Love Eneroth

Frustration, beundran, ilska, hopp, trygghet och tvivel. Så ser de vanliga ingredienserna ut i den känslococktail Love Eneroths närvaro antingen skakar eller rör fram ur mitt inre.
Frustration på grund av hans fullkomliga obenägenhet att någonsin ändra sitt beteende på min önskan. Beundran på grund av hans ojämförbara skateboardskicklighet. Ilska på grund av hans ojämförbara skateboardskicklighet som får mig att ana att jag själv har kall blodpudding istället för benmuskler. Hopp, därför att han i svåra stunder kan få mig att fortsätta tro på skateboard som något oförstörbart och vackert. Trygghet, därför att han aldrig har svikit mig och är så konsekvent superhygglo. Tvivel därför att jag nog trots allt aldrig riktigt kommer att begripa vad det är som kuttrar mellan kugghjulen i det där lilla huvudet.
Men jag är inte heller det minsta sugen på att sluta försöka förstå, så vi fortsätter väl några sidor till, rakt in i den svenska skateboardhistorien.

– Martin Karlsson

Jag kör en långweekend till Barcelona. Torsdag till söndag, skatar, turistar lite och hänger ut med Love, det blir helt perfekt tänker jag samtidigt som jag lämnar svenskt luftrum. Någonting sånt här kan man ju göra varje månad. Det kostar inte så mycket och tar bara tre timmar att kuska ner. Ja, ja, fyra timmar senare efter två misslyckade landningsförsök på Gironas dimbetäckta flygplats hamnar man i Frankrike (Perpignon). Tre timmar efter det rullar bussen in på Estacion Norte, puh, nästan svettigt. Om ni inte vet hur det känns att inte riktigt svettas, men nästan, i intervaller från Stockholm till Barcelona under sju timmar så tänk er Christer Pettersson grillad av Ashberg i direktsändning tio år efter Palmemordet, fast fortfarande starrig. Love kommer och möter upp mig vid stationen klädd som en blandning av en Vietnamveteran och Skogsmulle det vill säga, från topp till tå enligt arméns färgpalett och inte alltför sponsrat ny som vissa kan se ut.

 K-grind i Aten / Patxi Pardiñas

Vi beger oss i rask takt mot tunnelbanan och hem till honom. Han bor tillsammans med ett par, José och Ida. José är från Teneriffa, fast han bor och skatar här i Barcelona nu. Ida är hemma i Sverige så henne träffar jag aldrig. José kan ingen engelska, men förvånansvärt nog så kan han faktiskt lite svenska efter att ha pluggat någonting i Solna. Rinkebysvenska kallar han det. Love har dock blivit läskigt kontinental och pratar helt flytande spanska, inte illa! Det här är ju någonting som verkligen kommer att löna sig i framtiden när isarna smälter och Sveriges landmassor flyter ner till varmare breddgrader.

Innan jag kom hit så bestämde vi (jag och redaktör Karlsson) huxflux att jag skulle göra en intervju med Love, fast fan, jag är ingen journalist och Love är en av mina bästa vänner så det blir bara löjligt att köra en “vad heter du-har du några sista ord-grej”, så det sopade vi in under mattan ganska snabbt. Martin kom med det tveksamma förslaget att jag skulle försöka få Love full, “det skulle ju va någonting” sa jag. Love har inte druckit en droppe alkohol på flera år, dessutom äter han riktigt bra också. Inte mycket socker och allmänt nyttig mat. Jag frågade Love varför han slutade dricka alkohol förut, och han sa att han inte tycker om sättet det påverkar honom. Jag lovade ändå Martin att ställa “de tunga frågorna”. Men eftersom vi sket i frågandet överhuvudtaget så skriver jag dem såhär istället.

 Backside nosegrind, som mejslad av Gaudi själv. Foto: Daniel Loren

Förutom att äta och dricka som skateboardsveriges egen Gunde Svan så har Love ett nästan slaviskt tränings/stretchschema som han utför i 40 minuter varje dag, och om han inte får göra det innan han drar och skatar så blir det inte heller något skatande. Nu beror detta visserligen på att Love har haft en jobbig skada i ryggen som han har tampats med att få bort en längre tid. Fast ibland anar jag att skadan kan ha spridit sig till de inre delarna av hjärnkontoret och där försöker få bort Love helt och hållet, och detta biter ju inte traditionell medicin på. Om ni råkar stöta på Love någon gång så lägg märke till de nyskapande danserna han gör spontant lite då och då för att tänja och sträcka på sin lekamen, och om ni någonsin får hembesök av herrn så skaffa gärna en portabel Hästens säng och någon mildare form av underhållning, till exempel en kopia av Lejonkungen, att slänga på när spöktimmen närmar sig.

Jag och Martin har diskuterat detta och kommit fram till att allt detta betyder att Love är rädd för det “verkliga” livet som rent naturligt kan ha inslag av händelser som smärta och rädsla. Som botemedel funderade vi på en rejäl fylla och en hård örfil. Men å andra sidan så kanske det är jag och Martin som kommer att stå och grina bredvid curben när Love Eneroth 55 år gammal knäpper upp en backtail och går hem med ett leende på läpparna medan vi får ringa färdtjänst för att få hjälp med rollatorn. Men som man säger i Amerikat “only time will tell”…

 L står för Love och bankens branthet / 5-0 grind to fakie. Foto: Guillaume Langloise

Den första dagen var en sådan dag som Love inte hade stretchat på så det blev ingen skate och jag orkade faktiskt inte heller för den delen. Vi åkte ned till stan och turistade lite istället. Jag har aldrig varit i Barcelona förut så det var ju lite kul att få se staden. Love bor ganska centralt vid Sagrada Familia, Gaudis världsberömda kyrka som aldrig blir färdigbyggd (för dem som inte vet). Därifrån är det bara ett stenkast eller tre till huvudgatan Ramblas där ficktjyvar, gycklare och turister trängs med varandra.

Efter det for vi hem och spelade Yatzy och tittade på Loves material till den kommande Neighboursfilmen. Jag kan ju avslöja att den inte kommer bli exakt lika lång som Stairway to Heaven, men däremot kommer den bli lika suveränt bra och klassiskt stilfull. Love är en av mina favoritskateboardåkare, inte för att han är min vän, utan för att han förstår vad skateboard handlar om.

Love har aldrig riktigt varit den som börjar skata eller klä sig på ett visst sätt för att det ligger i tiden för tillfället, självklart har han utvecklats och blivit influerad av tidens melodi, men aldrig till sådana extrema längder att det ser ut som han har slängt på sig en skatekostym. Riktiga talanger kopierar inte, de blir kopierade. Kolla på filmen sen
och bli inspirerade, ripp-o-rama skulle man kunna säga.

 Frontside ollie. Foto: Guillaume Langloise

FREDAG
Vi stiger upp, äter frukost, på med paltorna och därefter mer turism och sedan skate. Love har sett ett manualspot nära stranden som visade sig vara ganska ruttet, men som blev kul ändå och Love visade varför vissa väljer att kalla honom ”Manualmongot”. Skateboard är som roligast när man bara leker utan att känna pressen av att behöva producera någonting spektakulärt. Vi pratade om detta faktum senare den kvällen och Love sa att den här dagen hade varit den roligaste skatedagen på länge. I vanliga fall hade det befunnit sig en fotograf eller en filmare på plats med en massa tillhyggen utplacerade på ytan.

Clownen manne hade inte gjort det bättre. Backside 180 fakie manual cabalerial off. Foto: Lars Gartå

Efter manualstället rullade vi vidare ner till stranden och kikade på lite mer spots. Bänkar, banks, curbs och så vidare… Kära dagbok, jag förstår nu äntligen varför alla vill komma hit till Barcelona för att avfyra trickbössan. Staden är ju jättebra för det ändamålet. Love har varit här ganska länge nu så han vet ju vart man ska gå för att hitta de smarriga spotsen. José var med idag också vilket var kul och han gjorde en backside kickflip på ett bank som jag blev rätt impad av.

Nu är det ju så att skateboardåkning tydligen har blivit förbjudet i Barcelona, så vi fick ha ett vakande öga i nacken efter lagens väktare lite då och då, men det verkade inte vara prio ett att låsa in skateboardåkare hela dagarna eftersom ingenting hände. Barcelona känns lite som det gjorde när man åkte till Kalifornien på nittiotalet. Var man än tittar så har man sett det tidigare i någon skaterulle eller tidning. Jag var länge sugen på att åka hit men för att vara helt ärlig så avtog det suget avsevärt efter all Barcelonahype i media de senaste åren. Det är som att höra en bra låt för många gånger, man vill bara spy på den efter ett tag. Men jag har faktiskt blivit glatt överraskad hittills. Inte alls många skatare vad jag kan se, och de flesta spotsen verkar fortfarande hela och fina.

LÖRDAG
Sista dagen. Det är lite mulet och svårt att säga om det blir ris eller ros av dagen. Jag och Love åker ner till Ramblas och strosar omkring i de Gotiska kvarteren och tittar i lite bokaffärer. Love hittar sin Antiz-grafik i en kaffebordsbok och konstaterar att Antiz har haft ganska skiftande grafisk utforming på mestadelen av de brädor som har producerats. Eftersom Love själv har lite estetblod pumpandes i venerna så vill han ju självklart ha lite att säga till om när det kommer till grafiken på brädorna, men killarna på Antiz verkar inte riktigt förstå innebörden av att ha en grafisk profil. Love målar och ritar en hel del själv och har faktiskt utvecklats till att bli ganska bra och han verkar ha en massa bra idéer som han vill förverkliga och jag hoppas verkligen för hans skull att det går vägen.

När vi kommer hem senare på kvällen spelar vi återigen Yatzy med några av Loves vänner som bjuder på ett glas whiskey och cola, ett bra sätt att avsluta dagen på tycker jag… skål!

Imorgon bär det åter av tillbaka till Stockholms slaskbetäckta gator. Love fick inte en syl i vädret i allt detta, men alla vet ju redan att han är bäst. Några företag som håller med om detta är Antiz, Futurum, WESC och Vox.