Johan Florell

Mika, Ola och Daniel. Det har bara varit en fråga om mycket lite tid innan Johan Florell, den vajande solrosen från kringelstan, med de stora fötterna och den lilla uselheten, skall sluta cirkeln av Giftormintervjuer med den gyllene skategymnasiegenerationen. Det är lite rörande, lite GRE-NO-LI, lite Rat Pack, lite Bröderna Marx över det hela. Med glansig blick ser jag fram emot att på min levnads senare hälft, kunna bläddra igenom dessa gamla blad och berätta för de små hur det var att se denna generation växa upp, fram och ut.
Det här är en introduktion till Johan Florell som själv håller på att introducera sig för världen. Jag är ganska säker på att de två alldeles strax är de såtaste av vänner.

Hur skulle du beskriva din mentala status för tillfället?

Du menar hur jag mår? Jag mår bra.

Brukar du må bra hela tiden?

Ja, fast man har väl sina ”ups and downs”.

När kan det vara som jobbigast?

Kanske om det är dåligt väder och det är söndag och man måste jobba nästa dag så att det inte går att skata. Eller om man inte orkar åka hem till Södertälje.

Hur har det varit att plåta till den här intervjun?

Det har varit kul. Lite jobbigt när man ska göra grejer som man inte brukar göra. Eller när man har en Martin Karlsson med som står och säger att man ska göra en massa saker som man inte kan.

Jasså!?

Det var mycket lättare när jag och Klun var ute själva. Nä, men det gick faktiskt bra. [Det blev mycket bättre bilder när Martin var med. Martins anmärkning]

Vad är du mest nöjd med av det ni plåtade?

Jag vet inte, det var ju inget trick som var… som var… jag menar, de flesta av tricken kan jag ju så det var mer sånt jag ”gjorde”. Det var inget som var för högt och ingen rail att vara rädd för. Men sekvenserna gillade jag.

Med andra ord blev det ganska ”ärliga” bilder?

Ja, exakt, och det är så jag vill att det ska vara. Inga ”fuskbilder”. Inget var roligare än det andra, allt var roligt.

Berätta lite om din uppväxt.

Jag är född på BB i Södertälje…

Precis som jag!

Ja, och så har jag en mamma och en pappa och två storasystrar.

Jättestora?

Ja, åtta och tolv år äldre.

Tror du att du hade varit grabbigare om du hade vuxit upp med två storebrorsor?

Ja, det hade jag säkert.

Men hur var det att växa upp med två så pass mycket äldre systrar?

Jag fick se alla deras tonårsproblem och när de bråkade om grejer. Och jag var bara en liten skit som de retades med fast det var inte så illa eftersom de var så mycket äldre än mig. Och så lärde jag mig att inte bli en ”tonårskille”. Jag såg deras bråk och efter det, när jag kom i tonåren kände jag att jag inte behövde göra någon revolution mot mina föräldrar. Jag började åka skateboard istället.

Switch backside 180, utan bump i Vreten.

Lustigt, för på den tiden när jag började åka skateboard så räknades det som en revolution. Hade dina föräldrar någon åsikt om att du började åka skateboard?

Nej, jag höll ju på med så mycket saker på den tiden så det var mer en grej som jag lade till som jag tyckte var cool. Jag spelade hockey, cyklade mountainbike och var jävligt intresserad av cyklar. Ungefär som jag är med skateboard nu. Sedan tappade jag intresset för det i sexan och så slutade jag med hockeyn. Då började jag skata samtidigt som jag spelade inlineshockey. Sedan började jag skata mer och mer. Sedan blev hockeyn så seriös så jag lade av med den och jag fortsatte skata med de jag spelade innebandy med. Det här var typ 98-99.

Är det någon av dem som fortfarande skatar?

Nja, det är väl en som brukar åka ibland.

Hur är det att växa upp i en ganska stor stad som ligger väldigt nära en jättestor stad?

För mig blev det som att jag fick halva inne. Jag lever halva mitt liv i Södertälje och halva uppe i Stockholm. Men det är ganska många som väljer att stanna kvar där medan vissa väljer att sticka hit. I början var det ju bra att ha allt i Södertälje men nu har jag flyttat upp mer och mer hit.

När började du ta dig till storstan då?

Det var väl 99-00 typ som man började dra upp till ”Frys”. Sedan när mina gamla polare slutade skata så lärde jag känna Irre, Ola, Spängan och dom. De skulle börja på skategymnasiet och då ville ju jag också det för jag ville fortsätta skata.

Berätta lite om skategymnasiet.

Det var skitbra. Hade jag inte kommit in där hade jag ju åkt upp till Stockholm varje dag efter skolan för att skata. Nu kunde jag skata i skolan och göra läxorna på tåget hem. Alla lärarna var skitschyssta och så var det god mat.

Johan spelade inte i Beatles och följdaktligen ligger inte Abbey Road på Medborgarplatsen i Stockholm. Tänk om Ringo starr skulle försöka sig på den här switch frontside flippen …Help.

Tror du att skategymnasiet har påverkat hur det har gått för dig, Mika, Spängs och Ola?

Man skatade ju hela tiden och det måste ju ha någon inverkan.

Har du mycket energi?

Ja.

Hur yttrar sig det?

Som att jag pratar hela tiden. Jag kan inte vara kvar på samma ställe hela tiden. När jag skatar kan jag verkligen inte stå still.

Ja, ibland är det som att du inte kan hejda dig själv riktigt.

Ja, och det är så kul för nu vet jag om det så jag kan skratta åt mig själv när det händer.

Sedan tänker du rätt mycket när du skatar också?

Ja, men det är mest när jag ska göra något som inte känns bra och som jag blir stressad av. Men jag hatar skrikisar på skateboard. Man måste ju få ut sina känslor på något sätt men jag brukar oftast skrika och göra så konstiga saker att jag börjar skratta åt mig själv istället.

Du har inte slagit sönder så många brädor?

Nä. Men i ettan i gymnasiet kunde jag bli skitarg när jag skulle lära mig typ lipslide över platta railen, men sedan lärde jag mig att, vad fan ska jag med dom tricken till? Jag lärde mig av Ola. Han är bra på att lära ut hur man ska skata. Om jag har svårt för något, kanske att olla utför något, och så gör han det och så ser det ut som världen simplaste sak, då försöker jag bara följa det och tänka att det är bara en vanlig ollie, och så slappnar man bara av och gör det.

Men han kan vara lite hård mot en också, när man gör ”fel”.

Ja, ja, men det där skiter jag bara i. Jag har lärt mig hur han fungerar så nu vet jag hur han ska tas. Men han är ju bäst.

Några andra svenska skatare som du diggar speciellt mycket?

”Mark Johansson” ha, ha… nä, men Ola, Jonas Dalesjö, Kristian och Petter Ingelhammar. Jonas Sohn är grym… Love.

Vad ska du göra nu?

Jag ska åka till Prag och åka skateboard, dricka öl och käka smazeny cýr (friterad ost med majjonäs). Jag ska jag träffa bröderna Ingelhammar och Ola där. Sedan ska jag vara med i Mystic Cup, träffa chefen för Volcom i Europa och skata ännu mer. Prag är bäst. Prag rules.

Nollie flip noseslide, Tekniska högskolan i Stockholm.

Var skulle du bo om du fick välja?

Prag på sommaren kanske, men jag vill åka till Australien och Kina, eller vad heter det, Asien också, för det är coolt att lära känna en massa andra människor och se hur annorlunda det kan vara och hur det kan fungera på andra ställen. Varför ska man plugga eller jobba nu när man kan leva livet? Jobba ska man ju ändå göra tills man ruttnar.

Men du måste ju få pengar till att resa?

Ja, men då jobbar jag på dagis, som vikarie.

Hur är det?

Det är skitkul! Där kommer min energi väl till pass för jag kan använda den på ungarna. Jag spelar fotboll, daltar, pratar, busar, skriker med dom, säger till dom och försöker vara pedagogisk.

Vad skulle du vilja jobba med när du är äldre?

Inget tungt kroppsarbete bara. Men jag tycker om barn, så kanske fritidspedagog eller nåt annat när man får vara ute och röra på sig och äta på kommunens bekostnad.

Åter till din energi. Har du alltid varit så?

Ja, eller jag har inte tänkt på det men det var en lärare i åttan som sa ”Du är alltid glad”.

Ja, men nu blir det allvar. Vad är skateboard?

Något som jag inte skulle kunna klara mig utan. Jag skatar ju jämt. Inte bara på brädan utan i sängen och med fingrarna, ha, ha. Jag vill hitta något mer att göra för om det händer något som gör att man inte kan skata… och så ligger man där med fötterna i vädret. Jag brukar stanna upp, om jag blir sur när jag skatar, och tänka att ”det här måste man ju ta vara på, för helt plötsligt så går knäet ur led och då kommer man nog att uppskatta några kickflips”.

Ja, det är lätt hänt att man hamnar i negativt tänkande när det gäller skateboard.

Ja, det är så mycket tricks nu. Folk hoppar utför skitstora trappor utan att de egentligen vill det och så gör de sig illa och ångrar sig sedan. Som jag sa förut, när någon gör en intervju eller filmar till en videodel så vill man ju att de ska skata som de själva vill. Så gör i alla fall mina favoritskatare. Jag ser helst att någon skatar som de gör i verkligheten även på foto och film.

360 flip, Sundbyberg.

Har du några trick som du hela tiden återkommer till?

Det finns ju vissa trick som man kan räkna med att sätta, och om inte dom går, då kan man bli sur, men inte om du sätter ett nytt trick och sedan inte sätter det på nästa försök. Just nu tycker jag att det är roligast att köra riktigt fort och skippa det där värsta high-techandet. Det är mycket roligare att ta mycket fart och göra en skön kickflip och en backside tailslide. Som Dennis Buzenits, han kommer bara förbi och så ”Oj, där var den där grejen, den ska jag åka på”. Eller så är det för att han har rätt truckar…

Är truckar viktigt för dig?

Ja. Har man ett par Thunders så löser sig allting. Det som är så bra med dem är att om man landar en kickflip lite snett så kan man få en snygg sväng”Weeou” med lite naturliga viftningar med armarna istället för att se ut som en stel påse som bara ”Jag flowar”.

Du gillar att skata mest flat och curbs eller?

Ja, men senaste veckan har jag skatat en massa miniramp, i Humlan och i Bowlen. Så nu har jag blivit lite minirampsberoende helt plötsligt. Alla spots i Stockholm suger i alla fall nu men i en miniramp kan man ju vara och hänga.

Frontside noseslide, Solna.

Har du lärt dig något nytt?

Äh, bara sådana här vanliga trick som alla kan utom jag. Backside tailslide och lipslide, pivot och sånt.

Nämn några duktiga transitionskatare.

P-Mag (Per Magnusson) måste man ju nämna när man har en intervju… Dennis Buzenits… sedan skiter jag i the resten. Äh, men jag gillar inte när… jag gillar Buzenits för att han bara kör allt.

Vad tycker du om den här oldschool-vågen som sköljer över oss just nu?

Vad menar du? Att alla ska ha med en frontside 5-0 i en bowl? Det coolaste är väl om man bara skatar allt, även om inte jag kan det. Sedan det här med att alla ska vara försöka vara så ”annorlunda” och konstiga. Måla tavlor och håla på, helt artsy fartsy. ”Jag ska måla och ta lite foton sedan ska jag ta min konstiga rullbräda som jag har målat själv” Kan inte alla bara dra till Frysen och kötta, aaargh! Nöta crooks-backlips, ha, ha, ha!

Okej, när vi ändå är inne på det, säg tre trick du inte njuter av att se.

Vilken hatintervju det här blir. Okej, jag gillar inte att se helt opersonliga trick nedför rails när man får känslan av att personen inte ens kan det på en vanlig curb utan bara kör ”Nollie backsmith!” och sedan bara ”Aah! Pluspoäng i bonusboken”. Man sätter ihop ett trick som får det att låta som ett coolt trick. Det är ”Nollie” och det är ”backsmith” och sedan lägger man till antalet trappsteg och sedan kan man kryssa för det. Men crooks-backlip är väl inte det snyggaste. Jag har ju börjat gilla fart så jävla mycket. Kanske lägga in något high-tech någon gång. Som Zered Basset, han bara kör. Står switch helt vanligt och bara kör. Han och Buzenits är lite lika, de bara kör, jag blir inspirerad av sånt, lite Ricky Oyola. Han bara åker, zoom!, och så gör han några snygga 360 flips, och det håller. Mitt hjärta får han. Ted Degross gillar jag också. Han kör ju svåra trick som fan och gör dem snyggt, sådan jävla snärt. Sedan är det väl Marc Johnson, Ronnie Creager. Och Aarto Sari!

Johan snor bänken för alla sittare. Nollie heelflip, Södertälje.

Men han är ju nästan huvudskyldig till hela handrailfrossan?

Ja, men han var ju först! Jag har sett han live. Han stod stilla och gjorde en switch 360 flip och jag bara ”Det där går vi och skålar för”. Nä, men även om han kör mycket rails och hammers så gör han det med stil och när han väl kör flat och curbs så är det fyrametersfrontsidecrooks med fart. Man vet att han kan, han behöver inte bevisa något längre. Han invigde El Toro-railen med frontside boardslide och det var helt sjukt, men man skiter väl i om någon unge kommer och gör en switch backlip på den nu. Olla fem steg ut och vrid brädan så har du tricket.

Varför står det J-O på dina och Mikas brädor.

Äh, det är inget som går att förklara. Vissa saker är bara J-O liksom.

Vad är du rädd för?

Galningar.

Är du någonsin rädd för att förlora förståndet själv?

Ja, men då vet man väl i alla fall inte att man är helt störd och går och pratar för sig själv. Man kanske har det bra ändå.

Har du känt att du har varit nära någon gång?

Det skulle väl vara på någon bakfylla kanske. Men jag funderar ju på konstiga saker ibland som att: Om jag gör det här grejen så blir det tokigt. Om jag är inne på en bank så kan jag ju bara skrika ”Det här är ett rån!” och så åker jag i fängelse i en massa år.

Det är ju inget som hindrar att man gör det.

Nej, jag kan ju gå fram till någon här i parken och slå till den och få en massa böter. Som när jag är på höga höjder, som jag är rädd för, så kan jag känna att jag måste hoppa. Eller om jag går över en bro så kan jag känna att jag vill slänga brädan över räcket, att det skulle vara skönt att göra det.

Men hittills har du ju haft kontroll.

Ja, hittills.

(Johans telefon ringer.Johan svarar).
Ja, jag ska åka snart, ja, ha det så bra ni också. Jag ringer när jag kommer fram, inte idag men kanske imorgon. Hälsa mamma. Ja, det ska jag.

Farsan? Vad ville han?

Att jag skulle ta det lugnt med pilsnern i Prag.

Backside 180 nosegrind, Vreten.

Johan vill tacka sina sponsorer: Etnies, Sexpak Stix, Volcom och Thunder. Han vill även tacka sin familj: Olle, Lisa, Anna och Ullis och skateboard, för att det finns.