Jocke Olsson – Höjden från Husqvarna

”Jocke Olsson, vad kan man tillägga? Vet du inte vem han är kanske du ska
ägna dig åt något annat än skateboard, gå ut och köp en hackeysack”
- Nicke Svensson

Var det i Husqvarna det hela började?

Ja, det var det, tillsammans med Stefan Toth och Erik Lenning.

Var det uppe på höjden i Husqvarna?

Uppe på berget ja…

 Så ni började med att bränna ner för alla branta backar…

Ja det vart ju det alltså. Jag hade bara en skräpbräda i början, nåt hemmabygge av nåt slag, men Stefan hade en grym Alva-bräda med Alley Cat-hjul.

Dom hjulen kunde man ju trycka ihop med tummen och pekfingret!

De var värsta suddgummina, mjuka som fan (skratt). När man såg hans bräda blev man ju rätt så peppad på att skaffa sig riktiga grejer så jag tjatade på familjen och en dag kom syrran hem från London och hade med sig en komplett Variflexbräda med trottoarklättrare och allt! Då var man jävligt häftig plötsligt.

Frontside 5-0, tricket alla kan men nästan ingen får till, nästan ingen…

Vi kanske få förklara för de yngre läsarna vad en ”trottarklättrare” är…

Det är en plastgrej som sitter framför trucken som gör att man bara kan köra rakt på och inte får hangup!

Så man slipper göra en ollie…

Man slipper olla, fan såna borde man ha idag också!

Så var det Stefan Toth och Erik Lenning som fick dig att börja åka skateboard?

Njae, det var främst en annan kille som man såg varje morgon på väg till skolan. Medan jag gick till skolan med min storasyrra såg man honom komma på sin skateboard i hundra knyck ner för backen varje morgon och det såg ju jävligt kul ut. Sen fick jag se rampskating i Folkets Park för första gången. Det var Nicke Hallgren, Tomas Sjöberg och Marcus Giezelman som man såg och dom laddade rätt så bra… och Martin Willners får vi inte glömma bort!

Hur gammal var du när du började köra?

Jag var väl en tretton-fjorton bast eller nåt.

Och det var ungefär i mitten av 80-talet?

Ja, precis… Vi skatade en hel del hemma på Göransbergsgatan, man grindade curbsen och hade sig. Jag stukade alltid fötterna när vi skatade street och så fick Lenning och Toth knuffa hem mig sittandes på brädan.

Så du började hålla dig till rampåkningen istället?

Det blev ju så. Man hängde i Folkets Park-rampen med en gammal gul Jofa hockeyhjälm på skallen (skratt) och lärde sig droppa. Första gången jag skulle droppa åt jag skit fast på andra försöket satte jag det. Sen byggde de Rocksjörampen…

Var det en vertramp eller?

Ja det var det, den var väl ungefär fem meter bred och hade jättestora böjar och vert. Jag tror nästan att den hade dagens standardstorlek… Jag har för mig att den var riktigt stor.

Annars minns man vertramper från förr som gigantiska tills man ser en bild eller video och inser att de nästan var miniramper jämfört med dagens vertramper…

Det har hänt en del i utvecklingen faktiskt. De nya ramperna är mycket lättare att åka i. Man har mer tid på sig och har mer fart och så…

Får man hangup flyger man inte direkt ner i flaten…

Nej, man har lite mer böj att landa i. Det var alltid kul att skata med Toth och Lenning för vi peppade varandra så bra.

Madonna över channeln med höjd som tillåter en promenad under tailen

Man fick intrycket av att ni hade varsin nisch… Du var vertskataren, Stefan var bäst i miniramp och hoppramp och Lenning skatade curbs och flat.

Jag fastnade väl mer för vert än de andra. Toth var väldigt duktig i verten också, men fastnade inte för det som jag gjorde. Det var synd för han var grym.

Sen blev du sponsrad och man började höra talas om dig…

Det var tack vare Martin Willners jag fick min första sponsor – Hallman distribution. Han hade kontakter med dem och såg något i mig. Det var rena himmelriket för en liten nybörjare att få en massa prylar.

 Första gången jag såg dig var på en demotour för klockmärket Swatch.

Det var Hallman som fixade det. ”Swatch RAD tour” hette den (skratt). Med på turnén var jag, Lillis Åkesson, Hans ”Götis” Göthberg och en BMX:are som hette Rasmus Lee tror jag.

På 80-talet var man tvungen att ha en BMX:are med…

Det var nog 1989 har jag för mig. Dom hade fixat en portabel miniramp och sen åkte vi runt Sverige hela sommaren i en husbil som Götis fick köra. Det var riktigt kul. Jag såg ju upp till Götis väldigt mycket då och så såg man honom skicka upp en gigantisk snus och tyckte det var skithäftigt. Så jag bestämde mig för att försöka börja snusa. Götis gav mig en sån där okramad halv burk snus som jag la upp under läppen. Sen mådde man fint (skratt). Jag vaknade upp lite senare under minirampen och det ösregnade ute…

Hur hamnade du på Deathbox?

Jag var nere på en tävling som anordnades på Forum i Köpenhamn 1990. Tävlingen var grym med en miniramp som hade spine, extensions och var skitstor. Sen var det en massa proffs där som Adrian Demain, Omar Hassan, Chris Livingston, Pete Dossett och Lester Kasai. Vid sidan av hade de en vertamp för demos. Jag körde mest i den med hela Deathbox-teamet. Jeremy Fox blev stokad på mig och att jag redan körde på en Deathboxbräda som Mackan Angelbratt på Active Pro Stuff hade gett till mig. Wurzel som jobbade för Deathbox kom fram till mig och frågade om jag ville köra för dem och så fick jag gå och träffa Jeremy. Rune Glifberg blev upphookad i samma veva. Dom på Deathbox tyckte att jag skulle komma över till England. Där hade de nån slags fabrik i Wellingboro och man fick bo på ett loft ovanför kontoret. Jeremy var något av en luffare och gick runt i såna pyjamasbrallor med en massa screentrycksfärg på eftersom dom stod och screentryckte brädorna själva. Sen åkte man runt på turné med hela teamet i en van. Det gick vilt till… det var Andy Scott, Pete Dossett, Wurzel, Sean Goff och Rune var med också.

Hur gammal var du när du åkte runt på det där?

Jag var väl en sjutton-arton år gammal…

Och dina föräldrar hade inte en aning om vad som försiggick…
Det tror jag knappast att dom hade (skratt).

På verten är du viktlös / backside nosegrind med luftiga fötter

I början av 90-talet tog ju street över totalt. Hur upplevde du vertskatingens tillbakagång.

För mig gick det väldigt bra att skata just då det började och jag körde mycket men sen fanns det ju inte så många vertramper och så. Jag minns när alla pressureflips kom och hjulen blev jättesmå.

Det måste varit svårt att hitta några hjul att skata vert med. De största hjulen man kunde köpa i Stockholm runt ’93 var typ 43mm…

Jag var nere och tävlade i Münster (Tyskland) det året och försökte skata vert med de där jättesmå hjulen. En av mina kompisar från England kom fram till mig och sa rätt ut att jag inte körde speciellt högt. Det var ju en enorm skillnad på farten man fick. Man fick pumpa mycket mer (skratt). Sen sparkade ju Jeremy alla vertskatarna på Deathbox förutom Rune och Andy Scott. Det var lite konstigt hur han ringde upp mig och bara sa att det var slut med sponsringen och så.

Det var väl i samma veva som dom bytte namn till Flip?

Ja, dom stack ju till USA med teamet dom hade kvar. Det var tråkigt att man inte fick chansen att få vara kvar på teamet ett tag och jobba vidare, men han sa inget till mig innan. Jag visste inte ens om deras planer. Man kände sig lite lämnad och besviken.

Bodde inte du i England ett tag också?

Jag pendlade ganska mycket mellan Sverige och England. Jag började DJ:a en del också efter att jag hade köpt ett par skivspelare i England. Sen flyttade jag till Stockholm och började spela rätt så mycket skivor. Tyvärr resulterade det i att jag inte åkte så mycket skateboard ett tag. Sen flyttade jag till London 1997 och började jobba i en skateaffär som hade en miniramp i källaren och då började jag skata allt mer igen.

Runt den tiden började du ju dyka på den europeiska vertscenen igen.

Jajamensan, jag var nere på en tävling i Hossegor i Frankrike och fick spons av Billabong och började köra demos igen och det var ju kul. Efter det fick jag lite fler sponsorer och hjälp att klara av levnadskostnaderna.

Du verkar ju ha varit runt på en del udda ställen och kört demos, var du inte i Dubai?

 Jo, just det. Det var jag och Daniel Håkansson, ”D-boy”, som var på något som hette ”Dubai Desert Extreme” typ 2000 eller nåt sånt. Vi var där i en månad och skatade demos. Dom hade satt upp Soul Bowl (en vert träbowl reds anm.) där jag körde och en jättestor streetyta där Daniel körde streetdemos för alla arabfamiljer.

Loveseat backside air

Hur hamnade du i Malmö?

Jag var hemma och mellanlandade hos mina päron som jag alltid gjort när jag flyttat runt och då fick jag reda på att man hade en grym skatepark i Malmö så jag flyttade dit och hängde med John Magnusson och så. Det var kul att träffa en gammal Skara-local och skata ramp och så.

Trivs du i Malmö nu?

Ja, det är nice alltså. Jag har etablerat mig här nu, jag har min dotter Minimy här och min flickvän. Det känns bra för det har ju blivit som ett skatemecka här nu känns det som med en inomhuspark och Stapelbäddsparken och så. Jag fick smaka rätt så rejält i Stapeln igår… Jag skulle göra en invert och det är inte min starka sida. Jag har alltid tänkt när Steven Mattisson lägger upp sina grymma stallade inverts att ”åh fan va grymt!” du vet. Igår höll jag på med det tricket och fick mig en riktig märla på höften, men den satt till slut.

Det börjar bli dags att knyta ihop det här, vi kör en klassiker: Vilka är dina favoritskatare?

Casper Plass är ju en riktig talang… man blir alltid lika peppad av att se honom skata, när han inte gnäller för mycket (skratt). John Magnusson är ju en favorit också. Jag fattar fan inte hur de gör. De skatar så perfekt. Utomlands har vi ju Bob Burnquist och de där. Det är ju en helt annan grej det de håller på med. Jag var ju över i Kalifornien med Pontus Björn för ett tag sen och då var vi och skatade Bobs mega jump. Det var häftigt att få komma dit och jag testade faktiskt hoppet.

Det gick sådär första försöket va?

Det är ju en rätt så stor ramp… Först skatade man på landningen och gjorde någon grind eller air i quarterpipen som är typ nio meter hög och det känns ju lite speciellt. Sen gick jag upp till starten på hoppet och tänkte att ”det här ska väl inte vara några problem”. Jag kände mig ganska så säker, men ingen hade sagt till hur jag skulle göra. Jag droppar in och vinden börja blåsa och det går fortare och fortare. När jag kommer ner mot kickern ser jag landningen som är mycket högre än kickern och tänker ”hur ska jag komma över det här?”. Så jag ollar lite, vilket jag inte borde gjort. Jag flyger över gapet uppochned och landar på Red Bull-hjälmen och glider en bit för att sedan falla över i en rumpslide hela vägen ner till quarterpipen. Helt chockad ställer jag mig upp och ser att jag inte har ett blåmärke, inte ett skrubbsår – ingenting!

Vad tänkte du på uppochned i luften?

Det var en sån skräckkänsla! Det enda man kunde tänka på var kanten… Hade man inte flugit över gapet hade det varit kört. Det var bara att flyta med så man tog sig över. Sen testade jag det en gång till faktiskt. Buster Halterman sa åt mig att det var lika bra att köra direkt igen, annars skulle jag aldrig våga igen. På andra försöket lutade jag mig framåt och kom över ordentligt. Jag provade en sad, men fick ingen ordentlig grab så man bailade ur. Jag är riktigt sugen på att åka över och försöka igen.

Sug i dig Omar Hassan / 5-0 to fakie på stället de flesta bara pekar på

Du lever Jocke, vilka vill du tacka?

Jag vill tacka Jonas och hans kompanjon som tog bilderna. Tack till Stefan Toth och Martin Willners för allt skatepepp. Tack till storasyrran för Variflexbrädan, morsan och farsan för allt stöd, min dotter Minimy och flickvännen Joanna som alltid stödjer mig. Tack till alla mina sponsorer, Benhög på Streetlab, alla småkids på Stapeln som peppar en när man skatar, alla i Stockholm – alla polarna; Hej! Hoppas jag får skata med er snart.