag på en jättelyxig restaurang (Jonas var inte med) och gick till ett hotell för en underbar natt tillsammans.
 
Världens hårdaste band
 
Världens hårdaste och ondaste band kommer från Norge, dom heter Vampsyrion, dom har bara gjort en skiva, som man inte kan uttala namnet på, för dom har skrivit så att man ska förstöra den där strängen under tungan när man säger namnet på skivan. Och omslaget på skivan har dom ritat så att ögonen ska bli röda och irriterade när man tittar på det. Det är bara ett ställe man kan köpa den på och då måste man skriva upp sitt namn i en bok dom har där med sitt eget blod. Sen när man ska spela skivan har dom bara spelat in en som skrattar högt i stället för musik så man ska bli ledsen och besviken.

Are you a viking too?

(Samtlig text är ren humor och självklart inga sanningar – men det hade jag väl kanske inte behövt påpeka?)