Din onkel recenserar recensenter

Vi kontrollerar Fredrik Strages recension av Kraftwerks senaste skiva ”Tour de France” ur Dagens Nyheter – På Stan 1-7/8 2004.

Strage skriver: ”Förutom singeln Expo 2000 har Kraftwerk inte gett ut något nytt material sedan 1986. Kanske beror det på att gruppen inte har kommit på ett lika intressant koncept som motorvägar, radioaktivitet, tåg, robotar och datorer… Min synthkompis Sebastian hade ett nytt koncept till ett nytt Kraftwerk-album som var så bra att jag försökte förmedla det till Kling Klang-studion… Idén gick ut på Kraftwerk borde göra en skiva om naturen… Men förslaget nådde aldrig Ralf Hütter och Florian Schneider. De stängde dörren till Kling Klang-studion och lät tystnaden spä på myten om sig själva”.

Att som recensent ge sig in i skapandet är helt förkastligt, man kan lika gärna passa på att skriva färdigt Beethovens ofullbordade.

Han vände sedan kappan efter vinden efter att Kraftwerk spelade för utsålda hus tre dagar i rad. Jag såg honom på McCafé några dagar senare när han satt och plitade. Jag har aldrig varit så fylld av hat. Det enda som hindrade mig var nykterheten.

Andres Lokko fick en örfil av Liam Gallagher, jag kan ta på mig rollen som domare och skicka ännu en skivsamlare till giljotinen.

Fredrik Strage är en eunuck i populärkulturens harem. Han vet hur man ska göra men han kan inte själv. Jag ger honom två fallande Trade Centers av fem Pentagonhörn möjliga.

Epilog: I nästa nummer ska vi titta närmare på Per Bjurman, kanske gå på Bruce Springsteen-konsert, lägga in en portionssnus, få gratis ölmage och tycka att Sopranos är det bästa som gått på HBO. Let’s walk in Memphis, hold my coat I’m about to go low, Titanic MC rock the boat show.