Grädde stiger alltid till toppen som det heter och denna Geflebaserade historia tycks inte te sig annorlunda. Vad framtiden har stuvat i sitt kylskåp för denna livshungriga tjugoettåring ska bli intressant att flukta in. Tony lever snabbt, skatar snabbare och ser inte tillbaka. Med skateenergi glödande nog för att bränna ner vilken bock som helst lämnar han ingen oberörd där han ångar fram. Full fart framåt, från Köpenhamn till Marsielle, Café Opera till Bilagan. Tony har varit där, gjort processen kort, lämnat sitt visitkort och glömt garderobsbiljetten. Född med en närmast magnetisk brädkänsla endast ett fåtal förunnad får han skateboard se lika självklart ut som när grisar grisar. Heads down, no nonsence, mindless boogie woogie! Höjd, fart och kraft sedan jag första gången obbade in honom på Näringenytan. Då en pageklippt, slangig liten fåordad pojk. Så här års en bredaxlad fullt uppväxt man med mörk röst. Högljudd, kortklippt och med en lika färgstark som sprakande personlighet gör han det mycket svårt för både dig och mig att göra annat än älska honom när han serverar hela sin omgivning allt från droppade käkben till stora skratt. När Tony skatar syns det verkligen att skateboard inte har några bromsar. Jag är stolt över att presentera för er alla hans första riktiga intervju. Och som Tom Petty skulle sagt: -”The future is wide open”…

 -Du har ju ett par år på grippen i bagaget nu Tony. Berätta lite om hur du började skata och varför.

-Jag var och lekte ”bolljaga” när jag såg Larsa Orrberg och Peps skata Folkets park i Gävle, stack hem och hämtade taiwanbrädan direkt.

-Vilket år var det här då?

-Ja när kan det ha varit? Runt 1995 kanske, när hjulen blev större igen.

-Du är ju inte född i Gävle, var kommer du från egentligen och var har du ”lagt ner hatten” hittills?

-Jag är född i Falun, låter fan som ”född i farstun”, ha, ha. Sedan bodde jag i Grängesberg tills jag var 5 år, sedan ett år i Forsbacka men det kanske vi inte ska nämna? Sen blev det .26 (Gävle, reds. anm.) Represent!

-Okej, en gottpåse av destinationer helt enkelt. Hur ser en vanlig dag ut i ditt liv just nu då?

- Måste tänka efter lite nu, eftersom jag för tillfället är arbetslös så sover jag rätt länge. Antagligen skatar jag även fast det inte finns så många att skata med där jag bor.

- Och en vanlig natt, hur ser den ut då?

- Oj, sena nätter blir det. En riktig nattuggla kan du skriva. (skratt)

- Vad är storyn om Simba (Tonys Katt) egentligen?

- Den är skitcool, mycket hårdare än era katter. Den kommer från Jontes bitchkatt från Andersberg, den är gravid hela jävla tiden.

- Berätta lite om ditt senaste Stockholmsbesök.

- Det här eller förra helgen?

- Förra.

- Det var skitkul. Vi kom ner, jag, Perre och Jonte för att gå på releasepartyt (Giftorms första nummer) och alla tre slutade som uteliggare. Jonte slutade på Arlandas landningsbana jagad av vakter och jag hängde ut med Finska uteliggare i Björns trädgård för att senare vakna i en trappuppgång med fötterna uppåt på Bastugatan. Hela skallen full med blod. Gick senare ut och somnade om på en sandlåda. Perre tog taxi från en fest på Gärdet till Mälarhöjden och somnade i en buske.

- Inget nytt alltså. Du skatar ju jävligt mycket, hur har du haft det med skadorna, Håller kroppen?

- Samma dag som jag sov på Bastugatan åkte jag downhill, vobblade och gled på axeln på en trottoarkant. För övrigt har jag bara brutit nyckelbenet en gång.

- Rest omkring har du gjort en hel del. Något speciellt ställe du fastnat för?

- Prag, ölen i Prag är bäst.

- Hur är skatingen där då?

- Jag gillar ”Stragsnosski” eller vad fan den heter, skateparken. Marseille är inte kattskit heller. Lite farligt bara.

- Jasså, hände det något speciellt när du var där eller?

- Jag höll på att få spö av två jävligt sketchy dudes när jag skulle duscha på stranden. De kom ner med bandanas och hela kittet, dom såg så jävla fresh ut att jag så klart kollade två gånger.

- Fick dom tag i dig då?

- Nej, jag var smooth och bytte snabbt mundering, gick tillbaka och skatade upp parken. De gick och kollade efter mig ett bra tag.

- Vad hände med Måsberget (Gävles miniramp/vertramp)?

- Ja vad faan hände med Måsberget? Kommunen kom dit med motorsågar och jämnade allt med marken. Mickes farsa (dåvarande ordförande i Gävle skateboard klubb) blev förvarnad men sa aldrig något till skatarna. Han ska få hundbajs på posten har Perre sagt.

- Don efter person. Det kan ju vara rätt bistert i Gävle på vintern sedan sista innestället på Näringen stängde igen. Vart skatar ni igentligen när snön faller?

- Lortiga parkeringshus eller under sjukhuset i kulvertarna. Vakterna blir inte så glada där nere och mig känner dom ju igen.

- Där ser man. Musik då? Vad lyssnar du på egentligen?

- Jag lyssnar på allt möjligt men just nu lyssnar jag mest på hiphop, det är Tobbes fel.

- Då måste du lyssna på det här! (Jag sätter i ”Stockholm inkassos” senaste.)

- Åh, är det ”Galen”! (rappare som bott i Gävle).

- Faan det kände du igen. Ja det är hans nya grupp, fast nu kallar han sig för ”Matte J”. Vilka grupper lyssnar du på då?

- Rash och Feis. Mycket hiphop men allt från Bad Brains till Sabbath. Sabbath funkar alltid.

- Sant. nämn den skaterulle genom tiderna du diggat mest.

- Jag kollar inte så mycket på video, jag äger ingen video men “Sleep“ är rätt så kool. Jag är med i den fast jag skatar inte, bara sitter i bakgrunden när ni kom till Valbo med piratflaggan hissad i topp bakom vanen.

- ”Background props”. Vanlig film då, har du sett nån sån?

- Nej, är rätt kass på att kolla film. Fast “Fear and Loathing in Las Vegas“, den har man ju sett en femton gånger eller så…

Här fick Jonas slänga sig på spåret för att hinna få med Tonys frontside boardslide. Kinkade räcket på Luma-perongen.

- Din snärtiga skatepage, vad hände med den?

- Vadå? Långt hår var det. Loppigt långt hår. Kan man verkligen kalla det page?

- Skit samma, vad hände med den?

- Klöpp av mig allt, så jävla jobbigt att torka den.

- Bra val. Hobbier då Tony, har du några?

- Vad kan man kalla en hobby?

- Det är frågan…

- Ja, kanske dricka folköl.

- Du får regelbundna samtal från ordningsmakten, vad har dom på hjärtat egentligen?

- Jag är oskyldig.

- Du skatar oftast större prylar och gör inte så mycket flippar, hur kommer det sig eller har jag fel nu?

- Jag skatar inte stora saker, det gör ju ont. Men man lär sig det som känns inspirerande.

- Ja det brukar bli så. Du är som jag vet glutenallergiker, när och hur fick du reda på det?

- Inte förrän jag var tio år! Men jag är född med det.

- Det kan inte varit så skönt.

- Nej, morsan fattade inte varför jag skrek så jävligt när jag fick välling.

- Tony Alfreden, du är den andra Tonyn som kommer från Gävle i skateboardkretsar. Vad sysslar den första (Tony Jansson) med egentligen? Har ni någon kontakt?

- Nej faan heller, han är väl snickare tror jag.

- Skatar han då?

- Nej, kanske lägger upp en handplant ibland? Jag ser honom bara på stan.

Här fick Nicke sopa i en halvtimme innan det gick att sätta ner hjulen. Sekunderna senare tog Tony av mot denna vansinniga Frontside ollie to fakie.

- Ditt lagerjobb som truckchaufför blev inte så långvarigt, vad hände?

- Jag jobbar där fortfarande, jag menar jag SKA jobba där i sommar. Bra betalt och jag gillar att vara vaken på natten.

- Jasså. Jag vet att ni har ett “Crew” (.26) Vilka är med där och vilka andra skatar du med?

- Det är inga förutom Perre Lindberg som skatar i “.26“. Vi är kanske femton stycken som är den inre cirkeln och sen är det säkert många fler ickeaktiva.

-Hur är man aktiv där då?

- Man behöver bara vara och ha den rätta inställningen, det är inte så seriöst.

- Jag förstår, vilka skatar du med då?

- Perre och Jonte Persson och annat löst folk.

- Låter bra, favoritskatare då?

- Perre gjorde ju handplant ett år innan jag föddes så… Men Donny Barley har jag alltid gillat.

- Ok, och favoritföda?

- Vadå mat? Jag är så jävla fattig att jag inte har råd med mat.

- Du är i den åldern. Nämn en sak du ärligt och uppriktigt ångrar att du gjort?

- Då måste jag tänka lite. (Tony tänker…) Jag kan bara komma på så gnarly saker att du inte kan skriva dom i tidningen.

- Det här är Giftorm och vi kan skriva hur gnarly saker som helst.

- ”Cykelslams” har jag gjort två riktiga jävlar. När jag tog studenten slog jag ut framtänderna och åkte till Hultsfred dagen efter. Det ångrar jag. I somras slamade jag i slutet av Stigslundsbacken. Men jag kan lika gärna ha blivit rånad tror jag för min plånbok var borta när jag kom till medvetande. Jag hade bara 30 i puls.

- Inte så cleant. Nästan alla som skatar i Gävle har slutat eller flyttat där ifrån, hur känns det?

- Förut var det hur grymt som helst när man kunde dra och skata tjugo pers och föra oljud tillsammans. Nu är det mest yngre folk och det är inte lika peppande att skata med ynglen (skratt).

- Har du fortfarande kontakt med någon av alla dom bortflyttade Gefleborna?

- Ja, dig och Linus (Rössel)

- Sant, senaste trick du lärt dig?

- Jag gör manövers, trick är för barn.

- Sista resa du gjort?

- Jag och Jonte var uteliggare i Köpenhamn i december. Skatade Faelled parken när det var frost överallt. Det var skitkul, skrattade så mycket att mitt liv blev förlängt i minst tio år, så nu har jag dom tillgodo.

- Ös! Fast det lät inte så skönt. Boulognerskogen har alltid varit ett populärt partyställe i Gefle dit man ofta drog när man hade skatat klart för dagen, hänger ni fortfarande ut där?

- Ja, men mest i början av sommaren.

- Varför bara i början?

- Vet inte, i slutet av sommaren är man trött på att sitta där.

Tony slidar kanten mellan dagens städade samhälle och skiten som inte längre får vara med i den.

- Sponsorer då Tony, finns det några sådana med i bilden?

- Nej, men Ted (Seafun) hjälper mig lite grann.

- Kvinnorna då, hur har du det med dem? Finns det någon Miss Alfreden?

- Nej, de finns överallt. Det finns bara en ond kvinna men hon har många olika ansikten. -Skoja bara, jag är öppen för förslag.

- Det tror jag säkert. Okej Tony kompis, det var allt för den här gången. Några sista ord eller några du vill tacka eller hälsa till?

- Jag kan börja med att tacka dig Nicke. Och Giftorm, den bästa skateboardtidningen! Martin och Andreas, tack också till Jonas Järmén för att han fotade, han är grym. Ted på Seafun, Lindängen Label, Perre, Jonte, Simba, morsan och syrran sen har jag fan inga fler att tacka…
Och här gott folk sätter vi punkt för denna vrålheta intervju med ett par Tony-citat:

“Hade jag inte varit så full hade jag spytt direkt.“

“Jag trodde det var lördag eller fredag i en hel vecka“

“Det är inte ens lönt att försöka leva ett anständigt liv längre.“

”Jag har inte åkt bil på flera år.“

“Allt jag gjort är att vara full i smyg.“

“Du kan få sova i min trappuppgång, Martin.“

“Jag har druckit tolv bärs och bara pissat två gånger. Jag vägrar släppa ifrån mig.“

Det är bridgeväder.

Flög till Köpenhamn för att äta lunch. Maten lämnade mycket att önska men det viktigaste är att byta kulisser då och då. Svischade omkring och drack i det gröna istället. Prövade båtmässan men blev föga imponerad förutom av ”modeshowen”. Snabba motorbåtar måste tydligen se ut som tyska gympaskor för att locka till inköp – förbryllande. Väl på hemmaplan avlades visit på varuhusets skivavdelning, driven av ett starkt behov att lyssna på Saint Saëns och grabbarna från 1800-talet. Det är en köpares marknad så man kan köpa metervis med klassisk musik och så fick det bli. Angående anrika Molesworth och uppstickaren Vertigos beslut kan jag bara instämma.

Stryk Pinot Grigio ur vinlistan, det smakar bläck. Cheerio. ”Toilet seats explode when Bin Onkel drops a shitload!

Ingen hänsyn är vad min barndomskamrat Pekka Holm vrålar rakt i ansiktet på två skräckslagna pensionärer när vi under tidigt nittiotal bränner i full fart brevid varandra nedför Södermannagatan i Gefle. Munderingarna vi bar den dagen visade inte den goda smaken någon hänsyn. Ingen hänsyn är vad sockret i det dryga kilo godis vi just satt i oss visar vår självdistans. Och ingen hänsyn är vad mitt balanssinne visar mig när jag våldsamt brister ut i skratt åt det ohejdade vrålet. Jag rider plötsligt en av planetens större framåtvikter. Vobblet jag vräks in i tycks inte veta någon morgondag. Vänster framhjul visar inte min bräda någon vidare hänsyn när detta borrar sig upp igenom halva första lagret för att till sist låsa en kriminellt hård wheelbite. Ingen hänsyn är vad asfalten visar mitt pojkskinn. Ingen hänsyn är vad Pekka visar mig när han missar det hela och fortsätter det besudlande korståget helt ensam i full fart nerför backen. Ingen hänsyn är vad det numera svinförbannade pensionärsparet visar mig när dom åldrigt vaggar fram mot mig där jag ligger blodig på en bädd av grusig asfalt. Blodet tryckkokar i dom sekelgammla venerna och med smärtan som enda sängkamrat på den inte helt frivilligt valda bädden får jag smaka på ett rapp av käppen… på ett rapp av käppen…

IIngen hänsyn är vad jag visar den alltför kalla vintern när jag tvärt lämnar hemmet och pinar mig ut i den svidande snöstormen med brädan intejpad i två Icakassar (så att inte grippen ska bli gnarlad). Bussen till centrum är sen och därmed hänsynslös. Ingen hänsyn är vad vinden visar mig när jag med blossande ansikte kliver av på slutstationen för att knata de två sista kilometerna till inomhusstället. Ingen hänsyn är vad inomhusställets lås med hjälp av min alltför ivriga rörelse och det frostpiskande vädret visar min nyckel. Med hälften av nyckeln kvar i låset och med en emaljkastangjett till käke krossar jag utan hänsyn ett fönster och klättrar in. Vädret hade även nekat elektriciteten i hela kvarteret hänsyn, så när jag väl befinner mig inne på ytan är jag okapabel att få igång belysningen. Det är totalt svart och jag visar inte mig själv någon vidare hänsyn när jag trevandes i mörkret fumlar bort mot minirampen för att droppa in. När jag står uppe på platån redo att droppa in är min syn exakt lika klar som om jag bar linser av blodpudding. Med förfrysta grommets kastas jag genast in i en backside 90 när jag når flatten. Ingen hänsyn är vad den motsatta böjen visar min nacke. Ingen hänsyn är exakt vad jag kände att världen tog till mig när jag kravlade tillbaka hemåt igen genom det spruckna fönstret…

Mika Edin visar inte slätstrukenheten någon hänsyn och går upp på sin backside nosebluntslide från sidan av curben istället för över hörnet som alla andra.