Bin Onkel

Med tanke på konversationerna jag har överhört den senaste tiden tycks det som om jag har flyttats ur den sprudlande André Gilè-novellen jag befann mig i förra månaden och sökt min tillflykt till en kort historia av F. Scott Fitzgerald vilket är en briljant idé så länge det varar. Bra hemhjälp eftersöktes med ljus och lykta. Den förra blev uppsagd med omedelbar verkan. Vem skulle nu sopa smulorna ur sängen? Lösningen fanns inom räckhåll. Vi rekryterade Revecca från våra kära bekanta, familjen Wetterling, som ska flytta till Basel. Det är en härlig tid. Jag har färdats ljusår från caffe latte och sushi och ligger nu i omloppsbana runt cappuccino och kimchee. Tusenbitarpusslet, Yatziet och Monopolspelet har åkt in under trappan och kortleken har tagits fram.

Det är bridgeväder.

Flög till Köpenhamn för att äta lunch. Maten lämnade mycket att önska men det viktigaste är att byta kulisser då och då. Svischade omkring och drack i det gröna istället. Prövade båtmässan men blev föga imponerad förutom av ”modeshowen”. Snabba motorbåtar måste tydligen se ut som tyska gympaskor för att locka till inköp – förbryllande. Väl på hemmaplan avlades visit på varuhusets skivavdelning, driven av ett starkt behov att lyssna på Saint Saëns och grabbarna från 1800-talet. Det är en köpares marknad så man kan köpa metervis med klassisk musik och så fick det bli. Angående anrika Molesworth och uppstickaren Vertigos beslut kan jag bara instämma.

Stryk Pinot Grigio ur vinlistan, det smakar bläck. Cheerio. ”Toilet seats explode when Bin Onkel drops a shitload!