Fan på väggen!

”Well, I’ve done my duty; the Good Lord will punish it.” (Katolsk präst efter att förgäves försökt få oss att sluta göra wallrides på hans nya kyrka)

Scenario: Det byggs en kyrka med en slät, brant, Gudomligt (haha…) skön bank-to-wall, som självfallet måste utnyttjas… Inom loppet av ett vips börjar balkonggubbarna materialiseras, skrikande hotelser om polis och andra dumheter… Oftast går det ju att ignorera denna typ av skrikande gubbar, eftersom de bara kan existera på sina balkonger, men klockan tickar: den genomsnittliga brölande mumien drar sig inte för att störa polisen när de själva känner sig störda, vilket verkar vara hela tiden…

(Jag kan inte låta bli att fråga mig varför gubbarna bor i en stad, om dom inte klarar av det? Min tro säger att Skateboard FINNS, och kommer att fortsätta finnas och utövas överallt DÄR DET ÄR MÖJLIGT! Just att hitta möjligheter och utnyttja dom är för mig en stor del av poängen med att rulla bräda, och en av de viktigaste anledningarna till att jag fortfarande tycker att det är roligt…) 

Strax börjar även prästerna dyka upp… Om vi någonsin trott att de ville välsigna våran aktivitet hade vi snart tänkt om… Kommunikationen mellan Prästerskapet och Brädraskapet är haltande som bäst, som värst är den snubblande nära helkroppsamputerad… Det är, kort sagt, ett liv & ett kiv…
 
Nåväl: Till sist handlar hela saken om åsikter, vilka som bekant är precis som analer; Alla har dom… Nu skulle jag kunna dra ut på den liknelsen och bli hur Freudiansk som helst, men jag avstår: Eftersom denna historia utspelas vid – och på – en kyrka, så tänker jag istället göra en religiös fråga av det hela: Gott/Ont, Himmel/Helvete och allt det där, ni vet…

Så jag vänder mig till ett proffs: Fader Paul, Katolska Kyrkan. Jag söker upp honom civil, utan bräda, och förväntar mig (dumt nog) en abstrakt diskussion om rätt och fel, men Fader Paul visar sig vara en mera konkret, praktisk person, som anser att allt är kommunens fel, eftersom dom inte ordnat någon Skateboardlokal… Dessutom erbjuder han sig att hjälpa oss med den saken… Herrens vägar äro outgrundliga, som de kristna brukar säga… Fader Paul överraskar mig även genom att säga att han hatar myndigheternas överdrivna kontroll och deras oförmåga att genomföra bra saker som de är kapabla till…
Det har uppenbarligen skett betydande förändringar inom Katolicismen sedan Inkvisitionen…   

Genom att ta kontakt med prästen personligen har jag gjort det lite svårare för mig själv att rulla på kyrkan, vilket jag naturligtvis kommer att fortsätta göra tills dom sätter skatestoppers på den… Brädans Breda Makter är dock med mig och vägleder mig, och nästa steg kommer till mig som ett blixtkrig från klar himmel: Vore det inte fint om självaste Hin Håle gjorde ett litet framträdande?

Så nu har jag fått min belöning här i denna jordiska jämmerdal… Har jag en bestraffning att inkassera vid nästa station? Det är en helt annan historia, som återstår att upplevas, men knappast skrivas… Under tiden rullar hjulen vidare…