Leo Ström

Jag hatar att skriva ingresser. Varför det är så vet jag inte, men det är något surt med att efter man har fått ned en intervju i text behöva inleda skiten med en massa floskler om vilken typ av person det är som intervjun ska handla om. Det kanske är bättre att skriva ingressen innan man skriver intervjun, då kanske man har mer inspiration? Vad vet jag. I vilket fall: Leo Ström är en grym skatare som är något av en ”late bloomer” och det tycker jag är coolt. De flesta peakar redan i tonåren, Leo drog igång på allvar när han var tjugonånting och varje gång jag skatar med honom så är det som att han har hittat en ännu högre växel. Leo är en all-terrängsmaskin som river upp ett nytt rövhål på de flesta spots.

Så… är ni nöjda nu när ni har fått er ingressjävel?

Innan vi satte igång fickminnet snackade vi lite om hysterin kring de fack som alla vill placera varandra i. Nu sitter väl varenda snorunge som har köpt den här tidningen och tänker ”vafan han är ju en böjskatare”… Är du en ”böjskatare”?

Jaaa, eeeh, njaae – det vete fan.

Vad är en ”böjskatare”? (skratt)

Skillnaden mellan en böjskatare och en streetskatare är väl att en böjskatare kan droppa in och göra en frontside grind och en 50-50 i följd, och en streetskatare kan det inte (skratt). Nej, allvarligt talat så vet jag fan inte! Jag tycker att det är rätt så löjligt med fack egentligen. Jag kan inte fatta varför folk är så fixerade vid att definiera vad andra pysslar med. Det är väl något som följer efter en när man sysslar med något så svårdefinierat som skateboarding. Är det en sport? Är det konst? Vad gör vi egentligen?

Vi har kul!

Det är väl det viktigaste på något sätt.

Har du alltid kul när du skatar?

Ja! Skulle jag nog svara på den frågan. Mycket tack vare att jag inte ödslar min tid på att skata grejer som jag tycker är tråkigt. Det finns exempelvis de som nöter manuals i dagar men det är ingenting för mig… Jag ödslar ingen tid.

Idag är jag mycket mer bekväm och njutningsfull med min skating. Jag skatar där jag vill skata med de jag vill skata med. Så var det inte alltid när jag var yngre, då kände jag press att dra och skata skit jag inte ens tyckte var kul för att man förväntades skata den typen av spots, som en trappa till exempel eller nåt jävla rör.

Om vi ska prata fack så finns det där i böjvärlden också att man ska klara av att göra airs och vissa trick, fast man kanske inte känner för det alls. Det handlar mer om att visa upp sig och sina skills. Jag har också med åldern blivit mer bekväm med sättet jag skatar på. Skateboarding löser ut sig själv om man bara är ärlig mot det medan man håller på med det.

Man får acceptera att man inte kan vinna en minirampstävling utan att göra airs och du kan inte vinna en streettävling utan att göra flippar eller handrailtrick, men frågan man får ställa sig är: bryr jag mig om det?

Hela grejen med att skata ramp är ju farten, och det kan vara bekvämt att kunna slänga upp en air om man har för mycket fart mot copingen – så ser jag på det. Det handlar för mig om bekvämlighet. Det är klar att det är grymt att kunna olla en trappa om man är ute och cruisar och det kommer en i vägen. Samtidigt, vilken skatare som kör från punkt a till punkt b i stan tar inte upp sin bräda och går ned för en femtonstegstrappa? Det är en annan sak om det är en trestegstrappa…

Pivot to fakie / David Östlund

Vilka delar din syn på skateboarding? Vilka åker du med?

Den första jag ringer när jag ska dra och skata är ju min brorsa, Isak. Sen skatar jag jävligt mycket med Fredrik (Gustavsson) och Kalle (Hägglund) från Arvika nu för tiden. De är två riktigt sköna snubbar. Drömuppställningen för en session är väl Fredde Gustavsson, Michelle Wigardt, Isak Ström och jag själv. Några kalla på det så löser sig det mesta. Vi är alla fullständigt intresserade av att åka skateboard, men det viktigaste är att vi alla vet att innan man drar ut och skatar måste man dricka kaffe tillsammans. Fika-skata liksom…

Alla brödrapar jag känner som umgås ofta ryker ihop lite titt som tätt. Ofta blir det tredje världskriget. Jag har aldrig sett dig och Isak ens bli småirriterade på varandra.

Nej, men vi härsknar väl till på varandra någon gång ibland. Det är väl snarare så att varken jag eller Isak brukar bli så arga över lag.

Ni är alltså hippies?

Nej, men man vill ju vara glad liksom (skratt).

När hoppade du av en bräda senast?

Oj, det var länge sedan…

När fick du ett tokbryt på någon som åkte i vägen för dig senast?

Jag kan inte minnas när jag fick ett tokbryt senast.

Du är en riktig helyllekille alltså…

Äh, det skulle jag inte säga. Jag ödslar ingen tid bara. Det är som att bli frustrerad över trick i onödan. Jag gör mycket hellre 200 frontside grinds i fyra timmar än försöker ett jättesvårt trick i fyra timmar. Vaddå trick liksom? Jag gör manövrar och jag känner Tony Alfreden!

Frontside ollie / David Östlund

Vad gör Tony nu för tiden?

Han jobbar på Schenkers lager i Gävle och funderar på att åka till Costa Rica.

Alla bär vi på en Tony Alfreden-story att berätta, vilken är din?

Jag, David Gädda, Tony Alfreden och Isak drog ned till tävlingen Cool Pool i Malmö, typ 2006. Det var i mitten av november och gnarly väder som fan. Vi åkte i Gäddas Volvo 240…

Var inte jag med också?

Jo! Just det… vi plockade också upp Granli på vägen och han fick sitta i bagageutrymmet hela vägen ned till Malmö (skratt). Vi kom i alla fall ned till Malmö och bodde hemma hos Snoken.

Jag levde lyxliv hos Ottosson…

Jamen tänk dig… En massa Gävlebor i kombination med Johan Granli och på toppen av det isberget var det Isak och jag. Vi tog oss aldrig till Cool Pool, men det blev en massa annat gnarl. Vi kom till Stapelbäddsparken och Tony tar fram en flaska Solbacka körsbärsvin som han sveper i sig. Senare på den kvällen lyckade han bli en av väldigt få personer som har blivit portade på LeLe’s. Han skulle sätta sig ned och välte typ fyra bord och blev utslängd av tanten som har stället (Sjuan / Reds anm.) Senare den kvällen var vi hemma hos Snoken och Tony däckade på soffan. Johan Granli bestämde sig då för att raka en inverterad tuppkam på Tony som just hade slagit vad med Linus Rösell om vem som kunde spara ut längst hår. På morgonen stod jag och snackade i telefon på balkongen då en fly förbannad Tony kommer dundrandes med en inverterad tuppkam. Han var inte helt nöjd.

Oj, Gädda, Rösell, Snoken, Tony – vilket gäng! Har du varit i Gävle?

Ja, sen dom byggde den där streetplazan har jag varit där tre gånger faktiskt.

Den ser kul ut, vad tycker du om spines?

Jag är ingen stor spineälskare, för mig är det ett ganska så värdelöst obstacle. Det är svårt att carva spines, det är kanske därför jag har något emot dem.

Jag är rädd för spines…

Ja, det är hela den här ”att bli klyvd på mitten”-aspekten som är obehaglig (skratt). Dessutom brukar spinetrick vara rätt så fula…

Kolla in Wade Speyer över en spine så ändrar du den åsikten…

Okej, Wade kanske är grym då. Frontside handplant är rätt så snyggt över spine också. Handplants över lag tycker jag att vi ska prata om. Handplants är jävligt coolt tycker jag. Alla trick där någon hand är i coping eller dropphylla är de allra coolaste tycker jag personligen. Neil Blender! Det senaste tricket jag lärde mig är faktiskt ett Neil Blender-trick. Jag vet inte riktigt vad det heter. Det är i alla fall en layback frontside manual i ramp.

Kolla upp Neil Blender på You Tube alla ni snorungar som inte känner till honom så ska ni få se på grejer…

Lien Air, Eggplant, Jolly Mamba – jag menar, kom igen! Killen har kommit på alla de tricken och en massa annat grymt. Det är coolt med långa skatare också, de får en väldigt speciell stil. Neil Blender, Ben Schroeder… ja det finns ju en massa grymma streetskatare som är långa också.

Din brorsa…

Ja, min brorsa!

Han är lång och grym.

Det är ju egentligen helt otroligt att man kan hålla balansen när man är trettio centimeter längre än alla andra (skratt). Wan Wastell, som tyvärr gick bort nyligen var en av de grymmaste, han var lång som fan. Han var en sån där skatare som kan få en nosemanual to manual eller bara en ollie att se så bra ut.

Frontside slider / Kalle Hägglund

Handlar inte skateboarding i grund och botten om hur det ser ut?

Jo, antagligen så gör det ju det…

Och då kan det ju vara rackligt och sketchy, men ändå se grymt ut…

Det finns ju folk som har sån crazy stil att man håller handen framför ögonen men man måste ha en liten glipa för man vill ju se hur det går. Som Tom Käller till exempel.

Jag hörde ett rykte om att han skulle sluta skata.

Det har jag också hört, men jag har ingen aning…

Kan man sluta skata? Jag tycker att på sistone har varenda jävel som slutade på 70- 80- och 90-talet börjat skata igen. Folk man aldrig trodde skulle dyka upp igen står där med en bräda och ett skamset flin…

Jag hörde att man räknas som ”lifer” när man har skatat i tio år. Jag är inte där riktigt än, jag är på nio.

Det är som heroin. Man kanske lägger av, men när som helst i resten av livet kan man få ett återfall.

Nu när världseliten är uppe i trettiofemårsåldern, som Danny Way, Carroll och Koston. De som har format dagens åkning är fortfarande där uppe i sånt toppskick – Guy Mariano också! Man får väl tacka sjukgymnastiken att de fortfarande håller. Sen är det väl det att det numera är okej att vara trettiofem och proffsskatare, det kanske det inte var för tjugo år sedan.

Vad tycker du om skatescenen här i Stockholm?

Den är grym som fan tycker jag. Det är mycket folk som skatar street på ett riktigt coolt sätt. Som flera av de som kör för VA Skateboards – de är ju värsta East Coast-rippersen! Värsta energiknippena som skatar kraftfullt och grymt. Jag diggar den stilen. Att skata street på det där råa fläsk-poppade sättet. Sen finns det ju mycket sköna snubbar här i Stockholm som bara åker omkring och skatar liksom… Folk är väldigt avslappnade här också, jag märker aldrig av någon jobbig pretention eller så. Sen finns det ju de som vill göra något av sin skateboardtalang och det är ju grymt också. Det tycker jag att man ska göra om det är det man vill.

Har du några råd att ge till de unga?

Ta det lugnt och åk skateboard för din egen skull. I slutändan löser skateboard ut sig själv.

Du har en egen brädmodell på Nord Skateboards, hur känns det?

Ja, det är väl fint! (skratt)

Fan, det vore rätt så kul att bara sluta intervjun här helt abrupt…

Då gör vi det.

Frontside tailslide / David Östlund