”Jocke Olsson, vad kan man tillägga? Vet du inte vem han är kanske du ska
ägna dig åt något annat än skateboard, gå ut och köp en hackeysack”
- Nicke Svensson

Var det i Husqvarna det hela började?

Ja, det var det, tillsammans med Stefan Toth och Erik Lenning.

Var det uppe på höjden i Husqvarna?

Uppe på berget ja…

 Så ni började med att bränna ner för alla branta backar…

Ja det vart ju det alltså. Jag hade bara en skräpbräda i början, nåt hemmabygge av nåt slag, men Stefan hade en grym Alva-bräda med Alley Cat-hjul.

Dom hjulen kunde man ju trycka ihop med tummen och pekfingret!

De var värsta suddgummina, mjuka som fan (skratt). När man såg hans bräda blev man ju rätt så peppad på att skaffa sig riktiga grejer så jag tjatade på familjen och en dag kom syrran hem från London och hade med sig en komplett Variflexbräda med trottoarklättrare och allt! Då var man jävligt häftig plötsligt.

Frontside 5-0, tricket alla kan men nästan ingen får till, nästan ingen…

Vi kanske få förklara för de yngre läsarna vad en ”trottarklättrare” är…

Det är en plastgrej som sitter framför trucken som gör att man bara kan köra rakt på och inte får hangup!

Så man slipper göra en ollie…

Man slipper olla, fan såna borde man ha idag också!

Så var det Stefan Toth och Erik Lenning som fick dig att börja åka skateboard?

Njae, det var främst en annan kille som man såg varje morgon på väg till skolan. Medan jag gick till skolan med min storasyrra såg man honom komma på sin skateboard i hundra knyck ner för backen varje morgon och det såg ju jävligt kul ut. Sen fick jag se rampskating i Folkets Park för första gången. Det var Nicke Hallgren, Tomas Sjöberg och Marcus Giezelman som man såg och dom laddade rätt så bra… och Martin Willners får vi inte glömma bort!

Hur gammal var du när du började köra?

Jag var väl en tretton-fjorton bast eller nåt.

Och det var ungefär i mitten av 80-talet?

Ja, precis… Vi skatade en hel del hemma på Göransbergsgatan, man grindade curbsen och hade sig. Jag stukade alltid fötterna när vi skatade street och så fick Lenning och Toth knuffa hem mig sittandes på brädan.

Så du började hålla dig till rampåkningen istället?

Det blev ju så. Man hängde i Folkets Park-rampen med en gammal gul Jofa hockeyhjälm på skallen (skratt) och lärde sig droppa. Första gången jag skulle droppa åt jag skit fast på andra försöket satte jag det. Sen byggde de Rocksjörampen…

Var det en vertramp eller?

Ja det var det, den var väl ungefär fem meter bred och hade jättestora böjar och vert. Jag tror nästan att den hade dagens standardstorlek… Jag har för mig att den var riktigt stor.

Annars minns man vertramper från förr som gigantiska tills man ser en bild eller video och inser att de nästan var miniramper jämfört med dagens vertramper…

Det har hänt en del i utvecklingen faktiskt. De nya ramperna är mycket lättare att åka i. Man har mer tid på sig och har mer fart och så…

Får man hangup flyger man inte direkt ner i flaten…

Nej, man har lite mer böj att landa i. Det var alltid kul att skata med Toth och Lenning för vi peppade varandra så bra.

Madonna över channeln med höjd som tillåter en promenad under tailen

Man fick intrycket av att ni hade varsin nisch… Du var vertskataren, Stefan var bäst i miniramp och hoppramp och Lenning skatade curbs och flat.

Jag fastnade väl mer för vert än de andra. Toth var väldigt duktig i verten också, men fastnade inte för det som jag gjorde. Det var synd för han var grym.

Sen blev du sponsrad och man började höra talas om dig…

Det var tack vare Martin Willners jag fick min första sponsor – Hallman distribution. Han hade kontakter med dem och såg något i mig. Det var rena himmelriket för en liten nybörjare att få en massa prylar.

 Första gången jag såg dig var på en demotour för klockmärket Swatch.

Det var Hallman som fixade det. ”Swatch RAD tour” hette den (skratt). Med på turnén var jag, Lillis Åkesson, Hans ”Götis” Göthberg och en BMX:are som hette Rasmus Lee tror jag.

På 80-talet var man tvungen att ha en BMX:are med…

Det var nog 1989 har jag för mig. Dom hade fixat en portabel miniramp och sen åkte vi runt Sverige hela sommaren i en husbil som Götis fick köra. Det var riktigt kul. Jag såg ju upp till Götis väldigt mycket då och så såg man honom skicka upp en gigantisk snus och tyckte det var skithäftigt. Så jag bestämde mig för att försöka börja snusa. Götis gav mig en sån där okramad halv burk snus som jag la upp under läppen. Sen mådde man fint (skratt). Jag vaknade upp lite senare under minirampen och det ösregnade ute…

Hur hamnade du på Deathbox?

Jag var nere på en tävling som anordnades på Forum i Köpenhamn 1990. Tävlingen var grym med en miniramp som hade spine, extensions och var skitstor. Sen var det en massa proffs där som Adrian Demain, Omar Hassan, Chris Livingston, Pete Dossett och Lester Kasai. Vid sidan av hade de en vertamp för demos. Jag körde mest i den med hela Deathbox-teamet. Jeremy Fox blev stokad på mig och att jag redan körde på en Deathboxbräda som Mackan Angelbratt på Active Pro Stuff hade gett till mig. Wurzel som jobbade för Deathbox kom fram till mig och frågade om jag ville köra för dem och så fick jag gå och träffa Jeremy. Rune Glifberg blev upphookad i samma veva. Dom på Deathbox tyckte att jag skulle komma över till England. Där hade de nån slags fabrik i Wellingboro och man fick bo på ett loft ovanför kontoret. Jeremy var något av en luffare och gick runt i såna pyjamasbrallor med en massa screentrycksfärg på eftersom dom stod och screentryckte brädorna själva. Sen åkte man runt på turné med hela teamet i en van. Det gick vilt till… det var Andy Scott, Pete Dossett, Wurzel, Sean Goff och Rune var med också.

Hur gammal var du när du åkte runt på det där?

Jag var väl en sjutton-arton år gammal…

Och dina föräldrar hade inte en aning om vad som försiggick…
Det tror jag knappast att dom hade (skratt).

På verten är du viktlös / backside nosegrind med luftiga fötter

I början av 90-talet tog ju street över totalt. Hur upplevde du vertskatingens tillbakagång.

För mig gick det väldigt bra att skata just då det började och jag körde mycket men sen fanns det ju inte så många vertramper och så. Jag minns när alla pressureflips kom och hjulen blev jättesmå.

Det måste varit svårt att hitta några hjul att skata vert med. De största hjulen man kunde köpa i Stockholm runt ’93 var typ 43mm…

Jag var nere och tävlade i Münster (Tyskland) det året och försökte skata vert med de där jättesmå hjulen. En av mina kompisar från England kom fram till mig och sa rätt ut att jag inte körde speciellt högt. Det var ju en enorm skillnad på farten man fick. Man fick pumpa mycket mer (skratt). Sen sparkade ju Jeremy alla vertskatarna på Deathbox förutom Rune och Andy Scott. Det var lite konstigt hur han ringde upp mig och bara sa att det var slut med sponsringen och så.

Det var väl i samma veva som dom bytte namn till Flip?

Ja, dom stack ju till USA med teamet dom hade kvar. Det var tråkigt att man inte fick chansen att få vara kvar på teamet ett tag och jobba vidare, men han sa inget till mig innan. Jag visste inte ens om deras planer. Man kände sig lite lämnad och besviken.

Bodde inte du i England ett tag också?

Jag pendlade ganska mycket mellan Sverige och England. Jag började DJ:a en del också efter att jag hade köpt ett par skivspelare i England. Sen flyttade jag till Stockholm och började spela rätt så mycket skivor. Tyvärr resulterade det i att jag inte åkte så mycket skateboard ett tag. Sen flyttade jag till London 1997 och började jobba i en skateaffär som hade en miniramp i källaren och då började jag skata allt mer igen.

Runt den tiden började du ju dyka på den europeiska vertscenen igen.

Jajamensan, jag var nere på en tävling i Hossegor i Frankrike och fick spons av Billabong och började köra demos igen och det var ju kul. Efter det fick jag lite fler sponsorer och hjälp att klara av levnadskostnaderna.

Du verkar ju ha varit runt på en del udda ställen och kört demos, var du inte i Dubai?

 Jo, just det. Det var jag och Daniel Håkansson, ”D-boy”, som var på något som hette ”Dubai Desert Extreme” typ 2000 eller nåt sånt. Vi var där i en månad och skatade demos. Dom hade satt upp Soul Bowl (en vert träbowl reds anm.) där jag körde och en jättestor streetyta där Daniel körde streetdemos för alla arabfamiljer.

Loveseat backside air

Hur hamnade du i Malmö?

Jag var hemma och mellanlandade hos mina päron som jag alltid gjort när jag flyttat runt och då fick jag reda på att man hade en grym skatepark i Malmö så jag flyttade dit och hängde med John Magnusson och så. Det var kul att träffa en gammal Skara-local och skata ramp och så.

Trivs du i Malmö nu?

Ja, det är nice alltså. Jag har etablerat mig här nu, jag har min dotter Minimy här och min flickvän. Det känns bra för det har ju blivit som ett skatemecka här nu känns det som med en inomhuspark och Stapelbäddsparken och så. Jag fick smaka rätt så rejält i Stapeln igår… Jag skulle göra en invert och det är inte min starka sida. Jag har alltid tänkt när Steven Mattisson lägger upp sina grymma stallade inverts att ”åh fan va grymt!” du vet. Igår höll jag på med det tricket och fick mig en riktig märla på höften, men den satt till slut.

Det börjar bli dags att knyta ihop det här, vi kör en klassiker: Vilka är dina favoritskatare?

Casper Plass är ju en riktig talang… man blir alltid lika peppad av att se honom skata, när han inte gnäller för mycket (skratt). John Magnusson är ju en favorit också. Jag fattar fan inte hur de gör. De skatar så perfekt. Utomlands har vi ju Bob Burnquist och de där. Det är ju en helt annan grej det de håller på med. Jag var ju över i Kalifornien med Pontus Björn för ett tag sen och då var vi och skatade Bobs mega jump. Det var häftigt att få komma dit och jag testade faktiskt hoppet.

Det gick sådär första försöket va?

Det är ju en rätt så stor ramp… Först skatade man på landningen och gjorde någon grind eller air i quarterpipen som är typ nio meter hög och det känns ju lite speciellt. Sen gick jag upp till starten på hoppet och tänkte att ”det här ska väl inte vara några problem”. Jag kände mig ganska så säker, men ingen hade sagt till hur jag skulle göra. Jag droppar in och vinden börja blåsa och det går fortare och fortare. När jag kommer ner mot kickern ser jag landningen som är mycket högre än kickern och tänker ”hur ska jag komma över det här?”. Så jag ollar lite, vilket jag inte borde gjort. Jag flyger över gapet uppochned och landar på Red Bull-hjälmen och glider en bit för att sedan falla över i en rumpslide hela vägen ner till quarterpipen. Helt chockad ställer jag mig upp och ser att jag inte har ett blåmärke, inte ett skrubbsår – ingenting!

Vad tänkte du på uppochned i luften?

Det var en sån skräckkänsla! Det enda man kunde tänka på var kanten… Hade man inte flugit över gapet hade det varit kört. Det var bara att flyta med så man tog sig över. Sen testade jag det en gång till faktiskt. Buster Halterman sa åt mig att det var lika bra att köra direkt igen, annars skulle jag aldrig våga igen. På andra försöket lutade jag mig framåt och kom över ordentligt. Jag provade en sad, men fick ingen ordentlig grab så man bailade ur. Jag är riktigt sugen på att åka över och försöka igen.

Sug i dig Omar Hassan / 5-0 to fakie på stället de flesta bara pekar på

Du lever Jocke, vilka vill du tacka?

Jag vill tacka Jonas och hans kompanjon som tog bilderna. Tack till Stefan Toth och Martin Willners för allt skatepepp. Tack till storasyrran för Variflexbrädan, morsan och farsan för allt stöd, min dotter Minimy och flickvännen Joanna som alltid stödjer mig. Tack till alla mina sponsorer, Benhög på Streetlab, alla småkids på Stapeln som peppar en när man skatar, alla i Stockholm – alla polarna; Hej! Hoppas jag får skata med er snart.

Sommaren 96 var den varmaste i mannaminne. Mejeriet i Karlshamn ordnade en stor skateboardtävling och gubbarna från TV-reklamen gick omkring bland de tävlande och bjöd på glass. ”Gott? Gott, gotti gott gott”. Med vår vanliga framförhållning hade jag och fjorton polare till från Malmö och Köpenhamn åkt dit utan några bokade sovplatser. Som tur var träffade vi Christian Sjöberg och hans mamma som, utan att blinka, tog sig an oss allesammans. Inget snack om att ”två kan sova hos mig” eller några andra undanflykter. Come one, come all. Under en hel helg bodde vi med helpension på Hotel Sjöberg. De såg till att 15-åringarna fick se på TV och sova i det lugna rummet i källaren och att det fanns gott om citronvatten i kylen när de lite äldre kom hem från festen vid bubbelpoolen ett par gator bort. Det här var det första beviset vi fick på att Christian är en riktig vän som ställer upp i alla lägen.
Men det finns en annan sida av honom också: Samtidigt som Christian höjer sina vänner till skyarna och är den justaste polaren man ha så kan han vända tvärt och sprida ett hat som får rosenknoppar att vissna. Helt plötsligt osar hans tunga svavel och öronen ångar. Det kan vara till synes små saker som får honom ur balans. En gubbe med hund som är i vägen framför curben kan få honom att vilja skjuta skarpt och en långsam fotgängare vid ett övergångsställe kan få honom att vilja trycka gasen i botten. Men så fort gubbar och fotgängare är ur vägen är allt frid och fröjd igen. Christian är den som peppar alla andra till att göra ett par försök till samtidigt som han står och slår sin nya Semesterbräda (med tre exakt parallella streck i grippan, snygga vita hjul, rengjorda kullager utan brickor för att få det där härliga rasslet och låga Ventures för precis pop) i gatstenen för att han inte satte sitt trick på under tre försök. Han är din bästa kompis och sin värsta fiende. – Möt Dr. Christian och Mr. Crpl…

Wallride nollie med kraft nog att spräcka den skånska möllan.

Vet du vad en bipolär personlighet är?

Jag vet inte. Att man är antingen eller?

En åkomma som kännetecknas av att en person har ett stämningsläge som svänger sjukligt mycket. Cirka en procent av Sveriges befolkning lider av denna sjukdom. Den har även kallats den gömda folksjukdomen. Är det nåt du känner igen dig i?

Definitivt. Det är ju jag. Jag brukar kalla det en åkomma som har orsakats av vattnet i Blekinge för alla mina kompisar hemifrån är likadana. Ena dagen är allt skitbra och nästa dag vill dom stoppa gevärspipan i munnen och blåsa ut nacken. (skrattar) Jag trodde bara det låg i grundvattnet i Blekinge, men det är kanske den procenten som bor i Ronneby kommun då, som lider av den folksjukdomen.

Vad gör du för att kontrollera din ilska?

Jag slår på döda saker, då slipper jag ta ut ilskan på de levande.

Du gillar att titta på slagsmål, vad är det du kollar på?

Ultimate Fighting, MMA, mixed martial arts, det är en stor passion i livet.

Vad går det ut på?

Det är alla kampsporter blandade i ett, folk går in i en åttakantig bur och pucklar på varandra så in i helvete. Det är den ultimata idrotten och de absolut mest intressanta idrottsmännen någonsin, konditionsmässigt och styrka, smidighet och allting, fantastiskt.

Hur är det att vara pappa?

Det är det bästa som hänt. Det är total kärlek, man är totalt uppfylld av kärlek. Det är underbart. Sjukt jobbigt på grund av sömnbristen och sjukt kul samtidigt. Fantastiskt.

Innan Christian flyttade ihop med sin flickvän Frida och fick dottern Olga bodde han i ett litet skyffe på 23 kvadrat med kokvrå. Lyan såg ut som ett bombnedslag. Garderoben hade han byggt om till inspelningsstudio för sitt musikprojekt Fit Machine. Golvet fick agera kombinerad garderob, tvättkorg och sopsäck. På grund av Christians gästfrihet var det inte ovanligt att han dessutom hade en eller två kompisar inneboende under långa perioder. Det låg grejor överallt. Stället var en katastrof.
Ändå så lämnade han aldrig huset utan att ha nyputsade skor med nya skosnören, en matchande outfit och en nypolerad bräda. Det finns nämligen tre saker som Christian alltid håller stenhård koll på: Det första är hans linser. Utan dem är han blind. Det andra är hans bräda. Alltid skinande ren med nypolerade hjul. Den tredje är hans Nikes. Trots att hemmet såg ut som Beirut 1984 lämnade han alltid huset med en svärmorsdröms anlete: snygg, trevlig, hel och ren.

Hur kan du skita i hur du har det runt omkring dig men vara så mån om dina kläder och brädor?

Det är frågan det. Jag tror det beror på att den lägenheten som jag hade, trivdes jag inte särskilt bra i, så jag sket i vilket. Men om man ändå trivs ganska bra med sig själv så ser man till att hålla sig själv i ordning. Jag såg det nog mer som en övernattningslokal trots att jag bodde där i nästan tio år.

Hur skulle du beskriva din stil? Eller hur definierar du ordet stil, vad är stil för dig?

Ja, det är svårt alltså. Stil…Ja, det är nog individuellt helt och hållet. Stil. Stilrent. Jag vet i fan, jag gillar ju polerade grejer, från cleana sneakers och så. Det finns ingen dålig stil, det finns bara stil eller inte stil. Gino har bästa skatestilen. Sen så finns det dom som inte har nån stil alls. Så antingen har man stil eller inte. Så är det.

Vill du göra dig några ovänner och nämna någon som inte har stil?

Nån som jag inte tycker har stil…Jag vet inte.

Gärna någon i din bekanstskapskrets!

Jag vet inte, jag väljer vänner med stil. (skrattar) Dom utan stil går därhän. Folk med skateboarduniform, dom går väl bort helt och hållet i stilkategorin.

Hur skulle du beskriva din egen stil?

Ja, schyssta sneakers, jeans och skjorta eller t-shirt. Det är väl det.

Du har alltid så cleana grejer på dig, hur tar du hand om dina skor?

Jag är rätt mån om att tvätta av skorna när jag har använt dom, chillskorna alltså. Sen dojorna man skatar i får man göra lite förebyggande grejer.

Som vadå?

Superlim under sömmarna så det inte syns och gärna fixa lite med skosnörena så dom håller bättre.

Hur gör du det? Har du några husmorsknep?

Ja, jag brukar alltid lägga ett tunt, tunt lager som inte syns med kontaktlim på snörena så dom inte går sönder direkt. Även om man inte behöver det så är det gött och fixa till skorna så dom håller lite längre. Jag gillar det.

 
Ollie kan vara så mycket mer än bara ollie…
 

Vilken är din favoritdoja genom tiderna?

Förr i tiden var det definitivt Half Cabs. Numera är det nog Nike SB Blazer. Den är som Half Caben fast tunnare i sulan och därför är den bättre, men det är exakt samma koncept. Det är nog dom två på första plats.

Om man kollar noga på bilderna så ser man att din bräda alltid är perfekt. Det syns aldrig en flisa. Stickerjobbet är helt genomtänkt och du crossbrandar aldrig.

Nej, det går inte.

Vad kör du på för setup?

Semester 7,75 med Nitro- eller Monster-mold, oftast den djupaste konkaven.
Venture-truckar med mjuka gummin, låga, breda Ventures, aldrig höga. Jag alltid kört Venture, i alla fall de senaste tio åren. De har den ultimata snappen…
Vita hjul, 50 till 53 millimeter. Jag kör på Bones Swiss kullager. Jag poppar bort brickorna och torkar ut dom med aceton så man får bort oljan. Annars så drar dom till sig smuts och fuckas direkt. Det rullar tio gånger bättre då och så rasslar det och väsnas som det ska. Sen har jag alltid sex svarta skruvar och två silverskruvar. Och så har jag alltid tre streck i grippan. Alltid.

Hur tar du hand om din bräda? Nej, vänta, hur sätter du ihop din bräda?

Det börjar alltid med att jag börjar med att sätta på grippan på tvären, nosgrippan först så man får strecket precis efter dom innersta truckskruvarna. Sen sätter jag på mittenbitarna och sist tailgrippan så jag får en kort grippa på tailen och en lång grippa på nosen. Avståndet mellan grippbitarna måste vara exakt på alla tre strecken, grippan måste skäras inte filas.
Sen så börjar jag alltid med att sätta i skruvarna på framtrucken. Först sätter jag bara fast muttrarna på båda truckarna. Jag börjar med att dra åt framtrucken. Jag drar skruvarna i kors. Alltid silverskruven först, den som är vid kickflippositionen. Sen drar jag skruven snett mittemot, precis som när man byter hjul på bilen.

Har du funderat på vad som skulle hända om du började en annan skruv än silverskruvarna?

Det skulle bli helt fucked up, jag skulle bli tvungen att göra om det. Jag måste sätta ihop brädan så, jag har alltid gjort det, så det går inte på nåt annat sätt.

Hur tar du hand om din bräda?

Genom att kasta den så mycket och hårt jag kan i marken och väggar och dylikt.

Och innan du sticker ut?

Jag gillar att hålla kanterna fresha, så även om jag har en helt ny bräda och bara har skejtat ett par gånger på den så brukar jag alltid dra grippan runt kanterna för det är så jävla äckligt när man står och håller brädan i handen och gör sig redo för att skejta, så känner man att brädan är kantig på sidorna och skavd. Så det brukar jag alltid fixa till. Jag hatar att ha fläckar på hjulen så jag tvättar hjulen med aceton efter varje session. Det finns inget värre än fläckar på hjulen. Varje gång jag byter hjul så gör jag rent kullagren med aceton och blåser dom rena och snurrar dom så att dom inte samlar på sig massa skit.

Du och Pyssling har egentligen helt olika stil, men ändå samma på nåt sätt. Han skejtar böj och du skejtar street. Din bräda ser ut som en streetbräda, hans som en böjbräda. Han har Dickies, du har jeans. Han kör Vans, du kör Nike. Han har stora hjul, du har små, och så vidare. Ändå är båda så måna om att ha rätt grejer. Varför är det så viktigt?

Jamen om inte uppsättningen är skön, om den inte ser bra ut, om det inte låter bra, om det inte är go snärt i den, då kan jag lika gärna skita i att skata. Det finns inget värre än att köra på ruttna grejer. Det fuckar allting. Det är bara äckligt helt enkelt.

Du har bytt konkaver och brädor i det oändliga, jag vet att du har en ingående teori om att olika konkaver går ihop med vissa truckar. Berätta.

Platta brädor är bra till Indys för att tailen blir kortare när man har Indy-truckar och en platt bräda har en längre tail, eller lägre vinkel som gör att tailen känns längre, så det passar rätt bra ihop. Det blir en annan vinkel när man poppar tailen när man har en platt bräda än med en med hög konkav. En bräda med hög konkav tycker jag passar bättre med Ventures, till låga truckar. Det blir lite mer tungpoppat, men poppen känns bättre tycker jag. Man får använda mer kraft när man trycker ner tailen så det blir mer snärt. Medans med indys och låg bräda så drar man brädan mer med framfoten och grippan används mer.

Kontentan är att du har en sjuhelvetes pop. Var kommer den ifrån?

Ja, det kommer nog från mina höjdhoppardagar. Nä, jag vet inte.

Har du hoppat höjdhopp?

Ja, jag hoppade rätt mycket på låg- och mellanstadiet innan jag började skata. Så jag har alltid haft snärt i vristerna. Jag hoppade rätt högt i höjdhopp när jag var liten. Jag har försökt träna vaderna också. Sen har jag haft en liten teori, jag träffade en kille en gång som spelade i elitserien i volleyboll, men han var skitkort, typ 1,65 eller nåt sånt. Men han hade sjuk spänst. Han gick på volleybollgymnasiet och alla snubbarna växte om honom i ettan på gymnasiet. Han började träna vaderna genom att göra vadhäv, men han stretchade inte. Så han fick stela vadmuskler och han hade en sjuk spänst. Efter det provade jag att göra samma sak och jag vet inte, jag kan väl olla ganska högt.

Alley oop frontside wallride nollie, även kallad den skånska väderkvarnen

Du åkte på en ordentlig knäskada för ett par år sen. Vad var det?

Det var värsta tiden någonsin. Jag pajade knäet och kunde inte skata på tre år. Jag gick igenom tre knäoperationen. Det var riktigt surt, riktigt tungt. Jag fick ett nytt korsband och opererade minisken. Ett ledband gick sönder och jag fick plocka ben ifrån ett muskelfäste. Det var riktigt jobbigt.

Och… nu kör du med knäskydd?

Ja, jag har ett knästöd för typ tiotusen spänn när jag skatar som, peppar peppar, har gjort att jag har kunnat skata nu i nästan två år sen jag kom tillbaka från skadan. Det har gått bra.

Om du bara fick göra två trick i resten av livet, vilka två trick hade du valt?

Ollie och switch kickflip.

Om du fick byta trickpåse med en person, vem skulle du byta med?

Martin Ottosson, lätt. Han har alla dom bra tricken, backtail, backsmith, backfive-0, backlip, treflip. Man behöver inte kunna mer än så.

Du är nästan alltid hungrig. Då borde det vara bra att jobba på Skånemejerier.

Ja, skitbra.

Är det inte så också att du har svårt för mjölkprodukter?

Jag dricker inte mjölk för att Karin Larsson förstörde mitt liv. Vi lekte sanning eller konsekvens när vi gick i femman och jag tog konsekvens och då var jag tvungen att göra en långtradare med Karin Larsson direkt efter hon hade druckit ett glas mjölk. Sen dess har jag inte kunnat dricka det.

Du växte upp i en liten by i Blekinge, Bräkne-Hoby. Den verkar ha varit befolkad av en hel del original och det är inte sällan du delar med dig av historier som har hänt ”hemmavid”. Vad är det sjukaste som har hänt i Bräkne-Hoby?

Det var när Snusen plockade Jan Banan med trätollorna. Det är fantamig det roligaste jag har sett. Jag gick i tredje klass och hade en polare som hette Snusen som växte upp till den rundaste raggaren på mils avstånd, en riktigt go snubbe. Vi hamnade i luven på Jan Banan, som gick i sexan. Han var nog två meter lång, skräckinjagande och hade problem med sitt temperament. Han fick ett utbrott och började jaga mig och Snusen ut från skolgården. Snusen, som redan på den tiden hade skinnväst och trätollor och såna grejer, han snusade säkert redan då, tvärvände plötsligt och lackade för att Jan Banan var oss i hasorna. Snusen måttade med trätollan på högerfoten och skickade iväg ett rejält inlägg. På tre, fyra meters avstånd så klippte han Jan Banan rätt över hakan så han stöp i backen och Snusen dansade in och hämtade trätollan. Sen gick vi glada i hågen därifrån. Det var grejer det…

Har du några avslutande ord?

Jag får väl börja med att tacka lite folk. Först och främst vill jag tacka alla boysen och Malmöskejtarna av det gamla gardet, Djuraboysen, som tog in mig i klicken när jag kom ner hit i början av 90-talet. Sen får jag tacka alla på Semester, det är samma klick där också. Så måste jag tacka Nike SB och Danijel Jugga Todorovic för allt han har gjort för mig. Tobias Henriksson som alltid hjälper till och fixar grejer när det behövs. Bryggeriet, fantastiskt ställe att spendera de mörka och regniga månaderna på. Så får jag tacka Streetlab för att dom alltid är schyssta och fixar saker till mig. Nils Svensson som har tålamod med mig även när det tar 8000 försök att sätta tricket på bild. Och så vill jag tacka min flickvän Frida för att hon står ut med mig och tack till storken för att han kom med vårt lilla barn, Olga, för åtta veckor sedan. Sist men inte minst så vill jag tacka min familj som alltid ställer upp för varandra. Jag har det rätt jävla bra faktiskt.