Danijel Todorovic

Världens mest kända skåning är varken Anita Ekberg, Zlatan Ibrahimovic eller Danijel Todorovic. Nej, mest känd är nog ändå Nils Holgersson. Selma Lagerlöfs berättelse om skånepågen som flyger kors och tvärs över Sverige på en gås finns översatt till 60 språk och läses faktiskt än idag i såväl japanska som kinesiska skolor. Jugga är alltså inte världens mest kända skåning, men hans namn fick ändå vingar för ett bra tag sedan och susar med jämna mellanrum förbi ögon och öron på de flesta skateboardåkare i vårt rike. Och med kännedom om den kraft som ruvar i Danijels lår är det inte sannolikt att detta lilla rike skulle kunna hålla kvar honom för eget bruk särskilt länge till. Det vådliga språng som de flesta talanger behöver göra till den stora världen där ute behöver nog inte bli mer än ett mindre skutt för herr Känguruben, och till sin brädsponsor i England kan han bara kliva över vid behov. Hälsa Nils och japanerna.

Jag satt precis och tänkte dels på var smeknamnet Jugga kommer ifrån och dels på var ditt efternamn kommer ifrån. Då fick jag tanken att Todorovic givetvis är Jugoslaviskt och att Jugga kommer sig av det. Stämmer det?
Både ja och nej faktiskt. Egentligen kommer Jugga från den tid då Benhög klädde sig i kråsskjorta och skinnbyxor, hängde på Slagthuset och lyssnade på eurodisco. Han fick systrarna Graafs låt ”You Got What I Want” på hjärnan och gick jämt och trallade: ”You got, you got, you got what I want”, du vet ”Juggajuggajugga”. Och så blev det på något sätt att jag fick heta Jugga, och så kom det faktum att jag härstammar från forna Jugoslavien väl till pass.
Berätta lite om var du kommer ifrån.
Jag föddes i Malmö 1982 och där har jag bott sedan dess. Min pappa är serb, mormor är från Kroatien och morfar från Serbien så jag antar att min mamma serbokroat.
Och så sägs det att serber och kroater inte kan samsas!
Ja, ha, ha.
Hur kom skateboard in i ditt liv?
Jag har haft en slalombräda sedan jag var liten som jag åkte till kiosken på men det var inte förrän i femte klass tror jag som jag fick min första bräda, en Vision Shredder. Innan dess hade jag lånat en polares Sims-bräda ett tag. Men det var först när jag fick min egen bräda som jag började åka på riktigt och började lära mig trick.
Tror du att det hjälpte dig att du hade haft din slalombräda när du började lära dig mer?
Nej, det var ju på en helt annan nivå. Men när vi började så lärde jag mig lite snabbare.
Det är det jag menar, att du kanske hade en inbyggd känsla för att stå på en skateboard?
Kanske det ja. Jag lärde mig ollie ganska snabbt faktiskt. Innan dess hade vi hållit på en del med shove-its. Fast det tog lång tid innan vi började med kickflips. Min kompis hade sagt att det hette flipkick och vi gjorde någon slags freestylekickflip utan ollie väldigt länge men dock utan att sätta dom. Men vi tränade mycket på basictrick som halfcab. Jag gillar halfcab.
Jag med, men jag måste lära om mig varje gång jag ska göra det.

Sedan började vi åka i Djuragaraget. Men vi fick bara vara där till klockan sju och vi fick tjata som fan på våra föräldrar innan vi fick vara där längre, som de gamla gänget.
Ja hur var det att växa upp bredvid ”Malmöklungan”? Hur behandlade dom er yngre?
Det var olika från person till person. Vissa var trevliga från början medan det tog längre tid för vissa att
acceptera oss. Kan vara svårt än idag… He, he, he.
Kom igen, ge mig några namn.
Eddie Macho var en favorit för mig, och Martin Ottosson har alltid varit det och är det fortfarande. Pontus Alv var ett av rötäggen. Tobbe Henriksson och Pyssling tog det längre tid innan jag kom i kontakt med. Jag spenderade mycket tid i kulisserna.
När klev du ut på scenen då?
Det var väl i och med att Bryggeriet kom till och man hade lärt sig lite mer.
Sedan blev du sponsrad?
Ja, först av Top 12 när Fredrik (Benhög) jobbade där, och sedan körde jag för Oneoff när benhög lämnade Top 12. Sedan körde jag för dem till samma dag som Fredrik öppnade Streetlab. Kändes lite ruttet av mig…
Hur kom det sig att du började åka för The Harmony?
Jag hade kört för Minute innan som är ett annat engelskt märke. Men de gick i graven och efter lite hit och dit så hamnade jag på The Harmony i februari i år.
Men hur kom du i kontakt med engelsmännen?
Det var i och med Millencolin Open för några år sedan då jag träffade några från Minute som var där och tävlade. De var där nästa år också och de följde med och skatade med oss i Malmö efteråt. De hookade upp mig och gav mig en massa grejer på plats.

Hur pass skånsk känner du dig?
Inte särskilt men jag gillar dialekten he, he.
Menar du att du inte har ens en liten procent Skånepatriot i dig?
Ja, det är nog lite överdrivet det där att vi ska vara så egenkära här nere, men okej, lite stolt över att vara skåning är jag nog.
Och så är du mallig över Henke och Zlatan?
Det är klart man är stolt över att Zlatan är från Malmö. Men när det kommer till den här Stockholm-Malmögrejen så verkar det ha blivit mycket bättre stämning.
Semester och Washed Up byggde en bro där kanske…
Ja, och de som tror att det finns någon kaxighet här nere har nog inte varit här på länge.
På tal om rivalitet, det var ju landskamp i Malmö i helgen och du hjälpte till att spöa danskarna?
Ja, det var en av de roligaste grejer jag har varit på. Sådan jävla stämning. Lite tråkigt att inte alla i svenska laget vågade ha fotbollsstrumpor bara. På första mötet, i Danmark, var vi lite nervösa och det var inte alls samma pepp som nu. Då förstod vi inte vad speakern sa och vi kände inte varandra så bra. Nu kom ju Mika och Florell ner flera dagar innan och skatade och vi gick ut tillsammans och hade skoj så känslan blev mycket bättre. Sedan hade vi Chris Åström med oss den här gången också, så det blev ju trick på beställning. Han hade en sådan säkerhet och rutin att det smittade av sig på oss andra.
Lite som Henke i fotbollslandslaget?
Ja, och jag kom in som Zlatan och putsade till lite grejer, ha, ha!
Men Danskarna blev inte så glada efter förlusten?
Nej, de stack hem utan att säga hej då. Trist, eftersom vi stannade i Danmark efter vi hade torskat och festade med dom, det är ju det som är själva grejen.
Du dunkade på rätt bra i ollietävlingen med 97 centimeter?
Ja.
Har du gjort högre ollie tror du?
Ottosson sa att jag nog var uppe på 105 centimeter dagen innan.
Ja, jag tyckte inte det såg ut som du ansträngde dig på vinnarhöjden?
Nä, jag har nog en ganska slapp olliestil. Kanske skulle jag komma högre om jag var mer aggressiv.

Var sitter popen då?
Jag tror att den bara sitter i timingen, i koordinationen mellan benen. Jag tror inte att det har med muskler att göra. Sedan tror jag att Pontus Alv nog kan komma minst lika högt som jag.
Jasså?
Ja, för fan, han har ett jävla push. Att få upp en 8,25-bräda med breda Indys och 56-millimetershjul är inte lätt.
Vad kör du själv på för uppsättning?
Efter sex år på 7,5-brädor gick jag upp till 7,75 men nu är åttatummarna på väg från England. Sedan har jag breda Thundertruckar och 52-millimeters Autobahnhjul.
Låter mycket bra. Anser du att du har mjuka truckar?
Ja, men inte så att jag wobblar. Det är det som är så bra med Thunder, att de svänger mycket utan att börja vingla.
Har du några specialbeteenden när du sätter ihop en bräda?
Nej, kanske att jag brukar ha höger bakhjul vänt med grafiken utåt och de övriga inåt, fast jag har inte det på den här brädan. Sedan har sprayad grip blivit en grej som jag nästan alltid har.
Målar du själv?
Nej, en kompis kör med sprayburkar. På den brädan jag hade på landskampen stod det ”Skateboarding ruined my life” med Thrashertypsnitt. Annars brukar Rolling Stonestungan vara ett vanligt motiv.
Är Stones ett favoritband?
Ja, dom och annan gubbrock är jävligt bra. Creedence, Springsteen och sånt. Annars är min musiksmak den mest flippade. Det kan vara allt från Westlife till gammal skatefilmsmusik, bara det har en kul vibb
och man kan relatera till det så är det bra, ibland är Britney Spears bättre än Metallica… ganska ofta faktiskt. När vi är ute på tour med engelsmännen vill de alltid ha min i-Pod inpluggad i bilen för att den har en så skum och rolig blandning.
Hur viktigt är musik för dig när du åker skateboard?
Det är klart att det är kul om det är bra musik på Bryggeriet, som när jag och Chris stod och sjöng med i Anders Glenmarks ”Mare Mare” på landskampen.
Snacka om att psyka dansken!
Ja, men det var samma sak i Danmark, de spelade bara danska ballader, Olsen Brothers och sånt. Men jag klarar inte av att skata med hörlurar. Jag vill höra allt, marken, poppen, slidesen… Inte som Fast Forward, han är helt galen. När man filmar honom så kan han stanna för att han måste spola fram till en viss del i viss låt för att det ska gå att skata. En extrem människa som har ett extremt förhållande till musik. Men musik och skateboard hör ihop, inget snack om den saken.

Du och Martin Pennlöw är ju ett radarpar sedan ett tag tillbaka?
Ja, vi har hängt ihop länge. Vi har alltid skatat tillsammans och pushat varandra. Jag tror de flesta har
en sådan person, någon som de alltid skatar ihop med och som hjälper en att utvecklas. Som du och
Engelkes kanske, eller Mika och Florell, Ola Löwbeer och Spängs… Sedan har vi haft beef också.
Hur kom det sig?
Det var på grund av en flickvän till Martin. Jag tyckte inte att hon var bra för honom. Hon drog bara in honom i en massa skit plus att hon inte lät honom skata och om han gjorde det så skulle hon vara där och bevaka honom vilket ledde till en jävligt dålig stämning. Men vi tog tjuren vid hornen och red ut det hela.
Är ni närmare varandra nu än innan det blev dåligt?
Ja, det tror jag. Och Martin är tillbaka på skaten utav bara fan igen. Har ni alltid lärt er samma trick, eller hur har det gått till? Nja, en del grejer delar vi på men vissa grejer är mer den enes. Martin
har sina nollie heelflips och switch heelflips medan jag inte ens vet om jag kan göra nollie heels.
Vem är frontside och vem är backside?
Jag är nog mer frontside och Martin mer backside. Jag håller på med mina frontsideflippar och Martin har sina backsideflippar. Men jag gillar nog backside mer. Backside 180 ollie är nog mitt favorittrick.
Nämn tre svenska favoritskatare.
Pontus Alv… Martin Ottosson… får jag säga fem stycken?
Okej.
Martin Pennlöw, Ola Löwbeer och Johan Florell.
Fem internationella tack.
Marc Johnson, Mark Appleyard, Arto Saari fortfarande… sedan går ju alltid Rick Howard och Mike Carroll.
Bra. Hur är det att jobba hos sin sponsor?
Det är bara bra. Fredrik har ju alltid stöttat mig så nu när jag jobbar på Streetlab känns det bara som om jag ger tillbaka till honom. Ibland undrar jag ändå om det inte blir lite för mycket skate. Jag står och jobbar med skate hela dagen och sedan är ju jag och Fredrik Streetlabs ansikten utåt så när jag drar till Bryggeriet på kvällen får jag fortsätta jobba där. Om en unge kommer fram till mig när jag skatar och frågar något om Streetlab så tänker jag inte säga att han får höra av sig igen mellan 11 och 18 när jag jobbar. Så jobbet kommer jag aldrig riktigt ifrån, men det gör inget. Det jag gillar med Streetlab är att alla involverade kommer från skatevärlden och tillhör den fortfarande. Det finns för många ställen där ute som är startade av någon finansiär som bara har tagit den coolaste snubben och ställt honom bakom kassan. Det kan bara bli fel. Vi som kommer från skateboard känner ju att vi jobbar med det av en annan anledning än att bara tjäna en massa pengar på det. I Sverige kan man nog inte göra sig så stora pengar på skateboard. Det beror ju i och för sig på om man vill göra sig en karriär på skateboard, men det har ju alltid varit så att duktiga svenska åkare har fått söka sig utomlands för att komma någon vart. Nu verkar det i alla fall hända en hel del grejer i Sverige. Kolla bara på Mika och Florell, de får ju betalt nu.
Men faktum kvarstår: Skateboard av skateboardåkare för skateboardåkare.
Ja.

Danijel vill även passa på att tacka följande: Yes! Denna lista kan göras jättelång….
Familj, flickvän och vänner för att dom står ut! Mina sponsorer: Benhög plus Streetlabcrewet, Adam och Dave på Harmony, David på Volcom, boysen på First (Lakai), John på New Era.
Sedan alla goa folks i Malmö: Ottosson, Jonas för alla bilder, det som finns kvar av Fridhemscrewet, alla på Bryggan. Sen vill ja tacka Florell och Ola för en plats i Skeleven!! sen får ja inte glömma dig Skalman för denna goa pratstund!