Musikredaktör PA träffar världens bästa band – Beastie Boys

Er favoritreporter har varit på finbesök och gjort allt han kunnat för att få fram sanningen om den finaste trion som någonsin kommit fram ur staden New York. Ja, detta är dagsens sanning. Efter bara ett nummer ute i handeln fick vi som bästa svenska tidning en exklusiv träff med MCA, Adrock och inte minst Mike D. Det visade sig att dom var en samling sköna snubbar med bra koll på saker och ting. Ungefär lika bra koll som Okej Norges reporter har, nja, inte riktigt, men vi kommer till det senare. För er som inte vet vilka Beastie Boys är så kan man kalla dom rappens Rolling Stones och för er som inte vet vilka Stones är ska nog sluta läsa redan här. Nu är det så att Beastie Boys nya platta To the 5 Boroughs släpptes i juni och då måste dom åka världen runt och göra reklam för den. Jag vet, det låter jobbigt att åka jorden runt och bo på lyxhotell och träffa lika intressanta människor som jag hela dagarna, men dom måste -okej. Hur som helst, Klockan 15:30 var jag på plats på Abba-Bennys hotell Rival vid Mariatorget i Stockholm inte alls långt ifrån där redaktör Karlsson bor. Allt var bra, en halvtimme tidig och jag fick till och med en brännhet kopp kaffe av den snälla receptionisten.

Nu till det roliga, efter ett tag kommer fler av mina kollegor/konkurrenter och börjar mingla med varandra på ett högst naturlig sätt. Finska, Danska och Norska skjutjärnsreportrar som ska samsas med mig om den korta stund jag blivit tilldelad för att grilla mina gamla idoler.

Efter att ha introducerats för skivbolagets mycket trevliga och professionella personal och slussats förbi en skön tvåmeters vakt som hette Ralph befann vi oss snart i en lyxig svit längst upp med utsikt över Stockholm. Ha! Man börjar komma upp sig i världen minsann. Medan vi väntade på bandet bekantade mina kollegor sig med varandra genom att oja sig över att vi var så många på plats och flashade till med sina senaste offer dom träffat och pratat med på tu man hand, Brad Pitt, J-Lo och Kylie. Min egna stilla tanke var om jag skulle gjuta mest respekt i plommonen med att nämna Todd C eller Ian som mina senaste erövringar. Jag förblev tyst och åt ett bjudäpple.

Den som väntar på något gott… Till slut kom hela ligan med MCA i spetsen in i sviten och tog plats i varsin fåtölj. Vilken lycka! Våfflan fram och jag hamnade i stolen bredvid MCA följd av Mike D och Adrock. De börjar med att berätta om den nya skivan som tagit två år att spela in och fyra år att förbereda. Mycket är gjort på datorer hemma men mixningar och pålägg är gjort i deras studio. Vidare säger Mike D att musik i form av loopade beats har blivit så enkelt att jobba med att man lika gärna kan göra det hemma om man finner inspiration där för tillfället. Deras skivbolag verkar vara nöjda med vad de presterar så de har fria händer i allt vad som innefattar kreativiteten och det är en lösning som passar båda sidor fortsätter Adrock. Beastie’s hem just nu är New York, den stad dom själva tycker att dom aldrig riktigt lämnat. Där har de sina hem och familjer. MCA och Mike D har varsitt barn som gillar att lyssna på gamla Beastieplattor. Efter Kalifornien-sessionerna har det alltid varit skönt att komma hem. Staden som de bor i har genomgått en del självklara förändringar de senaste åren men börjar läka såren förklarar MCA vidare.

Efter den självklara inledningen glider samtalet vidare in på dagens utrikespolitiska situation i USA med allt vad det innebär. Det känns inte som George W. har tre riktigt säkra röster här då MCA säger att vem som helst måste vara en bättre representant för Amerika än Bush. Dick Chenney vet han konstigt nog inte så mycket om men allt är bättre än Bush säger han igen. Nästa fråga som slängs ur den hungriga mobben handlar om hur det känns för Boysen att bli gamla och om hur dom tacklar det. De svarar att det inte finns så mycket man kan göra åt den saken och att dom försöker bara vara som vanligt. Mike D berättar att han köpt en ny Ferrari och tar tonvis med kokain för att känna sig yngre ”Det fungerar och jag rekommenderar alla att göra som jag” Nu är det så här att Mike ser lite klurig ut när han berättar om sina drogvanor och som medlem i den ironiska generationen förstår jag som enda journalist i rummet att han skojar. Sen fortsätter det med liknande malande frågor. Innan jag kunde komma in och dominera.

Finsk reporter: -Vad skulle ni göra om ni regerade över alla människor på jorden?

BB: -Öööhhhh, det är nog inte upp till oss att göra. Vi håller på med andra saker. Gör musik.

Norsk reporter -Hur ser ert modeintresse ut nuförtiden?

BB: -Den får nog Yauch svara på.

MD: -X-large är ett märke som lever för sig själv. Men självklart tänker man på vad man sätter på sig varje morgon.

PA: -Åker ni skateboard själva med tanke på att ni har haft en del inflytande på scenen under åren? Tänker speciellt på året 1992 och era samarbeten med Spike Jonze som också är involverad i Skateboardvärlden.

BB: -Nej, det var längesen, nu gillar vi basket.

MD: -Jag har sett Spike Jonze bli påkörd av en bil, men han var så hög på PCP att han inte märkte någonting.

MCA: -Sluta ljuga, han snackar bara goja.

AR: -Jag kan göra en 360 kickflip.

Nu spårade det lite och bandet blev till en samling fnittriga dagisbarn tills jag frågade om dom skulle kunna tänka sig att spela med Cheetah Crome live, med tanke på att dom samplat Dead Boys ”Sonic Reducer” i låten Open Letter To NYC.

BB: -Va? Cheetah Chrome Lever han fortfarande?
 

PA: -Ja det tror jag.

MD: -Han har rätt, Stiv Bators är död men jag har hört att Cheetah Crome fortfarande lever.

AR: -Han är en legend i New York, faktum är att jag faktiskt träffat honom en gång. Det var när jag var femton år gammal och han stämde min gitarr innan en spelning. Det var stort tyckte man på den tiden.

MD: -Jag måste ut på nätet och kolla upp vad Cheetah gör idag.

Pa: -Nu blir jag nyfiken, vems idè var det att sampla låten Sonic Reducer?

MD: -Det var MCA som tvingade oss att göra det.

MCA: -Jag tvingade inte någon att göra någonting, men samplingen kom till när jag satt och lekte framför datorn det var ingen speciell tanke bakom, som det oftast inte är när man snubblar över någonting som låter bra.

PA: -Åker du någon snowboard fortfarande MCA, du hängde ju en del med snowboardeliten på nittiotalet?

MCA: -Nej, tyvärr blir det inte så mycket av den varan men jag längtar verkligen till tillbaka till Alperna, där har jag varit en gång förut och det var skönt.

Nu började det lida mot sitt slut och grabbarna berättade att MCA ätit brunch med rapparen Nelly och att dom kommer tillbaka i höst och spelar för oss. En lögn och en sanning vilket som är vilket får ni lista ut själva.