Günes Özdogan – våga bara kalla det talang

Oftast när vi ställs inför komplicerade mänskliga beteenden vars förklaring kräver väldigt många ord så väljer vi lata varelser att bara använda ett enda, nästintill magiskt laddat ord istället. Ett vanligt sådant, inte minst i skateboardkretsar, är talang. När man med slapp tunga hasplar ur sig att någon har talang råna personen på väldigt mycket värdesaker. All ansträngning, hängivenhet, mod och vilja som den ”talangfulle” har lagt ned på att öva upp sin skicklighet sopas under mattan och ersätts av denna trollformel. Konstigt nog anses det vara finare att ha talang än att vara en produkt av ansträngning trots att den talangfulle (om det nu finns något liknande) inte har gjort något för att förtjäna sina färdigheter.
Nåväl, det krävs hur som helst en hel del för att kränga sig av spettet och blomma ut till en fullängdsintervju och unge Özdogan har just den där hela delen som behövs.
Våga bara kalla den talang.

Det här är ju din första större grej i skateboardmedia, hur känns det?
Bara bra, kul att synas lite ibland.
Hur länge har du skatat?
Åtta, snart nio år.
Hur började det?
När jag var liten brukade jag rulla omkring på rollerblades och sånt och då sa min äldre bror, som hade skatat när han var yngre, att ”sluta vara så nördig och börja åk skateboard istället”. Och det gjorde jag.
Kom du direkt i kontakt med skateboardvärlden eller höll du dig mest för dig själv i början?
Nej, jag hade ingen aning om att det fanns skateboardfilmer och sånt. Men jag åkte själv utanför mitt hus och försökte göra ollie och kickflip för jag visste att dom tricken fanns. Men det var svårt i början. Det blev mycket sådan här fake noseslides, slappy noseslides, du vet.
När började du bli lite mer medveten om skateboard?
Det var när det öppnade en ny skatehall i Uppsala, Kraftverket. Där lärde jag känna folk vilket gjorde att jag kunde utvecklas.
Kommer du ihåg vilken den första skatefilm du såg?
Ja det var ”Peep This”, någon slags Zoo York-film, east coast. Josh Kalis hade en grym part i den.
Följdfråga: Vilka var dina tidiga favoritskatare?
Eftersom jag såg den så tyckte jag att Josh Kalis var grym som fan. Sedan tyckte jag att Marc Johnson var clean också men sedan glömde jag bort honom.
Och sedan har det rullat på förstår jag. Tycker du att du har skatat mycket?
Jo, jag har nog skatat nästan varje dag. Men på den tiden då jag började spelade jag fotboll också och efter två års skating lade jag ner fotbollen och sa ”nu ska jag bara satsa på skateboard” och det gjorde jag.
Hur tog din familj det beslutet?
 Dom accepterade det, dom lät mig göra som jag ville.

180 nosegrind.   

När träffade du Orre Wennberg för första gången?
Man såg ju honom när man var mindre men då vågade man ju inte riktigt prata med honom. Det är nog bara en tre, fyra år sedan jag började snacka med honom och så och vi lärde känna varandra.
Var du rädd för honom?
Nej, men jag hade respekt, du vet? Jag kallade honom för Oskar i början, ha, ha. Nu skatar vi minst fyra gånger i veckan tillsammans.
Hur är Uppsalascenen just nu tycker du?
Den börjar växa, man ser mycket kids. Men de flesta är ju nybörjare fortfarande. Dom som kan trick och så är väl kanske 20 personer. Många som jag såg upp till när jag började har slutat, eller, dom kanske åker någon gång per år. Alla i Orres generation har ju slutat.
Hur länge har du själv tänkt åka skateboard?
Ööh… tills jag inte pallar längre, man får se hur länge det går. Upp mot fyrtioårsåldern tror jag inte att det går så bra längre, men man kanske kan rulla i alla fall.
Ja, jag vet ju hur det är med det snart, fast än så länge är det inga problem.
Ha, ha, ja du får meddela mig om hur det känns.
Tvärtom mot vad många tror så måste man bara skata oftare ju äldre man blir för annars blir man stel och skadebenägen.
Ja, det kan jag tänka mig. Jag får se hur det blir.
Dina föräldrar kommer från Turkiet förstår jag?
Ja, båda är från Turkiet. Dom kom hit för mer än 30 år sedan men jag och min bror och min syster är födda i Sverige, här i Uppsala.
Hur pass turkiskt lever ni, tycker du?
Inget alls, absolut inte. Mina föräldrar kom till Sverige mest för att slippa undan från de gammaldags muslimska traditionerna i Turkiet. Ingen av dom tillhör någon religion så… Jag har nog växt upp mer som en svensk kan man säga, mer eller mindre.
Som andra generationen invandrare, har du råkat ur för rasism under din uppväxt?
Nä, sådär, ingenting jag minns direkt. Men jag märker direkt, på väldigt små saker vad folk har för inställning. Jag känner direkt när jag inte blir behandlad som en ”vanlig” person. Ofta finns det mycket fördomar bakom, kanske omedvetna som gör folk rädda.
Vet du hur det var för dina föräldrar med den biten när de flyttade hit?
 Jag tror inte det var så mycket. Min pappa började jobba ganska tidigt och min mamma utbildade sig här så de smälte in rätt fort.
Hur var det med din mamma, hon bor inte alltid här eller?
Nej, hon brukar åka till Venezuela sex månader om året, till en ö i Karibien där hon har en massa kompisar. Dom tar det lugnt.
Ah, låter som något alla borde få göra.
Ja, men annars jobbar hon på Centralbadet i Stockholm.
Okej, åter till skateboard. När märkte du att du hade lätt för att lära dig?
Jag vet inte, kanske efter en två, tre år så började det gå bra och det gick fortare att lära sig trick, det var när jag börjad skata mycket i Kraftverket. Fast då var jag fortfarande en nybörjare så det var nog för cirka tre år sedan som jag kände att allt kom, liksom.
Var det något speciellt som hände när du kom till den punkten? Kom du på någon speciell teknik eller något?
Jag kom på att man inte ska tänka på trick för mycket. Jag brukar inte bestämma i förväg att ”idag ska jag lära mig det eller det tricket”. Det är mest att jag åker runt och provar lite och om det är något jag är nära på så gör jag det.
Känner du att du utvecklas lika mycket fortfarande?
Jag har börjat känna att jag kanske inte lär mig lika många nya trick längre men det går ju att använda dom trick man har på så många sätt.
Tycker du att du har hamnat i ett speciellt fack som skateboardåkare?
Nej, jag kör ju allting.
Men vad tror du om folk som bara känner dig genom media?
De tycker nog att jag är riktig curbmänniska och det är jag ju i och för sig också från början. Själv ser jag mig bara som en skateboardåkare som gör det jag känner för.
Skulle du vilja ändra på den bilden du har hos många?
Nej, det spelar faktiskt ingen roll. Fast kanske lite i alla fall.
Ni har precis fått en ny miniramp i Uppsala?
Ja, jag har ju inte åkt så mycket miniramp men det är jävligt kul ibland och ibland kan det kännas helt meningslöst.
Tycker du att Uppsala skatarna har en speciell image?
Inte direkt men det finns ju inte så många rocker/punkskatare här. Det är nog mest, vad ska man säga, hippies.
När jag tänker på Uppsala så får jag en bild av reggae och mjukiskbyxor.
Ja, men det kanske har varit lite så förut. Nu är det inte så många som åker i mjukbyxor.
Du drar inte på dig dom ibland då?
Nej, he, he, det har nog inte hänt på ett tag nu.
Men det är skönt att skata i sådana, det kan du erkänna?
Ja, det är ju skönt, men… det stadiet är förbi.

Switch backside smithgrind 

Hur skulle du helst se din framtid?
Att jag kan leva på skateboard, kunna resa och få allt betalt. Och kunna fortsätta att utvecklas.
Hur nära känns det?
Det är nog en bit kvar, men det börjar närma sig lite grann. Det känns som jag är på rätt väg. Jag kör för Habitat Europa som kommer att sätta igång med sitt team nu och jag kommer ha en part i Habitatfilmen. Jag diggar ju märket som fan.
Vad är det bästa ställe du har skatat?
Det är svårt, men det måste nog vara Sants i Barcelona.
Men är inte bänkarna där helt sönderskatade?
Jo, det blir rätt korta grinds och så men det är cleant där. Jag gillar localsen och stämningen.
Har du några planer på att dra söderut?
Ja, den andra oktober åker jag till Barcelona och jag blir nog borta så länge pengarna räcker.
Fast nu jobbar du?
Ja, jag har jobbat mycket under sommaren med allt möjligt.
Nicke: Vad lyssnar du på för musik?
Mycket reggae, roots reggare, gammal och lugn.
Vad är det som är så bra med den genren?
Det är budskapet.
Vad är det för budskap?
Att man ska hålla samman och att alla ska behandlas likadant. Att man ska behandla alla som sin broder. Sedan gillar jag ju intstrumenten och takten, det är den som fastnar i huvudet.
Om din del till Habitatfilmen skulle klippas idag, vilken låt skulle du vilja ha då?
Det beror ju på vad som passar men om allt passade så skulle jag nog ta ”Justice” med The Meditations.
Vilka svenska skateboardåkare tycker du om att titta på?
Det är ju alla SK11-gossarna såklart. Men favoriterna är ju Henrik Saldert, Erik Pettersson, Johan Florell, Ola Löwbeer och Jonas Dalesjö.
Utländska då?
JB Gillet… hm… Lucas Puig kör jävligt cleant. Petr Horvat, ”MJ” och sedan gillar jag Adelmo Junior, han har skön stil. Stefan Janoski också. Brian Wenning såklart men han har fan lagt på sig lite alltså.
Nej, jag såg honom i somras och han var helt trimmad.
Ja, men då diggar jag honom.
Har du någonsin fått höra att du skatar som JB Gillet?
Nej, det har jag nog inte.
Jag tycker ni har lite av samma fötter.
Det är ju han jag fått alla trick ifrån, han är så jävla snärtig.
Har du några andra intressen än skateboard?
Nej. Det är fan 100 procent skateboard just nu. Jag hänger med polarna också men det gör väl alla.
Vad gör du om du är peppad på att skata men så går allt åt skogen?
Jag drar hem eller så prövar jag något jag inte prövat förut.
Hur går det med SK11-filmen?
Jag har inte filmat något alls. Jag försöker bli klar med Oneoff –filmen först och sedan ska jag filma till Habitats Field Log också så…
Nu får du tacka.
Jag vill tack min familj och alla mina polare, alla i SK11. Jag vill tacka GP Squad. Oli Burgin på Etnies, Thomas Mattson på Oneoff och Tony Heitz på Habitats.

Nose slide